Hoppa till huvudinnehåll

”Det som händer i TPS händer överallt”

Rasmus Tirronen har följt med fallet Lauri Korpikoski noggrant – själv fick han se NHL-talangen ta hans jobb. Nu har målvakten landat i Ungern.

– Det är jättesynd, säger Rasmus Tirronen per telefon till Yle Sporten.

Så här långt har samtalet främst hunnit handla om det nya livet som pappa och hockeyproffs i Ungern av alla ställen, men mer om det senare.

För med tanke på Tirronens personliga bakgrund går det inte att undvika att prata om Lauri Korpikoski också. Ännu för drygt ett år sedan hörde båda till TPS stöttepelare.

Tirronen hade precis återhämtat sig från en höftoperation och siktade på att återvända till samma form som hade resulterat i en landslagsdebut. Korpikoski var lagkapten och given i laguppställningen varje kväll.

Nu är varken Korpikoski eller Tirronen kvar i laget. Men trots det ska man inte dra paralleller mellan fallen. I Tirronens fall var det skadehelvetet han hamnade i som blev avgörande.

I december 2019 knockades Tirronen på isen och fördes till sjukhus med ambulans. Diagnosen: hjärnskakning. Den skakade han av sig snabbt, men istället hamnade han på höftoperation.

Då läkarna efter den gett grönt ljus att delta på TPS träningsläger skadade målvakten sig igen.

Nyckelbenet gick av under den första eller andra dagen av träningslägret.

Så det blev en ny operation och lång rehab. Så TPS valde självklart att plocka in en annan målvakt, och det blev Ukko-Pekka Luukkonen.

Luukkonen kunde spela i ishockeyligan då NHL och framför allt AHL stod stilla på grund av coronaviruspandemin. Och Buffalo Sabres-talangen imponerade stort i Åbo.

Då Tirronen hade återhämtat sig från sin skada hade han plötsligt blivit av med förstaspaden i TPS.

Det blev en lite konstig situation. Jag lånades ut till Ässät och det kontraktet bara förlängdes och förlängdes så att jag skulle kunna spela.

Samtidigt orkade jag inte sitta och vänta på att NHL-lagen skulle kalla in sina spelare. Efter en diskussion med TPS kom vi överens om att gå våra egna vägar.

Samtidigt som TPS hittade farten och till slut gick hela vägen till final i ligan flyttade Tirronen till Schweiz och ECH Visp som spelar på den näst högsta nivån.

Lauri Korpikoski valde att flytta till samma land. Och Tirronen är inte alls förvånad över hur ful den tvisten har blivit.

Alla som har varit med i ishockeyvärlden en stund vet hur lagen gör då de vill bli av med någon. Det här är ett klassiskt fall. Men det gör inte det mindre tråkigt.

Jag spelade ändå med ”Korppari” några säsonger och känner honom personligen. Så jag har följt med och fått höra hur det går. Det blir intressant att se hur det blir.

Men den här kulturen finns överallt. Det är inte bara i Finland och inte bara i TPS. Nu råkade det sig bara att Korpikoski är en kille som har tjänat sina pengar i NHL och kan löpa linan ut.

Tirronen valde själv att använda situationen för att pröva på något nytt.

Vi fick vårt första barn på sommaren och tänkte att vi lika bra kan ta vara på mammaledigheten och åka utomlands hela familjen.

Jag snackade med min agent om alternativen och vi fick några erbjudanden från just den här ligan. Så valde vi att pröva på den ungerska livsstilen.

Valet föll på staden Székesfehérvár och laget Fehérvár AV19, som spelar i den Österrikebaserade ligan ICEHL.

Fansen är passionerade åtminstone. De kommer till hallen och håller nog ljud.

Att få njuta av den här mellaneuropeiska hockeyatmosfären är välkommet, speciellt efter att ha spelat inför tomma läktare så länge.

Då glömmer man lätt att det kan vara jobbigt att gå till matbutiken då ingen i personalen kan engelska.

Och så finns det andra orsaker som väger tungt i vågskålen då spelare bestämmer sig för att flytta till ICEHL. För Tirronen är långt ifrån ensam finländare i ligan.

Ari Gröndahl spelar i Dornbirn i Österrike, Atte Tolvanen spelar i Salzburg. Det är ju otroligt fina ställen.

Rent ekonomiskt lönar det sig också. Lönen är bra och lagen fixar lägenhet och bil. I Finland kan det vara svårt att få allt att gå runt med tanke på skatterna. Det är lönsammare att spela här.

Därför kan Tirronen se sig själv stanna. Men framtiden är inte något han egentligen tänker på.

Jag försöker bara leva i stunden, fokusera på nästa match och njuta av livet. Sen när det är dags att förhandla om ett kontrakt för nästa säsong så tänker jag på det.

Det där med att njuta blir avsevärt lättare då man inte är skadad. Och för den första gången på länge är det fallet för Tirronen.

Just nu är hockey ganska roligt.

Jag kan jobba på att bli den målvakt jag visat att jag kan vara. Den dagen jag känner att jag inte kan spela på den nivån längre så tackar jag för mig.

Redaktör: Mattias Simonsen
Foto: Soós Attila / Fehérvár AV19, All Over Press, Mattias Simonsen / Yle

Klicka här för att gå tillbaka till svenska.yle.fi/sport

Uppdaterad 25.10.2021 10:21.