Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

"Jag mobbades och slutade läsa helt" – 17-åriga Viktor märkte problemen redan i dagis, men i ryska skolor är dyslexi okänt

Uppdaterad 19.10.2021 14:30.
En pojke fotograferad bakifrån medan han sitter och jobbar vid ett skrivbord och läser.
Bildtext Okunskapen bland både lärare och föräldrar gör att redan stressade elever får det ännu svårare i skolan. Arkivbild.

I Ryssland är det oerhört svårt för elever med dyslexi att få den hjälp de behöver. Istället tvingas många familjer ut på den privata marknaden för att anlita dyra speciallärare.

- Tyvärr är dyslexi fortfarande ett okänt fenomen bland vanligt folk, men också hos lärare och föräldrar. Man känner heller inte till att att var femte rysk elev lider av läs- och skrivsvårigheter.

Maria Piotrovskaja skrädde inte orden när hon öppnade den tredje årligen återkommande dyslexiveckan i Moskva nyligen. En vecka som försöker höja medvetenheten i samhället om problemet med läs- och skrivsvårigheter. Ett problem som växer sig större från år till år.

Piotrovskaja leder Rysslands Dyslexiförbund, en privat förening som samlar barn och föräldrar. Förbundet arbetar nu för femte året med gratis rådgivning och stöd, främst på nätet.

Information saknas

- Det är viktigt att prata mycket om dyslexi därför att okunskapen bland lärare och föräldrar leder till att redan stressade elever får det ännu svårare i skolan, menade Piotrovskaja.

Jag hade ingen aning vad det handlade om, inte heller mina föräldrar

― 17-åriga Viktor Frolov

Under dyslexiveckan informerar man den ryska allmänheten om allt som har med läs- och skrivsvårigheter att göra. Enligt förbundets egen undersökning vet 61 procent av den ryska befolkningen ingenting om dyslexi.

- Vi måste också betona för allmänheten att dyslexi inte är en sjukdom, utan att det handlar om svårigheter som kan övervinnas med hjälp av hårt arbete och modern pedagogik, fortsatte Piotrovskaja.

Resurserna tryter

Enligt en statlig utredning har hela 60 procent av landets förstaklassare problem med sitt tal och är i behov av logopeder. Problemet är bara att den ryska skolan inte har några speciallärare att erbjuda.

- Redan i dagis visste att jag hade vissa problem, för jag hade svårt att prata och läsa. Jag hade ingen aning vad det handlade om, inte heller mina föräldrar, men åtminstone fick jag extralektioner hos en logoped.

Viktor Frolov är 17 år och bor i S:t Petersburg. I dag pluggar han första året på en yrkeshögskola för att bli idrottstränare eller gymnastiklärare.

Viktor hade så pass allvarliga talproblem att familjen direkt valde en specialskola när han skulle börja första klass.

Specialskolor lösningen

I Ryssland är det vanligt att elever med specialbehov går i en specialskola. Mycket på grund av att den vanliga skolan saknar resurser för stödundervisning.

I skolan mobbades jag för det här, och det ledde till att jag helt slutade läsa

― Viktor Frolov

Men för att komma in på en specialskola krävs det att man har allvarliga funktionshinder. Den som enbart kämpar med dyslexi får finna sig i att gå den vanliga skolan, utan någon specialhjälp.

Istället tvingas föräldrarna anlita speciallärare på den privata marknaden för summor som ofta tär rejält på familjebudgeten.

Slutade läsa

- Jag hade oerhört svårt med högläsning i skolan, berättar Viktor. I skolan mobbades jag för det här, och det ledde till att jag helt slutade läsa. Istället ville jag helst bara ta till mig information genom att lyssna.

I Viktors specialskola hade eleverna många olika specialbehov förutom dyslexi: autism, nedsatt hörsel, nedsatt syn och andra fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

I den här specialskolan fick Viktor hjälp av logopeder. Men han hatade att gå till dem eftersom han tvingades läsa.

I ett försök att lösa problemet anlitade familjen också privata lärare som kom hem till honom. Men Viktor hade ingen motivation alls, istället ville han bara spela fotboll.

Disciplinen tröt

- Vi hoppades att han med hjälp av specialskolan och privata speciallärare skulle få det lättare, säger Viktors mamma Natalja. Vi var i princip nöjda med skolan, för den hade högst 14 elever i klassen och en långsammare studietakt. Men Viktor hade inte den motivation och disciplin som krävdes.

- Tack och lov har hans inställning förbättrats nu i yrkeshögskolan, fortsätter hon. Vi fortsätter förstås att stödja hans utveckling, men det är svårt att hitta privata speciallärare för tonåringar. De flesta jobbar med barn.

Jag har inte hittat några nya kompisar i skolan ännu, och det känns jobbigt

― Viktior Frolov går nu på yrkeshögskola

Viktor går nu hos en privat logoped som hjälper honom med både talet och modersmålet.

Att ta studenten var inget alternativ för Viktor. Då skulle han ha tvingats byta skola och han har fortfarande problem med att både läsa och skriva.

Inga kompisar

- Att gå på yrkeshögskola är lite svårare än den vanliga skolan, berättar Viktor. Jag har aningen svårt med att hänga med när lärarna talar snabbt. Men jag har blivit bättre på att både läsa och skriva, men fortfarande gör jag alldeles för många misstag.

- Hälften av föreläsningarna sker nu på distans, fortsätter han. Och det är ganska tungt. Dessutom har jag inte hittat några nya kompisar i skolan ännu, och det känns jobbigt.

Det ryska undervisningsministeriet meddelade under dyslexiveckan att fler specialpedagoger ska börja utbildas.

Enligt en enkät av Dyslexiförbundet anser två av tre lärare att utbudet av logopeder i den ryska skolan är ”katastrofalt dåligt”.