Ännu krävs åtgärder i Lappfjärds å: "Får de det fixat så är jag inte rädd mera"

Förra veckan utfärdades varningar för översvämningar i Österbotten. De hoten realiserades inte, men i Lappfjärd i Kristinestad är man vana att leva under en ständig översvämningsrisk.

Hösten 2012 och våren 2013 drabbades Lappfjärd svårt av översvämningar. Leif Wilhelms har bott redan i 50 år intill Lappfjärds å och beskriver händelserna för åtta år sedan så här.

– Vattnet var nog riktigt fast i stugknuten kan man väl säga. Vi får tacka brandkåren för att de var här och bar sandsäckar med oss och radade dem runt huset.

Enligt Wilhelms höll de på ända till klockan fyra på natten, men efter några timmars nattsömn märkte de att vattnet hade tagit sig över vallen.

– Vi steg upp klockan sju och då var det lika mycket vatten på insidan av vallen som på utsidan. Som tur var fick jag en pump och klockan elva hade vi bort allt vatten inifrån.

Flödet i ån förbättrades

Efter översvämningarna 2012-2013 inleddes en process om att muddra och förbättra ån. Man började med underhållsrensningar och invallning av ån. Sedan sprängdes ännu några holmar i ån bort för att förbättra flödet.

– Det är ett nödvändigt ont det här muddrandet. Det är som en väg, den ska lappas och dikas. Ån ska föra iväg allt dagvatten, så den måste rymmas en hel del med vatten, konstaterar Niklas Brandt.

Brandt fungerade ända tills nyligen som vägbyggmästare i staden, men är för tillfället tjänstledig. Mycket i ån har redan åtgärdats, men enligt Brandt återstår ännu det viktigaste

– Det sista som vi väntar på och som egentligen borde ha gjorts först, så är en flaskhals i nedre delen av ån. Men det ligger i förvaltningsdomstolen.

Brandt hoppas att processen blir kort, så att problemet kan åtgärdas så snabbt som möjligt.

– Vi har resultaten av de förra översvämningarna. Vi talar om miljoner i skador. Det är nog ganska viktigt att vi får det där åtgärdat, säger han.

Vallens hållbarhet oroar

Leif Wilhelms är relativt nöjd med de åtgärder som gjorts, men är ändå orolig för vallens hållbarhet.

– Brister det på ett ställe så har vi fullt med vatten på insidan av vallen. Men vart tar vattnet vägen? Det lämnar där i veckotal.

– Det ger mycket mer skada åt byggnader och hus än om det skulle komma en vattenhöjning på några timmar en dag och så faller det tillbaka.

Det som Wilhelms ändå ser som det största problemet är bron över riksåttan.

– Den sväljer inte vattenmassorna. Vi har påpekat det här åt NTM-centralen, men det beror på hur långt minne de har. Får de det fixat så är jag inte rädd mera.

För Brandt försvinner inte oron även om man skulle göra alla åtgärder som är möjliga. Naturens kraft ska inte underskattas.

– Det är havsvattennivån som spelar ganska stor roll. Är det högt där så är vi i en ganska svår sits i Lappfjärd. Men vi har försökt göra så mycket vi kan för att bekämpa de här problemen.