Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Tunga steg, flygande hattar och barn som plötsligt tycks gå upp i rök - det spökar på de finlandssvenska teatrarna!

Uppdaterad 06.11.2021 14:35.
Vita Damen spökar på ÅST
Bildtext Den Vita Damen går igen på ÅST.

Teaterhus och spöken hör ihop. Varje teater med självaktning verkar ha ett eget spöke eller två - så är det också på de finlandssvenska teatrarna Svenska Teatern, Åbo Svenska Teater och Wasa Teater.

Spökhistorierna är många, liksom spökupplevelserna som många teaterarbetare säger sig ha varit med om. Klirrande glas, flygande hattar, tunga steg som ekar över scengolvet eller hissar som verkar transportera andeväsen mellan teaterns olika våningar. I Wasa Teaters korridorer har till och med ålderdomligt klädda barn setts springa, för att stunden därpå gå upp i rök. 

Scenmästaren Mårten Backman på Wasa Teater
Bildtext Wasa Teaters scenmästaren Mårten Backman har hört steg och skratt på en nedsläckt teater.

Teaterspöken kan vara nog så skrämmande och i många fall påminna om oförrätter och medarbetares personliga sorger. Det förefaller som om olyckliga människoöden och dramatiska händelser efterlämnar inte bara livskraftiga berättelser, utan även avlagringar och spår som inte går att förklara rationellt. 

Så är i varje fall fallet med den olycklige scenmästaren som på 50-talet hängde sig på Åbo Svenska Teaters vind och än idag hörs rumstera och släpa på tunga saker, som om en del av arbetet för knappt 70 år sedan förblev ofullbordat. 

- Scenmästaren verkar fortfarande ta sitt jobb på största allvar, för verktyg fortsätter att försvinna och i övrigt är han också ganska hjälpsam och flitig, säger ÅST:s informatör Maria Olin och tillägger att rörelsesensorer ger utslag och att hissar oförklarligt åker upp och ner när scenmästaren gör sina återkommande inspektionsrundor på teatern.

Informatör Maria Olin på Åbo Svenska Teaters vind.
Bildtext ÅST:s informatör Maria Olin invid kistan där Vita Damen sover på dagtid.

Om det var scenmästarens tunga steg som Riko Eklundh som ung skådespelare hörde är inte lätt att veta, men upplevelsen var oförklarlig och ingav panik på en nedsläckt och ödslig teater. 

- Det är klart att gamla hus knakar, men sen finns det saker som inte går att förklara. 

Det är många som likt Riko Eklundh hört scenmästaren eller ÅST:s andra spöke - Den Vita Damen - som huserar på tågvinden ovanför scenen och dagtid sägs sova i sin vita likkista.

- Ingendera spöket har gjort någon något ont. Dom har varit här före oss. Deras uppgift är att skydda huset, säger Maria Olin och tillägger att det handlar om ett slags samarbete som bygger på ömsesidig respekt.

Inspicienten Ann-Mari Skrabb visar upp ett par gamla kängor
Bildtext Inspicienten Ann-Mari Skrabb visar upp ett par bottiner som hon gåtfullt sett försvinna bakom en hylla i Svenska Teaterns rekvisitaförråd.

Visst kan teaterspöken vara skrämmande, men de kan också ha en beskyddande funktion som vi ibland förbiser när vi endast fokuserar på det läskiga och oförklarliga. 

Varifrån kommer egentligen tanken på att spökena alltid ska vara onda? frågar sig Wasa Teaters chef Ann-Luise Bertell.

- Det är kanske bara vi själva som hyser en rädsla för döden? Eller kanske det verkligen finns andevarelser som vi inte är medvetna om? För min del tycker jag att spöken också kan vara snälla. 

Jag ser en liten flicka som har något vitt på sig. Hon springer och sen bara försvinner hon.

― Nina Dahl-Tallgren, teaterpedagog

På Wasa Teater vittnas det om många kusliga händelser, men också om hjälpsamma spöken som städar och håller reda på borttappade prylar. Det vet teaterpedagogen Nina Dahl-Tallgren som själv varit med om att den försvunna favoritmuggen återvänt på ett mystiskt sätt eller att en efterlängtad och svåråtkomlig bok dykt upp som på beställning. 

Teaterpedagogen Nina Dahl-Tallgren utanför Wasa Teater
Bildtext Teaterpedagogen Nina Dahl-Tallgren har blivit hjälpt av spöken på Wasa Teater.

- Kanske spöken är något som vi inte behöver vara rädda för, utan istället kan se mer positivt på. Kanske vi rentav går miste om något om vi inte är mottagliga för det okända, konstaterar Nina Dahl-Tallgren.

Trots att Wasa Teater är ett förhållandevis ungt teaterhus, så finns det i byggnaden en brokig historia som verkar sippra ut i nutid i form av gåtfulla händelser. En oförklarlig brand, teaterns förhistoria som hotell och en mängd färgstarka personligheter, är alla faktorer som bidrar till husets speciella atmosfär och laddning. 

- Jag tänker på vårt annex där så många människor bott, levt och haft sina kriser och katastrofer. Deras känslor och upplevelser lever kvar, det är en tillgång och en styrka, säger teaterchefen Ann-Luise Bertell. 

Ann-Luise Bertell är chef på Wasa Teater
Bildtext Ann-Luise Bertell är chef på Wasa Teater.

Wasa Teater sitter på traditioner som går hundra år tillbaka i tiden. Att se spöken som en länk mellan då och nu är kanske inte en helt befängd tanke, i synnerhet som Wasa Teaters spöken verkar hålla ett litet vakande öga på såväl byggnaden som teaterhusets personal.

Följ med på spökvandring till de finlandssvenska teaterhusen i radiodokumentären Vita Damen och Svarta Herrn