Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Stor berättarkonst om den första förälskelsen i Minna Lindebergs ungdomsroman

Författaren Minna Lindeberg iklädd en svart jacka och svartvit sjal står ibland vass och tittar in i kameran.

15-åriga Nadja ställs inför många dilemman när hon blir blixtförälskad i den äldre och rebelliska Ilta. Minna Linderberg skriver bultande och skälvande om kärlek, sex och gränser.

Varje gång Nadja tänker på Ilta briserar en invärtes sexattack i henne som en bomb, hon blir knallröd i ansiktet och måste hålla andan för att det inte ska höras hur hon börjar flåsa.

”Man kan bli paralyserad av förälskelse”, berättar Nadjas bästa vän, the one and only som aldrig sviker; Carolus. ”Det kallas total black-knock-out. Folk som tror att de blivit kidnappade av utomjordingar är oftast sådana som är så förälskade att de fått en hjärnskada och kört vilse.”

Utforskande av sexualitet och gränser

I Linderbergs andra ungdomsroman möter vi snart 16-åriga Nadja i en berättelse om den första förälskelsen och om att utforska både vem man själv är, sin sexualitet och sina och andras gränser.  

Det är en både skälvande, bultande och nervig läsning. Linderbergs karaktärer känns genuina och levande och både text och handling spurtar fram. 

På pärmbilden till boken "Norrsken i skallen" syns tre tecknade personer ligga sked.
Bildtext Norrsken i skallen är en fristående fortsättning på Minna Lindebergs första ungdomsroman När vi blev vuxna (2018).

Nadja dras ohjälpligt till den rebelliska, äldre, emotionellt instabila och ibland både överlägsna och elaka Iilta. Men Norrsken i skallen är inte en komma ut- roman utan har helt andra dilemman i fokus. Ilta har ju redan en flickvän; Noor. Men det verkar inte göra något för dem, är det möjligt att vara tillsammans alla tre?

Nadja är den som vill mest, hon har svårt för att inte röra vid Ilta när de umgås - fastän Ilta vill vänta. Är hon då inte i själva verket precis som den slibbiga finskaläraren Mikael Laine, han som placerar händerna på ställen där de inte är välkomna?

Livsvisdomar och en bebis att ta hand om

Här finns också Joanna, Carolus storasyster som precis har blivit både mamma och lämnad av bebisens pappa. Joanna som inget annat kan än att koka kaffe, svepa med fingret över sin mobil och ligga i kökssoffan och önska livet ur sig själv.

Det är Nadja och Carolus som får ta hand om den nyfödda bebisen Mattis – och Nadja är så orolig för Mattis att hon ibland får svårt att andas.

Torsten Savander är Carolus och Joannas pappa. Han är över 80 år gammal och skröplig, och står för tålamod och klokhet i boken - en skön motpol till ungdomarnas brist på perspektiv och ofrånkomliga nu, där nästan varje upplevelse är ny och omvälvande.

Ideligen strör Torsten Savander visdomar omkring sig i stil med ”En människa bör undvika konflikter. Det är inte svårare än att vänta på bussen i dåligt väder. Man bara gör det.”

Linderbergs språk ligger slickat intill handlingen och följer dess minsta kurva på ett imponerande vis. Ömsom skriver hon hårt och kaxigt, ömsom mjukt, drömmande och lyriskt. Det är en helt fantastisk roman jag skulle vilja sätta i händerna på varenda tonåring.