Österbotten inget undantag vad gäller trakasserier uppger brandman som inte orkade längre: "Man måste sluta sopa detta under mattan"

Arbetarskyddet på Österbottens räddningsverk har tagit emot ett par anmälningar det senaste året, men tror att trakasserier är betydligt vanligare än så. Tidigare brandman Terence Sam drar sig inte för att kalla arbetsklimatet giftigt. Han slutade då det blev för mycket.

På onsdagen publicerade Yle en rapport som visar att räddningsarbetare ofta utsätts för sexuella trakasserier på jobbet. Det handlar om ett arbetsklimat där kvinnor möter ständigt förakt och machokultur leder till öppen diskriminering.

Tyvärr är Österbotten inget undantag, hävdar Terence Sam som jobbat inom brandväsendet i 17 år med olika uppdrag, bland annat hos frivilliga branskåren. På Österbottens räddningsverk jobbade han som dejourerande brandmästare i ungefär två års tid.

– Tyvärr har vi i räddningsbranschen på många håll ett giftigt arbetsplatsklimat som kraftigt påverkar hur man orkar på jobbet, säger Sam.

Sam har valt att inte längre arbeta som brandman, trots att det är ett yrke som han säger att han tycker väldigt mycket om. Den rasism och mobbning som han upplevde var en orsak till att han valde att sluta.

Nu hoppas han att man ska våga börja diskutera problemen på allvar.

– Ett nödvändigt första steg är att man medger att det är så här, att detta sker. Det går inte att påstå att det bara handlar om enstaka fall, man måste sluta sopa detta under mattan.

Ett fåtal fall anmäls

Jonas Sandbacka är arbetsskyddsfullmäktig på Österbottens räddningsverk. Han bekräftar att trakasserier på arbetsplatsen är ett återkommande problem.

– Tyvärr förekommer det och det förekommer också inom Österbottens räddningsverk. Det senaste året har jag tagit emot två eller tre anmälningar. Och jag vet att det inte är alla som gör en anmälan.

Sandbacka säger att många låter bli att anmäla sexuella trakasserier eller osakligt beteende, inte minst eftersom det kan vara belagt med skuldkänslor. Det är då det blir avgörande hurdan arbetsplatskulturen är.

– Man måste ingripa genast man märker att det förekommer. Kollegor är också skyldiga att anmäla, det gäller inte bara förmän.

Det hela försvåras av att räddningsarbete sker dygnet runt och cheferna kan inte alltid vara på plats.

– Vissa förmän arbetar endast dagtid och får inte veta allt som händer efter klockan fyra eller på helger.

Trakasserier måste förebyggas

Också på Mellersta Österbottens och Jakobstadsregionens räddningsverks område har det förekommit trakasserier. Det handlar om enstaka fall av osakligt beteende i fråga om kön eller ålder som har lett till åtgärder.

Räddningsdirektör Jaakko Pukkinen uppger till Yle Kokkola att det är beklagligt, men att tröskeln för att prata om sådana här saker ändå är lägre än tidigare och att man i fortsättningen måste satsa på att förebygga trakasserier.

Caj Penttala, som är förtroendeman på brandstationen i Jakobstad, säger däremot att han inte har uppfattat att de här problemen skulle finnas på deras arbetsplats. Där odlas ingen machokultur, enligt Penttala.

– Det håller på att försvinna. Förr var det något helt annat, om man till exempel tänker 20 år tillbaka. Inte är vi macho på vår station, men visst finns det sådana stationer fortfarande.

Penttala säger också att trakasserier aldrig kan godtas.

– Mobbning och sexuella trakasserier ska inte finnas på någon arbetsplats överhuvudtaget. Om det förekommer så ska man ta itu med det genast.

Hoppas att det tysta medgivandet upphör

Terence Sam jobbar idag visserligen kvar i räddningsbranschen, men som konsult. Han saknar många fina kolleger, för sådana finns det gott om är han noga med att påpeka.

– I branschen finns massor med fina människor som tänker att trakasserier är väldigt fel och som är ledsna över att de inte har gjort tillräckligt för att stoppa det här. Jag hoppas att fler ska våga säga ifrån.

Sam menar ändå att det vanliga är att kollegerna väljer att vara tysta inför alla osakligheter och även inför rena trakasserier. Det blir ett tyst medgivande, som han hoppas att man ska komma ifrån.

Det kräver ändå att man tar itu med problematiken på allvar och det blir en förändring som genomsyrar hela arbetsplatsen. Räddningsväsendet är ju en hierarkisk organisation, påpekar Sam och säger att allt startar från ledningen.

– Det måste börja hos ledningen och därifrån måste förändringen föras vidare neråt så att alla får höra ett tydligt budskap om att trakasserier inte är okej och att man kommer att ta itu med trakasserier. Det behövs utbildning och det behövs riktlinjer.

Han får medhåll av Jonas Sandbacka på Österbottens räddningsverk, som säger att det nu finns allt skäl att börja ingripa mer än man gjort hittills.

– Jag hoppas att räddningsverket börjar ta arbetarskyddet och arbetsförhållandet på allvar, säger Sandbacka.

Ledningen: Stora förändringar i branschen

Räddningsdirektör på Österbottens räddningsverk Tero Mäki säger att han har följt med Yles rapportering och att det har varit tungt.

– Det här var allvarligt. Det var också lite tungt att läsa om det här, säger Mäki.

Vad får det då för följder när ledningen får kännedom om sexuella trakasserier? Enligt Mäki blir följderna vanligen diskussion, varning eller anmälan.

Mäki resonerar också kring varför dessa problem uppstår. En delförklaring är utvecklingen i branschen, tror han.

– Arbetslivet har förändrats så mycket på bara 10-15 år, också i den här branschen. Vi har fått mera kvinnor med i vår verksamhet, och det gör att det är möjligt att sådant här händer. Men det är en sak jag inte kan godkänna.

Kommer det här att få konsekvenser för framtiden inom räddningsverket?

– Jo, jag tror att det påverkar mycket. Nu måste vi tänka efter hur vi ska agera i de här frågorna i framtiden.

Artikeln uppdaterad klockan 11:09 med kommentarer av Tero Mäki, Räddningsdirektör.