Polska och ungerska aktivister varnar andra européer – "Det kan ske i vilket EU-land som helst"
Människorättsaktivister i Polen och Ungern varnar för att nedmonteringen av demokratin kan ske i vilket EU-land som helst. Aktivisterna påpekar att utvecklingen mot auktoritärt styre har pågått redan länge i deras hemländer men att det övriga Europa fått upp ögonen för saken ganska sent.
Den polska juristen Eliza Rutynowska och den ungerska konfliktforskaren András Léderer träffade på torsdagen Europaminister Tytti Tuppurainen (SDP) och utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) i Helsingfors.
De två människorättsaktivisterna och doktoranderna gav ministrarna sina egna bedömningar av läget i Polen och Ungern, där utvecklingen bort från rättsstatsprincipen pågått länge och orsakat svåra konflikter med resten av EU.
– Det här är ett problem som kan dyka upp var som helst i EU, säger Rutynowska till Svenska Yle.
Polen och Ungern gick i bräschen för protesterna och upproren mot det hårt auktoritära och kommunistiska styret i östra Europa efter andra världskriget. Det ungerska upproret 1956 slogs ned med hård hand under Sovjetunionens ledning.
Proteströrelsen i Polen hade dock större framgång med den oberoende fackföreningen Solidaritet som fanbärare och blev en av östblockets ledstjärnor i slutet av 1980-talet. Många hade säkert då slagit vad om att Polen skulle bli en demokrati, men så blev det inte riktigt, säger Rutynowska.
– Från att ha varit föregångare och en svart häst som vem som helst hade vågat satsa på blev vi familjens svarta får.
Det som gör det svårt att ändra den antidemokratiska utvecklingen är att den pågått så länge och hunnit slå rot, framhåller den ungerska konfliktforskaren András Léderer.
– Den ungerska antiliberala regimen har varit vid makten i över tio år nu. För det mesta har den haft kvalificerad majoritet i parlamentet, vilket gjort det möjligt att ändra grundlagen.
Enligt Léderer har grundlagen hanterats som vilken vanlig lag som helst. På tio år har grundlagen ändrats hela 21 gånger.
Nu har konstitutionen blivit ett instrument för regimens politiska vilja, säger Léderer.
Hur kunde det gå så här?
– Jag tror vi blev alltför bekväma i vår uppfattning om vad demokrati är, säger Rutynowska.
– Vi började ta demokratin för given och trodde att jobbet var gjort.
Trots att landet blev fritt från den auktoritära kommunistiska regimen levde värderingar från den tiden kvar och finns fortfarande i många människors mentalitet, tror juristen Rutynowska.
– Man måste också inse att Polen är ett mycket homogent land som bara i begränsad omfattning exponerats för andra kulturer och Västeuropa.
Ungraren Léderer lyfter fram de ungerska mediernas roll i utvecklingen. Både de statliga medierna och över 500 privata medier jobbar tillsammans nästan som en propagandamaskin för regeringen, anser han.
Omkring hälften av befolkningen konsumerar enbart de här medierna och får därmed sin verklighetsuppfattning därifrån.
– Om en finländare skulle komma till Ungern och titta på de här nyheterna skulle hen antagligen tycka att det är löjligt eftersom inslagen är så skrattretande, tror Léderer.
– Men om du utsätts för det här i tio år är det inte skrattretande längre. Det blir en så förvriden verklighet.
Hur ser framtiden ut?
Både Rutynowska och Léderer oroar sig för att regimerna i deras länder eventuellt lyckats permanenta sådana strukturer som förhindrar en vändning.
– Flera ungerska samhällsinstitutioner är oberoende på pappret, men är i praktiken styrda av regeringens lojalister, säger Léderer. Det har skapat ett parallellt samhällssystem.
Rutynowska påpekar att vi närmar oss skräckfestivalen Halloween och menar att flera institutioner i Polen blivit nästan zombier.
– Låt utvecklingen i Polen bli ett varnande exempel för alla andra EU-länder, säger hon.
Hon anser att EU måste vara tuffare då det gäller att ställa upp villkor för fortsatt EU-stöd till Polen.
– EU-pengarna ska ges till medborgarna och inte till en populistisk regim som försöker pracka på EU sina egna idéer om hur saker och ting ska skötas.
Ungraren Léderer är ändå optimist, trots allt. Utvecklingen i hans hemland startade för över tio år sedan och sent omsider har det övriga Europa fått upp ögonen.
– Det är positivt att det nu finns en diagnos och att det tycks finnas en vilja att göra någonting.
