Den som fallit offer för människohandel har svårt att hitta jobb: "Tjänsterna måste bli mer flexibla"
Att hitta jobb i Finland efter att ha blivit offer för människohandel kan vara svårt. Det här konstaterar en ny rapport som undersökt vilka slags utmaningar de här offren möter, och hur man bäst kunde hjälpa dem.
Svårt att hitta jobb som offer för människohandel - "Tjänsterna måste bli mer flexibla"
– De flesta utlänningar som blivit utsatta för människohandel vill ofta stanna i Finland, hitta ett nytt jobb där finsk arbetslagstiftning följs och försörja sig själv och sin familj, säger Anna-Greta Pekkarinen, forskare vid HEUNI.
Det är HEUNI, det Europeiska Institutet för kriminalpolitik, och hjälpsystemet för offer för människohandel som gjort rapporten om sysselsättningen av människohandelsoffer.
I rapporten konstateras att det kan vara svårt för människohandelsoffer att hitta arbete. Offren för människohandel deltar i samma process för att integreras i Finland och för att hitta arbete som övriga invandrare.
Ifall personen befunnit sig i landet i mindre än tre år sedan hen fick uppehållstillstånd i Finland gör man upp en individuell integrationsplan. Ifall den här tiden överskridits blir personen kund hos arbets- och näringsbyråerna.
Systemet känner inte igen offer för människohandel
Att systemet inte känner igen offren för människohandel är problematiskt. Offer för människohandel är väldigt heterogena som grupp. En del kan vara traumatiserade och behöva mer stöd och handledning, medan andra snabbare kan återgå till arbetslivet.
Enligt Anna-Greta Pekkarinen är servicetjänsterna riktade till offren inte flexibla och man har svårt att bemöta deras individuella situation.
Exempelvis har offren sällan haft möjlighet att delta i integrationstjänster ämnade för invandrare om de varit i ett tvångsarbetsförhållande. Ofta har tiden för att få en individuell integrationsplan då överskridits.
– Ifall en person utnyttjas kan hens fritid till exempel kontrollerats av arbetsgivaren och man kan inte anta att personen i fråga integrerats i Finland eller lärt sig svenska eller finska.
Vissa kan även ha fått felaktig information av sin förra arbetsgivare om det finländska arbetslivet och om sina rättigheter. Det här kan leda till att de återigen hamnar i en situation där deras arbetskraft utnyttjas.
Då det kommer till att bemöta offren finns också regionala skillnader. De flesta fall av människohandel har uppdagats i Södra Finland och Österbotten och där är kunskaperna därför större. Möjligheterna att stödja offren varierar alltså regionalt, men också mängden lediga jobb varierar.
Mer handledningstjänster behövs
För att råda bot på situationen föreslår rapporten mer handledningstjänster för människohandelsoffer med låg tröskel, där handledarna inte skulle ha samma tidspress som vid vanliga fall.
Offer för människohandel kan ha bristande språkkunskaper, vara misstänksamma mot myndigheter och ha svårt att förstå myndigheternas olika roller. Därför kan det ta tid att bygga upp ett förtroligt förhållande där handledaren kan stödja och hjälpa offret.
I rapporten föreslås också mer utbildning för personalen vid olika sysselsättningstjänster kring hur man ska bemöta offren för människohandel. Det här så att de ska veta hur de ska agera i fall de möter en person som fallit offer för människohandel eller ifall de misstänker att de påträffat en.
Anna-Greta Pekkarinen vill också se mer integrationstjänster där offrens individuella situation tas i beaktande.
– Särskilt de offer som traumatiserats eller vars arbetsförmåga försämrats borde ha tillgång till rehabiliterande service. Det borde bli lättare att sammanfoga olika tjänster så att de möter de behov som individen har.