Teater: Se upp när Glitcher ger publiken det den vill ha i en bloddränkt föreställning

I föreställningen Blodbad bjuder scenkonstkollektivt Glitcher på ett blodstänkt spektakel, men ett sällsynt ohämmat och roligt sådant.

Glitchers föreställning Blodbad inleds på sätt och vis redan i foajén. Innan publiken släpps in på teater Viirus studioscen läser föreställningens ljus- och ljuddesigner Oscar Fagerudd upp listan på varningar för potentiellt stötande eller upprörande element.

Föreställningen innehåller, läser han: blod, extremt våld, kannibalism, vaginal penetrering, pornografiskt innehåll, nålar, självskadebeteende. Och, tillägger han, ät eller drick inget som ensemblen erbjuder dig under föreställningen.

Med dessa ord hälsas åskådarna välkomna till Blodbad.

Utan att gå in alltför mycket på detaljerna så får publiken vad som utlovas i varningarna. Visst i världen är det chockerande. Föreställningen har 18 års åldersgräns, som man kanske kunde vänta sig.

Blodbad öppnar med de tre skådespelarna (Emelie Zilliacus, Joel Forsbacka och Martin Paul) i trolliknande masker, i ett slakterirum med inplastade väggar, där de mödosamt skär strimlor ur små pumpor. Strimlorna delas ut i kaffekoppar till publiken (ät dem alltså inte). I mitten av slaktrummet finns en fyrkantig golvbrunn fylld med stillastående blod.

I denna stillsamt mardrömslika omgivning fortsätter var och en med sitt. Emellanåt flimrar ljusen till, och en åt gången sprutar de blod ur någon kroppsöppning, innan allt återgår till det normala igen. Tills det inte längre återgår, utan istället eskalerar i något som enbart kan beskrivas som en blodstänkt våldsorgie – men en rolig sådan!

Utan att tveka eller hymla

Scenkonstkollektivet Glitcher grundades 2019 och gjorde ett slående intryck med sin första föreställning The Porn Horror Musical, som kombinerade humor, porrfilmskonventioner, popmusik och splattereffekter till en surrealistisk scenkonstupplevelse som inte enkelt lät sig anpassas till något entydigt estetiskt eller moraliskt program. Det var obekvämt, chockerande, utmanande, rått och roligt.

Kollektivets femte verk Blodbad känns på samma sätt svårdefinierat på ett fräscht vis. Blodbad trappar skickligt upp våldet och chockelementen, men överraskande nog utan att försöka skapa obehag hos åskådaren. Det är bara en allt mer hämningslös lek vi betraktar, och det finns ingen orsak att känna sig dålig för att det är intressant att se på.

För vad är det man ser i populärkulturen egentligen? Den är fullkomligt genomsyrad av sex, våld och blod, ofta med betydligt mer exploaterande förtecken än det här.

I det avseendet tar Blodbad en väldigt ärlig och rak blick på sin samtid, och beslutar sig för att ge publiken vad den vill ha. Utan att tveka, hymla eller moralisera bjuder den på dessa blodstänkta groteskerier och säger, var så god, du får titta på det här, du får tycka att det är kul och låta dig underhållas.

Det var ovanligt generöst gjort, tycker jag.

Glitcher: Blodbad. På scenen: Emelie Zilliacus, Joel Forsbacka, Martin Paul. Ljus- och ljuddesign Oscar Fagerudd.

Artikeln uppdaterad 19.10.21 kl 9:34. En mening lades till om föreställningens åldersgräns.