Sjöbevakningsstationen på Hitis stannar på orten: "I hård sjögång tar det tid trots snabba båtar"
Efter en landsomfattande granskning av sjöbevakarnas utrymmen framkom det bland annat att fastigheten i Hitis är i behov av en totalrenovering. Hyreskontraktet går ut år 2025 och exakt vad som händer efter det är fortfarande oklart.
Utkikstornet sticker upp över trädkronorna på Stormnäsudden i den östra ändan av Hitis. Sedan 1950-talet har sjöbevakningen funnits på platsen, och de använder samma byggnad som försvarsmakten uppförde 1941.
- Det är ju ganska stort, större än vi alltid behöver. Men ibland har vi övningar eller kurser och då är det så klart bra med lite extra utrymme, säger äldre sjöbevakare Kristian Ijäs.
Han har jobbat vid enheten under hela sin 9-åriga karriär och trivs bra.
- Diskussionen om att enheten är nedläggningshotad har diskuterats i flera omgångar och lite vemodigt känns tanken på att det skulle stängas. Men samtidigt vet jag att gränsbevakningen sagt att vi kommer att bli kvar på orten med en fast anläggning, säger Ijäs.
Stationen är bemannad av tre personer hela tiden. Tidigare patrullerade bara två sjöbevakare men av säkerhetsskäl är man numera tre.
Gränsbevakningsväsendet är en militärt organiserad myndighet i Finland som även ansvarar för sjöbevakningen och sjöräddningen. Personalen uppgår till 3 000 personer av vilka 500 är värnpliktiga.
Ijäs hade egentligen inte tänkt sig en karriär inom gräns- och sjöbevakningen, men genom olika omvägar började han ändå studera vid Gräns- och sjöbevakningsskolan och beslutet har han inte ångrat.
Enheten stannar på orten
Den närmaste sjöbevakningsstationen är Hangö som man når inom 30 minuter med båt, västerut ligger Nagu sjöbevakningsstation som är ungefär dubbelt så långt bort. Spridningen av enheter är enligt Ijäs helt i sin ordning.
- Även om båtarna blivit snabbare och tekniken har utvecklats så är det viktigt att vi finns fysiskt närvarande på flera ställen i skärgården. Oftast är ju olyckan framme när sjögången är hård och då hjälper det inte med snabbare båtar utan det tar sin tid att komma till platsen, säger Ijäs.
Statens fastighetsverk äger fastigheterna som står på en privatägd tomt. Om byggnaderna blir för dyra att upprätthålla, eller kräver för mycket reparationer, kommer gränsbevakningen att se sig om efter andra alternativ.
- Vilka konsekvenser en helt indragen station skulle innebära är svårt att säga och blir mer spekulativt. Det beror dels på vad upplägget skulle vara, till exempel om man skulle göra långa patruller i området från andra stationer så att det ändå skulle finnas övervakning. Vintertid vet jag inte, men det senaste budet är som sagt att enheten blir kvar på orten, men om det fortsättningsvis blir här, eller någon annanstans på ön återstår ännu att se, säger Ijäs.
Mångsidigt och krävande
Arbetet som sjöräddare är krävande på många olika sätt. Den största förändringen de senaste åren är att antalet sjuktransporter ökat och sjöbevakarna bör ha uppdaterade kunskaper inom ett brett område.
- I somras måste vi ingripa i en återupplivningssituation, så livräddningskunskaperna måste finnas där och vara uppdaterade. Samtidigt sköter vi gränsbevakningsuppdrag och samarbetar med polisen. Speciellt under vinterhalvåret är det lugnare och då passar vi på att gå kurser och utbildningar, säger Ijäs.
En annan utmanande sida med jobbet är avståndet till hemmet både i tid och avstånd.
- Så gott som alla i personalen bor på annan ort vilket betyder att man är fast på stationen ungefär en vecka i sträck. 12 timmar per dygn är vi i aktiv tjänst och andra halvan av dygnet har vi jour. Sen är vi ganska få på plats, och alla är ju inte likadana så man måste lära sig att komma överens med olika personer. Att läget är så pass avskilt på en liten ort gör att man kan känna sig rätt isolerad, så det krävs rätt inställning för det här jobbet, säger Ijäs.
