Kolumn: Jokerits fans rosenrasande efter Mikko Lehtonens övergång till SKA – lever Jokerit på lånad tid i KHL?

Jokerits klubbchef och huvudägare Jari Kurri har en besvärlig sits. Då han valde att ta pengarna och låta Mikko Lehtonen krita på för rivalen SKA S:t Petersburg var kritiken på hemmaplan inte nådig. Samtidigt har Jokerits agerande under de senaste åren inte alltid fallit KHL i smaken.

Jokerit meddelade på söndagen att man gjort en spelaraffär med rivalen SKA S:t Petersburg där backen Mikko Lehtonens KHL-rättigheter landat i den ryska klubben.

Kort därpå deklarerade SKA att Lehtonen tecknat ett fyraårskontrakt med klubben. 

Jokeritfansen klev upp på nätbarrikaderna. Att sälja till SKA var olämpligt.

Under KHL-åren har många tappat intresset för Jokerit, men samtidigt har uppenbarligen en del nya åskådare hittat till läktarna.

Publiksnittet är dalande även om det fortfarande låg på fullt godkända 9 000 före pandemin.

I KHL lever Jokerit på lånade pengar, men lever Jokerit även på lånad tid?

Ett upptrappat missnöje bland fansen är ett hot för framtiden i KHL.

Ny jätteförlust

Även om nätaktivisters åsikter sällan är representativa för den stora, tysta massan har många anhängare, åtminstone tillfälligt, redan lämnat skutan. Och utifrån reaktionerna på Lehtonens transfer växte skaran märkbart igår.

Jokerits första säsong, 2014–15, var succéartad men känslan är att intresset för KHL successivt har avtagit. Och någonstans finns en gräns för när Jokerit tar mer än Jokerit ger.

Klubbens femårskontrakt med KHL, som sträckte sig från 2017–18 till 2021–22, är rivet och nu tar man en säsong i taget.

Jari Kurri är numera huvudägare i klubben, men det är oligarken Vladimir Potanin som de facto betalar för kalaset. Förra säsongen var förlusten igen över 10 miljoner euro och täcktes med ett 12 miljoner stort kapitallån av Norilsk Nickel, rapporterar Kauppalehti. 

Den kumulativa förlusten för de sju KHL-säsongerna är uppe i nästan 100 miljoner euro.

Nagel i ögat på KHL

KHL har inte lyckats med sina västliga expansionsplaner och har tappat västligt fotfäste i Bratislava, Prag och Zagreb. Nu är Jokerit och Dinamo Riga de enda klubbarna på EU-mark.

Huvudägaren och klubbledaren Jari Kurri sätts regelbundet på prov i sina försök att balansera mellan öst och väst.

Sedan Kurri tog över har Jokerit titt som tätt varit en nagel i ögat på KHL.

För ett år sedan krävdes det i Finland att Jokerit skulle markera genom att inhibera bortaresan till Belarus huvudstad Minsk, där politiska protester mot president Aleksandr Lukasjenko pågick.

KHL ville inte medge att situationen i Belarus var kaotisk och vägrade ställa in.

Jokerits beslut att ställa in resan fattades först på flygplatsen och under märkliga omständigheter.

Också pandemin har resulterat i rysk kritik då förståelsen för Finlands coronarestriktioner har varit begränsad. Det har frågats vad Jokerit egentligen gör i KHL om de inte kan spela.

Coronavåren 2020 drog sig Jokerit självmant ur slutspelet, varefter KHL-chefen Aleksej Morozov önskade laget välkommet tillbaka, innan KHL-slutspelet slutligen ställdes in.

Våren 2021 valde Jokerit att spela sina samtliga slutspelsmatcher i Ryssland, vilket inte föll anhängarna i smaken.

Jokerit fick en hemlig summa pengar

Att Mikko Lehtonen skrev på för SKA är ingen överraskning. Lehtonen har hunnit bli 27 år gammal och andra klubbar i Europa har svårt att matcha lönekuvertet. Nivån på laget håller också hög nivå.

Jari Kurri deklarerade att SKA S:t Petersburg kom med det klart bästa budet. Jokerit fick en hemlig summa pengar och KHL-rättigheterna till AHL-backen Brennan Menell.

Anhängarna hade svårt att köpa det ekonomiska argumentet efter att Kurri nyligen meddelat att coronapandemin inte äventyrar Jokerits säsong och att finansieringen står på stabil grund.

Många tyckte också att det hade varit bättre att sälja Lehtonens rättigheter till KHL:s östra division.

Det fanns även de som ansåg att Lehtonen stod i tacksamhetsskuld till Jokerit. Jokerit gick sommaren 2020 med på att riva KHL-kontraktet och tillät Lehtonen skriva på för Toronto.

Det vägde, föga överraskande, inte särskilt tungt då Lehtonen nu bollade alternativ i KHL.

Roman Rotenberg impopulär

SKA är Jokerits främsta, och egentligen enda, rival i KHL.

SKA:s klubbchef Roman Rotenberg har varit med om att bygga upp rivaliteten med sitt styvmoderliga behandlande.

Rotenberg, som var delägare i Jokerit, hade en dubbelroll då han var involverad i såväl SKA som Jokerit (2013–2019). Han blev snabbt ett rött skynke i Helsingfors då det framgick att SKA var det uppenbara favoritbarnet.

Arenaägaren Rotenberg markerade redan under lagens första drabbning i Helsingfors då han jublade friskt då SKA gjorde mål.

Ett omklädningsrum i Jokerits hemmaarena målades i SKA:s färger, klubbens supporterprylar såldes under matcher i Böle och ryssarnas mållåt spelades då SKA hittade målet i Helsingfors.

Rotenberg göt inte olja på vågorna då han värvade Steve Moses till SKA hösten 2015. Säsongen innan hade Moses vunnit KHL:s skytteliga i Jokerits tröja och därefter gjort ett misslyckat försök att knipa en NHL-plats.

Känslan i Helsingfors var att det var SKA först.

Att Rotenberg även har tunga poster inom KHL och det ryska förbundet har resulterat i kronisk misstro i mycket som SKA gör. Ett antal obalanserade spelaraffärer mellan SKA och mindre ryska klubbar har inte gjort saken bättre.

Nya roller

Harry Harkimo var huvudägare för Jokerit fram till 2019. Under hans tid i FM-ligan byggde klubbens identitet på att vara stor och kaxig, älskad eller hatad.

Supportrar som är under 40 år har växt upp med det konceptet.

Under Hjallis tid var relationen till lokalkonkurrenten HIFK särskilt viktig. Kosta vad det kosta vill var mottot då trafiken mellan klubbarna praktiskt taget var enkelriktad.

Värvningarna av Pasi Sormunen, Raimo Summanen, Erkka Westerlund, Ville Peltonen, Tuomo Ruutu, Doug Shedden och Jere Karalahti resulterade i att rubrikerna och uppmärksamheten var garanterad – för att inte tala om intresset.

Då SKA har tagit över HIFK:s roll som rival får Jokerit dels känna på hur det är att konstant slå ur underläge, dels på att i ett större KHL-perspektiv agera statist och spelbricka.

Jokerit har aldrig tagit en plats bland de fyra bästa i KHL och det har visat sig att den ryska finansieringen inte räcker till för att konkurrera på samma villkor som storklubbarna.

Hur länge är man i Helsingfors till lags med den bistra realiteten?