Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Vad i hela fridens namn borde man tycka om TPS? Ruttet i kulisserna men underhållning av högsta klass på isen

Lauri Korpikoski.
Bildtext Lauri Korpikoski.

Fallet Lauri Korpikoski är det märkligaste inom finländsk ishockey på år och dagar. Men samtidigt ångar ligalaget på i tabelltopp och ser riktigt på allvar ut som en mästarkandidat, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

Det finns olika sätt att ta över som sportchef i en ishockeyligaklubb. Rauli Urama har åtminstone sett till att TPS syns i rubrikerna.

Visst, man ska hylla Åbolaget för det de gör på isen på regelbunden basis den här hösten. TPS var ett vinnande lag redan innan den nu, tja, nästan självskrivne förstacentern Juuso Pärssinen återvände från sitt första besök till NHL.

Det här är ett ungt lag som redan i fjol höll på att gå hela vägen. Då talades det om en Raimo Helminen-skapad skräll. Nu är det inget snack om att det här laget ska klassas som ett av säsongens bästa. Åtminstone hittills.

Men Urama har sett till att bränna broar också. Utan att tveka en sekund.

Tack och hej, Lauri

Varken Urama eller den nya chefstränaren Jussi Ahokas verkade värst taggade på att ta över det i liga-mått-mätt bautakontrakt Lauri Korpikoski spelade med i laget.

Korpikoskis sex (!) år långa kontrakt på nästan 300 000 euro per säsong kändes som en risktagning redan sommaren 2018 och nu fick Åbolagets nya ledning nog. Det här laget skulle byggas om och då fanns det inte utrymme för en tidigare toppspelare som inte längre höll ligamått.

Det åtminstone om man litar på rapporterna av bland andra Iltalehti, MTV Urheilu och Ilta-Sanomat. Och med facit på hand finns det knappast rök utan eld i den här härvan.

Det som TPS rapporterades göra var att helt enkelt använda Korpikoskis höftskada som svepskäl för att frysa ut honom från lagets verksamhet. Skulle Korpikoski då själv fatta att lämna sin moderklubb och skriva på för någon annan?

Nejdå.

Vad väger tyngre – framgång eller respekt för klubblegendarerna?

Korpikoski gav åtminstone inledningsvis inte upp utan fight. Men i ärlighetens namn finns det inte något vettigt sätt att tolka dagens nyhet om att den tidigare lagkaptenen nu lånats ut ”till utlandet”.

Det tre (!) dagar efter att han, enligt klubben, var redo för comeback i ligatruppen.

Det i ett pressmeddelande där TPS redigerade bilden på Korpikoskis tröja så att kaptens-C:et suddades ut.

Det efter att TPS stoltserat med att man minsann inte diskriminerar någon på den här arbetsplatsen. En slutsats de drog efter en utredning de beställt själva. Någon som överraskades av resultatet?

Det talades om att Korpikoski slogs för alla ligaspelare. Med sina NHL-miljoner skulle Korpikoski dra TPS inför rätten och tvinga dem att låta honom spela.

Nu valde han att flytta utomlands. Visste han vad comebacken i ligatruppen skulle innebära?

För nu ska vi vara ärliga. En plats i öppningsfemman och i den första powerplaylinan fanns knappast på kartan.

Men man ska också fråga sig om han ens skulle platsa där? TPS toppar ligatabellen. TPS spel ser ut som ett topplags spel ska göra.

Juuso Pärssinen i farten.
Bildtext Juuso Pärssinen har gjort succé efter sin comeback.

Det här är ett TPS som Åboborna inte har fått se på flera år. Bryr någon sig om Korpikoski då?

Visst, alla hånade ”Palloseura” på sociala medier timmarna efter att nyheten om Korpikoski blev offentlig. Men minns anhängarna ens det nu då TPS befäst sin plats som ligaetta med en ung talang som Juuso Pärssinen i spetsen?

Vad väger tyngre – framgång eller respekt för klubblegendarerna?

Vi vet alla åtminstone vad Rauli Urama har lagt sin lön på.