Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Spannmålsbönderna har råg i ryggen: "Men snart går det inte mer"

Uppdaterad 20.10.2021 07:34.
en kvinna med brun rock står framför en stor lagerbyggnad
Bildtext Även om spannmålspriserna är höga, steg producentpriserna och skörden blev liten, beklagar sig Gunda Lillbacka i Kimo.

Gunda Lillbacka har i 40 år sett ljust på tillvaron som spannmålsodlare, men nu börjar humöret tryta. Hon är van vid att både sädespriser och kostnader varierar - men nu börjar balansen bli för svår.

Så här jobbigt har det inte varit för spannmålsproducenterna på länge. Även om marknadspriset för säden har varierat mycket under det senaste decenniet har kostnaderna mest haft en riktning. Uppåt.

Efter en tid med låga bränslekostnader, har priserna stigit i taket, vilket påverkar alla näringar som behöver maskiner och transporter. Spannmålsproducenterna känner starkt av kostnadsökningarna. 

– Jo, spannmålspriserna är ju höga nu. Men produktionspriserna har stigit mycket också. Bränslet har stigit massor, liksom personalkostnaderna, så det äter upp all vinst, säger Gunda Lillbacka om läget. 

Även om hon borde vara pensionär, sköter hon vant räkenskaperna för sönernas jordbruk, som förutom spannmål också håller kreatur. Att deras grisar äter verkligt lokalproducerat är tur, för det betyder också att Lillbackas inte behöver köpa in dyrt spannmål utifrån. 

Stor gård räddar inte läget

Lillbackas producerar stora mängder spannmål, för gården är till arealen den största i Österbotten. De höga spannmålspriserna borde gynna dem.  

- Under mina år som jordbrukare har priserna varierat mycket. Men det är så många andra faktorer som spelar in hur det går ekonomiskt, säger Lillbacka. 

en kvinna i brun rock står inne i en stor lagerbyggnad intill ett traktorsläp.
Bildtext Att vara självförsörjande med torkkapacitet för spannmålet, ökar lönsamheten. Men inte tillräckligt, säger Gunda Lillabacka.

– Det är som ett lotteri, där vädret spelar in massor hur skörden blir. Vi har haft både torka och översvämning här i Kimo, säger Lillbacka.

Hon har följt den ekonomiska utvecklingen för branschen i 40 år och har hela tiden haft en stark framtidstro, som också fått familjeföretaget att investera i en utökad kapacitet i gården år för år. 

Då priserna för ett par år sedan gick så lågt som kring 120 euro per ton, har man nu närmast sett en fördubbling. Men vad som verkligen blir kvar hos producenterna är marginellt. 

– Priserna varierar ju stort från år till år, men också under säsongen. Nu är priserna höga, men sen var sommaren för torr, så skörden blev liten. Det minskar utgifterna för transporter och processering, men resultatet blir att det går back, säger Gunda Lillbacka. 

Många bönder kämpar

Medan jordbrukare som håller djur beklagat att priserna på kött varit låga då man är bundna till långa kontrakt, har man haft svårt att få ihop räkenskaperna då foderpriser och andra omkostnader stigit. Att man inte kan justera producentpriserna på kött, gör att uppfödarna kör med röda siffror. Inom branschen förutspår man att många kommer att kasta in handduken.

På Lillbackas gård är man tvungna att köra på. Stora investeringar i nya anläggningar som en massiv sädestork och nya svinhus under uppbyggnad, ger inga alternativ. 

– Jag har varit en obotlig optimist, men nu kan jag inte se så ljust på läget, säger Gunda Lillbacka. 

Hon beklagar att arealstöder från EU krympt efter hand. Mellan 2019 och 2020 rasade spannmålspriserna, vilket gav producenterna en skrämselhicka.

Sjunkande bidrag skrämmer

I år har priserna stegrat kännbart, men det hjälper inte, då produktionskostnaderna höjts samtidigt som skörden blev liten.

– De som inte har någon kapacitet att lagra säden säljer ju ut den tidigt på hösten, så då är priserna lägre. Men senare steg de. Det är en fråga om utbud och efterfrågan. Nu ringer telefonen och många frågar om vi har något att sälja, så det kommer att bli brist på spannmål, förutspår Gunda Lillbacka. 

Hon har sett så stora prisfluktuationer i säden förut, att den inte avskräcker. Men de krympande bidragen är en utmaning som bara förvärras år för år. 

– Det behövs mera stödpengar till näringen nu, annars kommer jordbrukarna inte att klara sig, säger Gunda Lillbacka som en hälsning till beslutsfattarna.