Från träningsplanens skick till matsalens belysning och antalet toaletter – detaljnörden Anna Signeul lämnar inget åt slumpen: "Spelarna är värda det bästa"
Fotbollsstjärnorna på herrsidan flyger charter och businessklass och nu börjar kraven höjas även på damsidan. Det handlar inte om divalater eller att spelarna skulle ha förlorat sin ödmjukhet, poängterar förbundskaptenen, utan att de ska ges möjlighet att prestera så bra som möjligt.
Finlands damlandslag i fotboll spelar nio matcher i år. Inför varje match samlas laget till gemensamma träningar, möten och uppladdning inför matchen. Finlands förbundskapten Anna Signeul lägger ner mycket tid på att tillsammans med landslagets administratör Outi Saarinen planera samlingarna i detalj.
Någon kunde kalla henne kontrollfreak, men själv vill hon bara att spelarna ska trivas.
Duon går igenom hotellet, rummen, sängarna, mötesrum, hissar, om de bor högt eller lågt. Hur långt det är till träningsplan och till matcharenan. Hur länge laget behöver omklädningsrummet, så det inte är för långt, inte för kort. Hur lång tid det tar att gå från planen till omklädningsrummet, hur många toaletter det finns...
Signeul erkänner att den minutiösa planeringen tar mycket tid, och att någon kan undra varför chefstränaren inte överlåter uppgiften i sin helhet åt lagledaren. Allt för spelarna, säger hon.
– Vi ska ta hand om dem, de ska känna att de är duktiga, att de är värda det här, vi ska skämma bort dem. Det handlar om att man bryr sig, att de ska ha det så bra som möjligt.
Signeul vill inte se spelarna slösa energi på funderingar kring att maten är äcklig eller bussätena smutsiga, utan att de tvärtom blir inspirerade av att restaurangen är mysig och maten energirik och läcker.
– Sånt är jätteviktigt, tycker jag.
Samtidigt handlar det om pengar.
– Det kostar enormt mycket att samla 25 spelare och 13-14 ledare i en vecka. Vi har inte råd med att allt inte är perfekt och då blir också småsaker viktiga.
Då EM i fotboll spelas i England nästa sommar är Finland med igen efter att ha missat det senaste slutspelet. Signeuls Helmarit gick obesegrade genom EM-kvalet och klart är att svenskan lyckats lyfta laget till en ny nivå. Därför är förväntningarna höga också i VM-kvalet som inleddes tidigare i höst.
Men vem är Anna Signeul? Annat än succécoachen som på tolv år förde upp Skottlands damfotboll till EM-nivå och därefter framgångsrikt lotsat Finlands damer i fyra år.
Sportliv åkte på besök till Signeuls hemtrakter i Sundborn utanför Falun, där hon steker kolbullar med sin bror, berättar hur hon lurades in på tränarbanan – och förklarar sin fotbollsfilosofi.
Se minidokumentären här:
Från fotboll och tennis till ishockey och backhoppning
Anna Signeul växte upp i en idrottsintresserad familj och prövade på alla tänkbara sporter – och tyckte allt var jättekul. Eftersom familjen bodde precis bredvid skidspåret som gick från skidstadion i Falun till Hälsingberg, hade hon en sällsynt möjlighet att mäta sig med sin idol.
– Varje år under Svenska skidspelen bodde ryssarna på en herrgård i närheten och tränade i skogen nära oss. Då hängde jag ofta där och väntade på att få syn på världens bästa skidåkare Galina Kulakova och försökte åka lika snabbt som hon, skrattar Anna.
Tennis var ändå Annas huvudgren ända tills hon som 19-åring kände att hon fick mycket mer energi av att göra saker tillsammans med andra än att idrotta ensam.
Sina första dammatcher i fotboll hade hon spelat redan som 11-åring i början av 1970-talet. Då fanns det inga juniorlag, vare sig i Sverige eller Finland.
– Det var fantastisk upplevelse, minns Anna nästan femtio år senare.
– Det var en sån mångfald i lagen på den tiden. En av mina lagkamrater jobbade på en bensinmack, var lite manhaftig och snusade, en annan var världens mest feminina primadonna i högklackat. Jag tyckte det var jätteroligt.
Trots att tennis var den gren hon satsade på i tonåren, höll hon hela tiden också på med fotboll. Efter tenniskarriären följde en lång karriär i Damallsvenskan, där hon hann spela 240 matcher, varav största delen i Strömsbro IF i Gävle.
Lurades in på tränarbanan
När Anna var fjorton började hon jobba som tennisinstruktör för att tjäna lite fickpengar. Då hon gick över till fotbollen lockades hon snabbt in i tränarrollen även i IK Brage där hon spelade då.
– Det var en tjej i laget som lurade mig, kan man säga. Hon var ensam tränare för ett flicklag och bad mig komma och hjälpa till. Jag som alltid hjälper alla med allt tänkte att det kan jag väl.
Signeul gick med på en träning och när hon kom på nästa träning var lagkompisen inte där.
– Ja, sen såg jag henne aldrig mer. Så då stod jag där med ett flicklag, F16, och tyckte det var fantastiskt roligt.
Efter femton år som klubbtränare började Signeul jobba på Svenska Fotbollförbundet, där hon vid sidan av landslagstränarjobbet för U16 och U18, tillsammans med kollegerna Pia Sundhage och Marika Domanski Lyfors förde många diskussioner om spelarutveckling och orsakerna till att damspelarnas karriärer blev så korta.
Under den tiden lärde sig Signeul mycket som hon haft användning för som tränare i Sverige, Skottland och Finland. Hon talar om sustainability, hållbarhet – nånting som inte bara är starkt för dagen, utan också för framtiden.
– Det handlar framför allt om sånt som åldersstrukturer i ett landslag. Därför är jag väldigt mån om att vi ska få in unga spelare i Finlands landslag. Man kan inte bara säga att vi tar ut de bästa. Man måste också identifiera talangerna och ge dem möjligheter att lyckas. Och det är på mitt ansvar, känner jag.
Bli din egen tränare
― Anna Signeul
Även om de finska landslagsspelarna i dag spelar i storklubbar runtom i Europa är det ingen garanti för att de ska få den träning de behöver för att bli så bra spelare som möjligt.
Därför är Signeuls budskap att var och en måste ta ansvar för sin egen framtid – och bli sin egen tränare. Har hon gett långa passningar i hemläxa, kan man inte komma tillbaka och säga att man inte alls tränat sådana med klubblaget.
– Om du lägger din egen framtid i någon annans händer, hur vet du hur bra dom är på att ta hand om din framtid? Om du har en bra tränare eller om du har en dålig tränare – då handlar det ju bara om tur om du kommer att bli bra eller inte.
Därför måste spelarna se till att lära sig mycket, de måste veta vad de vill göra och hur de vill göra det.
– De ska kunna äga sina egna beslut, säger Signeul med eftertryck. Och det tror jag inte bara gäller på fotbollsplan, det gäller också i livet.
Samma ansvarsfilosofi präglar arbetet inom laget.
– När man har elva spelare som går ut på plan och tänker att det är upp till mig om vi ska vinna den här matchen eller inte, då vinner man matchen. Om man tänker att Linda fixar det där eller Tinni fixar det där – om man går ut på plan och tänker att det är nån annan som ska fixa det, då tror jag inte att man vinner matchen.
Letar talanger som kan prestera då det gäller
Som förbundskapten håller Signeul koll på många spelare också utanför landslagsgruppen. Hon letar ambitiösa tjejer med en vilja att utvecklas och lägga ner tid på träning – antingen på egen hand eller tillsammans med andra.
– Vissa blir lagidrottare för att de inte har den individuella drivkraften, men det behöver inte betyda att de är mindre ambitiösa. Man måste ha förståelse för hur människor fungerar, inte se ner på nån och tro de är slöa. Det är viktigt att se talangen i dem och hjälpa dem bli så bra som de kan bli.
Signeul gillar att utbilda och prata med spelare, och tycker det är intressant att identifiera talanger. Inte bara fysisk och taktisk talang, utan också den mentala – vilka som klarar av att prestera då det gäller.
– Vi har spelare som har svårt att motivera sig själva då det är folktomt på läktaren och som blir bättre av spänningen, uppmärksamheten och tv-kamerorna. Då man väljer laget vill man ha spelare som har den egenskapen.
Följer spelarna på distans
I tjugo år har Anna Signeul haft en sommarstuga i Ramsnäs i Sundborn utanför Falun.
Efter flytten tillbaka till Sverige från skotska Edinburgh, mognade småningom beslutet att bygga ett hus där sommarstugan stod. Huset, som hon själv planerat, blev färdigt i somras. Där följer hon på distans de finska landslagsspelarnas matcher i klubblagen i Finland, Sverige, England, Italien, Spanien och USA.
– Helst skulle jag se matcherna live och ha möjlighet att möta spelarna och deras tränare efteråt och kanske gå och äta tillsammans. Det är jätteviktigt att visa att jag är närvarande och att jag tror på dem. Att ringa är också bra, men inte lika bra.
I år har Signeul kunnat åka runt och se matcher i Sverige och säger sig vara lyckligt lottad då så många av landslagsspelarna spelar där. Nu då det blivit möjligt att åka också till Finland, är säsongen tyvärr slut.
Man kan inte bara säga att nu kan vi det här
― Anna Signeul
Det har nu förflutit över ett halvår sedan det blev klart att Finland spelar i EM nästa sommar – efter något som förbundskaptenen kallar en otrolig prestation.
Hon ser att Helmarit växte enormt som lag under kvalperioden, både vad gäller spelsätt, tankesätt och individuell utveckling. Spelarna jobbade för varandra som ett defensivt starkt lag måste, samtidigt som man gjorde många fantastiska mål.
– Jag är mycket imponerad över kampanjen och hoppas vi kan upprepa bedriften i VM-kvalet.
Samtidigt påminner Signeul om att man inte får någonting gratis. Bara för att man gjorde det för ett år sen eller ett halvår sen, är det ingen garanti för att man ska göra det nästa gång.
– Bara för att du hade bra laganda i går, är det inte sagt att du har bra laganda i dag. Man kan inte bara säga att nu kan vi det här, nu kan vi fortsätta, utan det är ju lite svårare än så med fotboll.
Vill alltid lyfta det positiva
Anna Signeul tillbringar gärna tid med familjen – sin mor, bror, syster och syskonbarnen. Och trivs överlag ute bland människor. Hon försöker alltid vara positiv och önskar att det smittade av sig till alla runtomkring.
– Det har varit en liten svaghet inom laget, att man är så negativ. Att man letar så mycket fel. Det tror jag tar en massa energi, istället för att leta efter bra saker och vara nöjd och stolt .
– Ta friidrottaren Jesse Owens som sa att om man tror att man är slagen så är man slagen, tror man att man kan göra det så kan man göra det. Det tror jag på.
