Jonas Jungar: "En atombomb som exploderat i informationsförmedlingen” – den färska fredspristagaren Maria Ressa vet alltför väl vad sociala medier gör med oss

Det var ett pris för press- och yttrandefrihet, men lika mycket en känga mot Facebook. Få journalister i världen har på så nära håll sett hur sociala medier förgiftar och förvränger som fredspristagaren Maria Ressa. Hon påminner om vad som sker då journalisternas jobb övertas av tekniska plattformar och algoritmer, skriver Jonas Jungar.

London, hösten 2019. På en stor konferens med hundratals deltagare från hela världen, berättar mediebolaget Rapplers grundare, journalisten Maria Ressa, med brinnande övertygelse om sin kamp mot korruption och maktmissbruk i Filippinerna. 

Hennes ögon formligen blixtrar och hon artikulerar extra tydligt och långsamt då hon berättar om vad som pågår, inte bara i hennes hemland, utan globalt. Hon är en späd och liten kvinna, men hennes engagemang fyller enkelt det jättelika auditoriet. 

Det är knäpptyst i salen.

Jag minns att jag satt där och funderade, inte så mycket på hennes oförtröttliga arbete på redaktionen, utan på väldigt konkreta saker. Hur lever hon sin vardag? Hur skakar hon av sig alla dödshot och systematiska svartmålningskampanjer? 

Hur hanterar hon sin rädsla? Hur sover hon om nätterna?

Det krävs nämligen mod att sticka ut näsan. Det är en sak att så där i princip hålla med om vikten av seriös och sanningsenlig informationsförmedling, men något helt annat att tillämpa det i praktiken när riskerna är så stora att man själv kan råka illa ut. 

I Marias Ressas fall: att gå till journalistiskt frontalangrepp mot den famösa filippinska presidenten Rodrigue Dutertes maktutövning och hans kontroversiella och brutala krig mot drogerna.

Det, om något, var att tigga om problem (vilka, mycket riktigt, skulle uppstå ganska fort).

Det är en sak att så där i princip hålla med om vikten av sanningsenlig informationsförmedling, men något helt annat när riskerna är stora att man själv råkar illa ut

Filippinarna hör till världens mest aktiva användare av sociala medier. Maria Ressa har själv betecknat Facebook som “landets viktigaste offentliga utrymme”. 

President Duterte, känd för sin hänsynslösa retorik, städslade därför tidigt de sociala medierna som ett vapen för att bygga sitt understöd, med hjälp av en armé av lojala supportrar både på hemmaplan och utomlands.

“Patriotiskt trollande” har det kallats, orkestrerade kampanjer och trakasserier som genom de engagemangsdrivna algoritmerna automatiskt får synlighet och genomslag. 

Få har därför mer än Maria Ressa handgripligen fått uppleva vad det innebär att bli måltavla på sociala medier med hat och ilska som främsta drivkraft. 

Hon vet sannerligen vad hon talar om då hon beskriver det “virus av lögner” som möjliggjorts av (de amerikanska) plattformerna. 

Det som hänt, menar Ressa, är att de teknologiska plattformerna dessutom tagit över den portvaktarroll som journalisterna en gång i tiden hade.

Alltså de portvaktare som sorterade i flödet, paketerade och presenterade utgående från relevans och sanningsenlighet, inte enligt vad som väckte mest känslor och därmed drog mest publik. 

Det, menar Ressa, är en existentiell fråga som inte bara handlar om journalisterna (eller Filippinerna). Det är “en atombomb som exploderat i vår informationsförmedling”, säger hon.

De teknologiska plattformerna har tagit över den portvaktarroll som journalisterna en gång i tiden hade

Maria Ressa, Nobels fredspristagare

Jag har naturligtvis inga illusioner om en återgång till den gamla goda tiden då journalister hade ensamrätt och tolkningsföreträde vad gäller sortering och publicering. Den världen finns inte mera och återkommer aldrig. 

I dag kan alla som har en telefon och Youtube-kanal agera “journalist”. Och vi kan alla enkelt googla fram den verklighet vi själva vill tro på.

Det har skett en (om man vill se positivt på saken) demokratisering av informationsflödet, och det är både sunt och välkommet.

Men att precis vem som helst i dag kan säga precis vad som helst, och publicera sig precis hur som helst och hur snabbt som helst – nog är det ju en atombomb utan dess like.

I dag kan alla som har en telefon och Youtube-kanal agera “journalist”

Dessutom är det viktigt att komma ihåg att vi fortfarande är mitt inne i den explosionen, dammet har knappt lagt sig ännu. Vi har knappt börjat ana vad det kommer att ha för konsekvenser, så pass lite erfarenhet har vi ännu. 

I mänsklighetens historia är det som vi bevittnat under de senaste två decennierna bara en flyktig mikrosekund.

Skribenten är Svenska Yles innehållschef med ansvar för journalistik och etik.