Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Bokrecension: Björn Wahlroos memoarer är relevant läsning också för hans meningsmotståndare

Uppdaterad 16.10.2021 06:27.
  Björn Wahlroos lavalla puhumassa mikrofoniin. Taustana kuva hänen kirjansa kannesta.
Bildtext Björn Wahlroos

Björn Wahlroos är känd för att provocera. Speciellt bland vänstern har han blivit något av ett rött skynke. Det här är förståeligt, dels med tanke på att Wahlroos själv har en avlägsen radikal bakgrund, dels för att han ofta använder sin medieplattform till att kritisera vänstern och välfärdsstaten. Han är heller inte sen med att sticka under stol med sina egna framgångar på ett sätt som kan väcka avsmak eller beundran, beroende på vem man frågar. Det är inte heller sällan hans kritiker hävdar att Wahlroos, trots sin ovilja att ge personintervjuer, får oproportionerligt mycket utrymme i medier.  

Wahlroos nyutgivna memoarer Från barrikaderna till bankvärlden - ett slags dagböcker 1952 -1992 är dock relevant läsning av åtminstone tre orsaker.

För det första har han haft insyn och aktörskap i en av de mest betydande epokerna av den finländska ekonomiska historien, det vill säga avregleringens epok på 1980-talet.

För det andra är Wahlroos “konvertering” från vänster till höger talande för vänsterns politiska tillkortakommanden.

Och för det tredje har finansmannen fortfarande ett stort inflytande inom näringslivet och politiken, vilket betyder att vad han säger i offentligheten äger samhällelig relevans.

Wahlroos uttalanden kan inte enbart avfärdas som personliga kommentarer, utan de uttrycker en ideologisk position förankrad i konkreta materiella intressen.

Hemmet i Tölö

Björn Wahlroos far Bror “Bunta” Wahlroos var bland annat en slagkraftig kanslichef för Handels- och industriministeriet åren 1969-1992. I SFP-sammanhang är han även känd som den kandidat som av många förväntades ta ett mandat i riksdagen år 1991, men som med knapp marginal fick se sig slagen av den unga vänsterliberalen Eva Biaudet.

I memoarerna beskriver Wahlroos sin pappa som en man med stor intellektuell kapacitet och intresse för makt. Därtill är han en frånvarande far som trots sitt minimala engagemang förväntar sig skolframgångar av sonen.

Buntas alkoholinpregnerade, oregelbundna livsföring håller också på att få Tölö-familjen “att slitas i stycken”, minns Wahlroos. Då var det modern Solveig Isakson, “en mycket stark människa”, som höll ihop hemmet. 

Wahlroos ungdom präglas av revolt och konflikter. I skolan kolliderar han med lärarna, men Lönkans rektor Walter von Koskull ser mellan fingrarna på den oregerliga ynglingens beteende. Efter att beskyddaren von Koskull tragiskt tagit sitt eget liv relegeras Wahlroos omedelbart för två veckor, varefter han fram till sin tenterade studentexamen (han blir till slut laudaturstudent) negligerar skolan.

Han blir snart medryckt i sextiotalets vänsterrörelse. I några år är han djupt insyltad i skolpolitiken och senare vid Svenska handelshögskolan företräder han vänstergruppen Socialistiska ekonomistudenter (Sosialistiset taloustieteen opiskelijat) i studentkåren. 

http://yle.fi/aihe/sites/aihe/files/migrated/elavaarkisto/kuvat/2014/img106707-previewImage.jpg
Bildtext Flower Power på 1960-talet.

I ljuset av Björn Wahlroos senare karriär, ter sig vänsterengagemanget egendomligt för många: man frågar sig hur en radikal som tillhört 1968-generationen så snabbt kan gå över till den ”andra sidan”?

Själv säger Wahlroos att han blev varse om den socialistiska ekonomiska teorins tillkortakommanden, samtidigt som han misstrodde utvecklingen inom yttervänsterns allt mer militanta tendenser.

Det finns de som avfärdar hans förklaringar och gör gällande att det var frågan om ett slags opportunism. I stället för att fortsätta på en allt smalare vänstervägen öppnade högerspåret en fantastisk karriär med stora materiella tillgångar som belöning. Men det är ändå en väl enkel förklaringsmodell. 

Björn Wahlroos ja Leif Salmen Helsingissä Esplanadin puistossa Teiniliiton mielenosoituksessa opetushallitusta vastaan.
Bildtext Wahlroos var en aktiv vänsterman i sin ungdom

Det bra att minnas att 1968-revolten i hela västvärlden till en stor grad handlade om en revolt mot en tidigare generations värdekonservatism snarare än övergång till socialistisk kollektivism och planekonomi.

Individualism utgjorde alltså en starkt del av 68-rörelsen, och den yttersta vänstern blev i många fall allt mer totalitär och krävde hård kollektiv disciplin för att hålla ihop. Steget från “flower power” till en liberalism som ideologiskt förespråkar fri marknad och liberaliseringar är alltså till syvende och sist inte så långt som man kunde förledas tro. 

Nyliberalismens triumftåg

Den ekonomiska strukturomvandling på 1980-talet, då avreglering av kapitalmarknader nådde Norden, framställs av Wahlroos som en rationell och nödvändig process. Samtidigt har kritiker hävdat att det också var avsparken till en process som ledde till en mani som sist och slutligen kraschade i den nordiska bankkrisen i början av 1990-talet.

Efterspelet av konsumtionsfesten innebar en stor kris och recession i Finland som ruinerade många mindre lyckosamma affärspersoner. Till detta kan läggas den skyhöga arbetslösheten och nedskärningarna som drabbade åtskilliga.

SYP:n hallintoneuvoston jäsen, kauppatieteiden tohtori Björn Wahlroos kuvattuna 15. lokakuuta 1986.
Bildtext Inte längre radikal.

Men Wahlroos hörde onekligen till en av vinnarna. Att han kommer in i bankvärlden just som ekonomin liberaliseras ser ut att vara en blandning av tur och skicklighet. Wahlroos befinner sig alltså på rätt sida av historien när han byter karriär från högskolevärlden till finansvärlden.

Wahlroos professionella erfarenhet i USA och hans förmåga att blicka utåt är orsaker till varför han förstår att den globala kapitalismens utveckling också kommer att beröra Finland.

Med ringa erfarenhet av investment banking får han en tung post inom Föreningsbanken där han ska utveckla investeringsverksamheten. Wahlroos, som medger att hans akademiska förmåga inte var lika lysande som till exempel vännen Bengt Holmströms (som senare får Sveriges riksbanks ekonomipris), byter således karriär.

Kapitlen om bankvärlden och kasinoekonomin har lika hög fart som en manisk marknad. I själva verket är farten sådan att det ibland är svårt att hänga med för den oinvigde. Bättre kontextualisering och förklaringar vad de olika “dealarna” haft för konsekvenser skulle ha förtydligat händelseförloppen.

Boken slutar i att Wahlroos tvingas lämna Föreningsbanken eftersom hans kritik av Finlands Bank inte faller i god jord med dess nya chef Sirkka Hämäläinen. Det blir en katalysator till att Wahlroos får ägarskap i en ny investeringsbank, Mandatum, som tar över Föreningsbankens investeringsverksamhet.

Händelseförloppet är åter en riktig lyckospark för Wahlroos som använder sin nya post till att skapa en enorm personlig förmögenhet. Om Mandatum-åren samt Wahlroos etablering till en nästan mytisk finansman i Finland får vi ta del av i memoarernas andra del.

Att vänstern gillar att ogilla Wahlroos är ingen hemlighet. Men man kan undra om det också handlar om en oförmåga att hantera det förflutna, samt bristen på välformulerade alternativ till de omfattande liberaliseringar i världsekonomin som började äga rum från och med 1970-talet med start i USA. I Finland har vänstern kanske saknat kapacitet att riktigt på allvar ta den teoretiska och retoriska fighten med en slagkraftig förespråkare av nyliberalism av Wahlroos kaliber.