Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

I oktober uppmärksammas vita käppens dag – synskadades främsta hjälpmedel hjälper Paulina att röra sig i Borgå

Från 2021
Paulina Hannusstår i en mörk jacka och ett pannband på en sluttande gångväg av asfalt. I bakgrunden syns olika lövträd i höstiga färger.
Bildtext Paulina Hannus använder sig av sin vita käpp när hon går på promenader i Borgå.
Bild: Milena Hackman / Yle

Vita käppens dag firas internationellt inom synskaderörelsen varje år den 15 oktober. Syftet med dagen är att synliggöra synskadades främsta hjälpmedel, den vita käppen. Dessutom vill man föra fram vikten av sådan stadsplanering som möjliggör för alla att röra sig på ett tryggt vis.

Den vita käppen har blivit en slags symbol för synskadade. Med hjälp av käppen kan synskadade orientera sig runt i olika miljöer.

Käppen är också ett varningsmärke för bilister, cyklister och andra trafikanter, så att man ser att personen som använder den vita käppen är synskadad och ta hänsyn till det.

Den 15 oktober firas vita käppens dag världen runt för att bland annat synliggöra synskadades främsta hjälpmedel, den vita käppen. 

– Det betyder att jag självständigt kan röra mig och gå ut på promenad när jag vill, säger Paulina Hannus, styrelsemedlem i föreningen Svenska synskadade i Östnyland.  

Person står på en grusväg och håller i en vit käpp, ett hjälpmedel för synskadade. På bilden syns två jeansklädda ben och svarta skor. På marken ligger höstlöv.
Bildtext Den vita käppen hjälper synskadade att orientera sig i olika miljöer.
Bild: Milena Hackman / Yle

Den vita käppen är ett betydelsefullt hjälpmedel för henne som synskadad. 

– Den markerar hinder och hjälper mig att följa kanter och olika vägunderlag. Utan käppen skulle jag inte klara av att röra mig självständigt. 

Vita käppens dag firades för första gången i USA 1964. År 1970 utlyste organisationen International Federation of the Blind, en av World Blind Unions föregångare, den som internationell dag.

Med käppen rör hon sig längs planerade rutter

För att kunna röra sig runt omkring i Borgå har Hannus lärt sig att orientera längs ett antal planerade promenadrutter. 

– I mars 2020 började jag att gå på mobilitetslektioner. En instruktör kom hit och vi gick igenom vilka rutter som skulle passa för promenader och för att röra sig med käppen. 

Tillsammans med instruktören planerade Hannus sådana rutter som går längs gångvägar där det finns vägkanter att följa, eller ställen där det går att orientera sig med hjälp av hörseln. 

– Jag kan höra ekon från husväggar, träd och portgångar.

En begravningsplats. Gravstenar med blommor står i långa rader vid en grusväg. I bakgrunden syns träd i höstiga färger, en låg stenmur och ett vitt trähus.
Bildtext En av Paulina Hannus rutter går via Näsebackens begravningsplats.
Bild: Milena Hackman / Yle

Efter att ha planerat rutterna började Hannus att lära sig dem. 

 – Instruktören går bredvid och förklarar hur omgivningen ser ut och så pratar vi om sådana ställen som kan vara utmanande, som hur man lättast ska gå över vägen om det finns ett övergångsställe. 

Något som de också tog i beaktande var att rutterna skulle undvika områden med mycket trafik, där man ofta måste ta sig över en bilväg. 

En av rutterna sträcker sig från Lagmansstigen i Näse till Näsebackens begravningsplats. 

Först tar sig Hannus över vägen vid Magnus Erikssonsgatan för att komma till Magistratsgatan. Snart byts asfalten mot en sandväg som leder genom en park. Efter en högersväng kommer en tunnel som går under Västra Mannerheimleden och för fram till begravningsplatsen. 

– Rutten är enkel. Jag går bara över en livligt trafikerad gata, och så går jag i princip ganska rakt. Sen är det förstås lugnare att gå här än att gå mitt i stan och närmare till naturen.  

Paulina Hannus står och känner på barren i ett barrträd. Hannus har på sig en mrök jacka och ett pannband.
Bildtext Trädet vid ingången till begravningsplatsen är ett slags landmärke som hjälper Hannus att orientera sig i miljön.
Bild: Milena Hackman / Yle

En annan aspekt som gör rutten bra är att det finns landmärken längs den, såsom tunneln vid Västra Mannerheimleden och ett träd vid begravningsplatsens port. 

– Jag brukar alltid känna på det här trädet som sträcker sig ut över muren när man kommer in till begravningsplatsen. 

Viktigt med tillgänglig stadsplanering

Under vita käppens dag vill man också lyfta fram hur viktigt det är att ha en fungerande stadsplanering, som möjliggör för alla att ta sig fram på ett tryggt vis.

Hannus säger att det exempelvis är viktigt att det finns trafikljus med ljudsignaler vid livligt trafikerade gator och korsningar.  

– Ljudsignalerna ska vara tydliga, men ändå inte så högljudda att de stör dem som bor vid dem. 

Trottoarkanter hjälper också synskadade att orientera sig fram vid bilvägar. 

– De som rör sig med rullstol vill ha ramper vid övergångsställena, men för oss som rör oss med käpp är det bättre om det finns en tydlig trottoarkant. Den behöver inte vara så hög, men ändå så pass att man kan känna skillnaden mellan trottoaren och bilvägen. 

Närbild på kanstenen till en trottoar vid en skyddsväg. Marken är fuktig och vid kanstenen ligger blöta höstlöv. Till vänster syns skyddsvägens vita sträck. I bakgrunden syns ett höstigt landskap.
Bildtext Trottoarens kantsten hjälper synskadade som använder käpp att urskilja gränsen mellan tottoaren och bilvägen.
Bild: Milena Hackman / Yle

Byggnads- och vägarbetet som pågår i Borgå gör det svårare att ta sig fram. 

– Jag skulle kanske kunna använda mig av fler rutter men här har varit ganska mycket byggarbeten eller annat som har gjort att det har varit omöjligt att gå. 

Överlag verkar hon relativt nöjd med Borgås tillgänglighet, men det finns alltid rum för förbättring. 

– Jag skulle önska att det fanns mera parker och gångvägar.