Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

14-åriga Taimi tog sitt liv – mamman kämpade in i det sista för att hon skulle få vård

Kvinna går igenom papper i sitt vardagsrum.
Bildtext Titta litade på att hennes dotter skulle bli frisk från sin ätstörning, men i somras tog dottern sitt liv.

Titta Lampelas dotter Taimi insjuknade i en ätstörning för två år sedan. För Taimi blev sjukdomen ödesdiger, hon tog sitt liv i somras. För Titta är den stora frågan: varför fick dottern inte bättre vård?

När tolvåriga Taimi fick en ätstörningsdiagnos i oktober 2019 trodde Titta Lampela att det finns vård för ätstörningar och att det nog ska gå vägen.

Till en början vårdades Taimi på nya barnsjukhuset. När hon fyllde 13 år överfördes hon till HUS ungdomspsykiatri. 

Maj och juni 2020 vårdades hon i sju veckors tid på HUS klinik för ätstörningar. Vikten ökade, men Taimi hade fortfarande ångest och en problematisk inställning till att äta.

– Det var bra att hon gick upp i vikt, men tyvärr hade inte den psykiska sidan hängt med. Att ändra inställningen till ätande tar tid, huvudet är långsammare än kroppen, säger Titta. 

Illavarslande

Att vårda ett barn med ätstörning är enligt Titta Lampela ett arbete som tar alla dygnets timmar. Det handlar om att laga mat, försöka få barnet att äta och sedan kontrollera att barnet inte försöker kräkas upp maten eller förbränna kalorier. Resten av tiden går åt till att försöka reda ut vilka vårdmöjligheter det finns och hur ens barn kan få ta del av den vården.

– Om unga med allvarlig ätstörning ska vårdas hemma, så måste det finnas ett helt annat stöd i hemmen och under exempelvis måltiderna. Det är väldigt svårt att få en trettonåring att äta som fruktar ätandet mer än döden, säger Titta. 

Tre veckor efter att Taimi skrevs ut från ätstörningskliniken, gjorde hon sitt första självmordsförsök.

– Det var då jag blev rädd att det här kan sluta illa, säger Titta. 

Vad är en ätstörning?

Taimi skulle anpassas till vården

Månaderna efter självmordsförsöket var Taimi klient hos HUS ungdomspsykiatri. Tre gånger var hon intagen på olika avdelningar och däremellan fick hon vård inom öppenvården, men hon fick ingen vård för ätstörningen. Ingen följde med hennes tvångsmässiga motionerande efter måltiderna.

– Allt som allt vårdades hon av 120 till 160 människor under sjukdomstiden. Alla visade mycket medkänsla. De sade att du behöver vård, men i samma andetag sade de också att de inte kunde ge den, att de inte var rätt person, säger Titta. 

När Taimis mående inte blev bättre gjorde föräldrarna en anmärkning till HUS om vården. De frågade varför inte hennes ätstörningsvård behandlas samtidigt som hennes psykiska illamående. 

HUS beklagar i sitt svar att föräldrarna är missnöjda med vården, men att anmärkningen inte föranleder några åtgärder.

– Det var som om Taimi skulle anpassas till vården. Det var inte vården som anpassades efter Taimi som hade både ätstörning och psykiska problem samtidigt. 

Tydliga tecken, HUS varnades

I brist på andra alternativ valde Taimis föräldrar att köpa vård från en privat ätstörningsenhet i Helsingfors. De betalade närmare 500 euro om dagen, och totalt 48 000 euro för vården, fram till juni 2021.

En kvinna i förgrund, i bakgrunden finns en bild av hennes dotter.
Bildtext Titta Lampela säger att det är väldigt krävande att vårda ett barn som lider av en allvarlig ätstörning hemma.

Taimi gjorde framsteg vad gäller ätstörningen, men psykiskt var hon fortfarande i behov av långvarig vård. Hur den skulle se ut var oklart.

Efter ett möte med deltagare från HUS ungdomspsykiatri, Taimis vårdare och barnskyddet gjordes en anmälan om en situation där patientsäkerheten kunde äventyras.

HUS ville att Taimi skulle fortsätta inom den psykiatriska öppenvården, medan de andra närvarande krävde en långvarig avdelningsvård eftersom både Taimis och hennes mammas säkerhet var i vågskålen. Taimi hade blivit hotfull mot sin mamma. 

– Under mötet sade jag att Taimi kan göra någonting åt sig själv eller någon annan. Något som hon ångrar resten av sitt liv. Men det spelade ingen roll.

I brist på alternativ inom psykiatrin, blev lösningen en brådskande placering på en barnskyddsenhet. Taimi rymde från enheten efter en knapp månad. 

Morgonen därpå fick Titta besök av två poliser. När hon såg att de hade Taimis kläder i en genomskinlig plastpåse förstod hon att de hade dåliga nyheter. Taimi hade tagit sitt liv.

– Det är en förlust som ingenting kan ersätta. Jag kommer ihåg att jag brukade tänka att när Taimi kommer över sjukdomen så kommer ingenting att hålla henne tillbaka, säger Titta. 

HUS: Ingen akut resursbrist

Jesper Ekelund, direktör HUS psykiatri, kan inte uttala sig om ett enskilt fall, men kommenterar på ett allmänt plan.  

– Det görs en bedömning om det finns en risk för självmord. Det är en av de allra viktigaste frågorna när man gör en bedömning om en person ska vara på avdelning eller skrivas ut, säger han. 

Enligt Ekelund går den psykiatriska vården i allt högre grad mot öppenvård. Men det utesluter inte att personer i behov av vård på avdelning får den. Något behov av att skriva ut personer på grund av resursbrist har det inte funnits. 

– Vi har inte haft hemskt hög belastningsgrad på de ungdomspsykiatriska avdelningarna. Nog finns det möjlighet att vårda dem på avdelning som faktiskt behöver det.

HUS gör en utredning över fall där det går dåligt för en patient. 

Även Taimis vård kommer att utredas av HUS.

Strävan är att HUS ska ta lärdom av det som har gått fel. För Taimis del kommer de lärdomarna för sent.

Därför gör vi programmet

Vem kan man kontakta för hjälp

Bashälsovården, det vill säga en hälsocentral, är den första kontakten inom hälsovården. 

Ätstörningsförbundet jobbar för dem som drabbas av ätstörning. 

Projektet Livslust arbetar för att förebygga ätstörning.

Föreningen Mieli stöder personer i frågor relaterade till psykisk hälsa.