Attityderna mot asylsökande sämre än mot arbetskraftsinvandring, men den allmänna inställningen har blivit bättre: "Det finns mycket jobb att göra"

Finländarna har blivit mer positivt inställda till invandring, särskilt arbetskraftsinvandring från andra EU-länder, men inställningen till asylsökande är fortfarande sval. Det visar en undersökning som Kaks, en stiftelse som utvecklar verksamheten i kommunerna, har låtit göra.

Undersökningen gjordes för Kaks del av Kantar TNS, och baserade sig på intervjuer med 1000 personer.

Frågeställningen i undersökningen gäller alltså ifall personerna skulle vilja att fler invandrare skulle flytta till deras kommuner eller närområden.

En majoritet, 51 procent, tyckte att deras kommuner kunde ta emot fler invandrare från EU-länder, som kommer till Finland för att jobba. Samtidigt är det bara en fjärdedel av de svarande som vill att fler asylsökande flyttar till deras hemkommun.

Emina Arnautovic är integrationssakkunnig och projektledare på Folkhälsan. Hon tycker att trenden är positiv, men påpekar att EU-medborgare redan får flytta till och jobba i EU-länder helt fritt.

– Redan nu är det möjligt att någon från till exempel Polen eller något annat europeiskt land kommer hit för att jobba, men de lär inte stå i kö för att komma hit. Vi kommer inte att få arbetskraft hit om inte folk är medvetna om att det behövs.

Arnautovic tycker att det är viktigt att man skulle skapa en hållbar arbetskraftspolitik ifall man vill få mera arbetskraftsinvandring, och då är det väsentliga vad behovet är, inte varifrån personerna kommer.

Finland måste ta globalt ansvar

Samtidigt är Arnautovic besviken, men inte överraskad, över att attityden till flyktingar och asylsökande är så pass dålig. Hon hänvisar bland annat till en undersökning som gjordes för några år sen, där det konstaterades att Finland toppar statistiken när det kommer till våld mot personer med afrikanska rötter.

– Jag tycker det är faktiskt beklagligt. Finland är ett land som har skrivit under internationella avtal som vi förbinder oss till, och de är inte bara ord på papper.

– Om vi vill vara ett globalt land kan vi inte bara plocka russinen ur kakan. Då är vi inte ett globalt land, då är vi ett land som bara ser efter vårt egna ekonomiska intresse, säger hon.

Arnautovic hyllar regeringens och Justitieministeriets åtgärder för att minska på till exempel hatretorik och ge en mer positiv attityd till humanitär invandring.

– Det finns mycket att göra, så det är bara att kavla upp ärmarna och göra det.

Förutfattade uppfattningar råder

Arnautovic tror att det fortfarande råder en hel del fördomar mot invandrare, och att en del av misstron kommer från okunskap.

– Synen på integration måste undersökas noga. Det betyder inte att Emina Arnautovic från Bosnien ska assimileras, då har ni inte längre någon nytta av mig.

Arnautovic är själv invandrare, och kom till Finland från Bosnien år 1992. Sedan dess har hon jobbat mycket med integrationsfrågor, och valdes till Årets flyktingkvinna 2007. Då motiverades priset med att hon är ett utmärk exempel på en flyktingkvinna som rotat sig i sitt nya land.

Hon menar att den styrka invandrare kan hämta till ett samhälle uppstår när personen följer lagar, trivs och frodas, men samtidigt tar med sig det bästa från sitt ursprungsland.

– Här finns en viss diskrepans, men det är så vi växer. Här finns mycket förutfattade uppfattningar, också jag har sådana, men det är något vi alla måste jobba med. Jag vill inte tro att vi är ett land som inte vill ta vårt humanitära ansvar.

Fungerande integration gynnar både finländare och invandrare

Institutet för hälsa och välfärd THL har definierat termen kultursensitivt bemötande, och det här tycker Arnautovic är ett utmärkt sätt att förhålla sig till olika kulturer i sitt land.

– Det handlar om att man inte måste ordna nya serviceformer för personer från andra kulturer, utan att man är medveten om deras behov, och anpassar den verksamhet man redan har därefter.

Hon lyfter fram interaktion och tvåvägskommunikation som centrala begrepp för en fungerande integration, och hyllar till exempel Arbets- och näringslivsministeriet för att ha tagit i bruk sådana definitioner.

– Vi behöver arbetskraftinvandring, men vi behöver utöver att locka hit folk också se till att de vill hållas kvar här.

På en mer strukturell nivå upplever Arnautovic att en förändring i lagstiftningen behövs. Specifikt efterlyser hon statsandelsstöd för arbetskraftsinvandringen.

– I somliga jobb, som till exempel växthusarbetare, behöver man inte nödvändigtvis lära sig språket. Om man sedan får barn som går i finsk skola, kan man inte längre hjälpa med läxorna. Så riskerar man bli marginaliserad.

Arnautovic säger att ansvaret ligger på både arbetstagaren och samhället, men att en bättre diskussion om ämnet gynnar såväl finländare som invandrare.

– Hittar vi den gemensamma nämnaren är vi oslagbara.