Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Pukki var allt som Pukki har blivit – alla tiders målkung blev rubriken när Finland bjöd på en insats att tycka om

Uppdaterad 12.10.2021 22:16.
Teemu Pukki i landskamp mot Kazakstan.

Finland flög österut och flyttade fram tiden. In i framtiden? Motståndet var svagt, men vi fick åtminstone se Finland spela fyndig, framåtriktad fotboll i en timme med ett koppel EM-kvalhjältar utanför uppställningen.

Han satte sig åtminstone lite på spel, Markku Kanerva.

På andra sidan skeppsbrottet på Olympiastadion var laguttagningen ett utropstecken, fem nya spelare stoppades in i elvan och fyrbackslinjens frälsta vänner fick som de ville.

Annan sorts motstånd, annan sorts match, andra sorts förutsättningar.

Det här var en måstematch mot ett 120-rankat landslag, och det här kunde ha blivit en lite läskig landskamp.

Då var det mer än något annat kul att se Finland spela rolig, rapp fotboll för första gången på egentligen hela 2021. Matchstarten handlade om att acklimatisera sig till plastgräset, sista timmen handlade om att sätta ner bestämda och noggranna steg – ett kännetecken för landslaget i den här typen av matcher mot lägre rankade lag.

Skillnaden?

Nu saknades skadade nyckelspelare från EM-sommaren, lagkaptenen Tim Sparv har glidit ut ur truppen på grund av en mängd problem och alla försvarskvalhjältar från 2019 fattades.

Då fick vi en första, försiktig provkarta för vad landslaget kan uträtta utan Arajuuri, Toivio, Raitala, Sparv, Uronen och Pohjanpalo (utgick tidigt skadad, hoppas på det bästa). 

Kazakstan var svagt, ett lag som låg i spillror över hela planen och Finland hade ytor som man ser på skolrastfotboll, men de utnyttjade dem också.

Pukki var allt som Pukki blivit

Jag gillade verkligen vad jag såg efter en trevande, temposvag inledning. 

Robin Lod involverades högre upp i planen, Glen Kamara sprang som en duracellkanin och var överallt, ytterbackarna fyllde på, Rasmus Schüller samlade boll och var landslagets balanserande kraft, Teemu Pukki var allt som Teemu Pukki har blivit.

Bäst i Finland på att göra mål.

Vägarna fram till rampljuset kan se väldigt olika ut i fotbollsvärlden. Pukkis? Tonårstalang i Sevilla, bänknötare i Schalke och Celtic, återuppväckt i Köpenhamn och hyllad i England.

När Teemu Pukki blev vald till Årets idrottare för två år sen skrev jag: Under en bitande kall kväll i november skrevs historia – och om idrottssagor ska berättas om den matchen var det tur att Teemu Pukki sprang rakt in i evigheten med två nya kvalmål. Pukki blev den slutliga symbolen för ett landslag i total harmoni under 2019.

Mindre än två år senare tryckte han ner Jari Litmanen från tronen som herrlandslagets främste målskytt. Han visade sin instinkt, vinklade in två mål i Kazakstan och kunde knappt beskriva hur det känns att peta bort Litmanens namn från rekordrullorna.

En insats att vila ögonen på

Pukkis rekord är kvällens rubrik, landslagets svar på uppgiften får bli berättelsen.

Finland hade flugit tre tidszoner bort, landat i världens nionde största land för att ruska av sig ett ras och lyckades alldeles strålande bra. En rejäl och robust prestation håller VM-hoppet vid liv fram till återkomsten till Zenica – ett ställe där Bosnien-Hercegovina kastade upp Finland på slaktbänken och gjorde processen kort för två år sen.

Ett Nations League, ett EM, en pandemi och största delen av ett VM-kval har hänt sen dess i landslagets värld. Under samma kalenderperiod är de starka spelmässiga prestationerna däremot svårräknade.

Här fick vi åtminstone en att vila ögonen på och tycka om.

Snabbare passningar, rakare spel, ytor att löpa på, en rolig offensiv att fantisera om.

Det var inte mycket till motstånd, men det var en bra kväll för finländsk fotboll. Jobbet gjort, rekord slaget och luft i lungorna inför sista samlingen för året.

Markku Kanerva kunde le, Finland kan ta med sig en positiv känsla och poäng. Gott så, efter lördagens krasch behövdes det här.

Se målen i TV-nytts sändning!
Yle Nyheter TV-nytt - Spela upp på Arenan