Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

"Det var alltid klart att vi vill ha barn" – familjen Sundberg blev komplett efter adoptionen

Jonna och Robin Sundberg var från första början klara på att de ville ha barn. Men de ville vänta på att de gift sig först. Efter ett år som vigt par var de ännu barnlösa.

– Barnen kom inte. Efter ett missfall besökte jag läkare och så konstaterade vi att vi börjar med hormonbehandlingar, berättar Jonna.

Behandlingarna fortgick under en tid och den tiden var besvärlig.

– Jag mådde jättedåligt och kände mig inte som mig själv. Jag fick kraftiga humörsvängningar och kunde börja gråta när som helst utan anledning, så människor tittade konstigt på en.

Katten Bono hjälper Mary med matematiken.
Bildtext Katten Bono hör också till familjen.

Då stod Sundbergs inför ett val. Att fortsätta med de påfrestande behandlingarna eller hitta andra lösningar.

– Vi började fundera på adoption och gick på olika möten. Det stod snart ganska klart att det var Sydafrika vi ville adoptera ifrån, berättar Robin. Det fanns också andra alternativ men till exempel Filippinerna har en sådan regel att man måste visa upp ett intyg från sin präst att man varit verksam i församlingen i fem år, fortsätter han.

Familjen Sundberg tittar på foton.
Bildtext Att adoptera från Sydafrika var klart från första början.

Efter en hel del kurser och psykologiska evalueringar kom paret Sundberg in på väntelistan som adoptivföräldrar. Då sätts många aspekter i livet på paus.

– Samtalet kan komma när som helst och då kan man inte vara bunden vid något. Till exempel kunde vi inte ta emot några roller inom vår gemensamma hobby, teatern, för det kan bli kvicka tag när det väl kommer igång, berättar Jonna Sundberg.

Samtalet kom tidigt i juni och flyget gick samma midsommar ner mot Pretoria, Sydafrika. Där väntade lilla Mary på sin mamma och pappa.

– Vi åkte ner och bodde i en sorts bungalow som var byggd intill barnhemmet. Där fick vi bekanta oss med Mary och firade en svensk midsommar i Pretoria tills vi sedan fick åka hem, berättar Robin Sundberg.

Mary läser läxor.
Bildtext Idag är Mary stora flickan och går i årskurs tre.

I dag går Mary i årskurs tre och har lärt sig svenska och har många hobbyn som till exempel fotboll, tycker om att skådespela och ställa till med shower för alla som vill se på.

– Man behöver inte ha hemskt tråkigt här hemma. Det är den största överraskningen i föräldraskapet att vårt barn är så underhållande! Hon är jätterolig och skrattar mycket åt sina egna skämt, skrattar Jonna.

För par som går och funderar på adoption har Sundbergs några råd att komma med.

– De här kurserna man går på, ha is i magen med dem. Alla de värsta tänkbara scenarierna målas upp för en och först får man känslan av att det här ju inte kan sluta bra. Men de gör det för att förbereda adoptivföräldrarna och så ska man komma ihåg att det är de extremt ovanliga, säger Jonna.

När samtalet kommer ringer man chefen och säger att jag inte kommer på jobb på måndag, för jag ska bli mamma

― Jonna Sundberg, adoptivmamma

– Så har det här ju inte hänt en och samma familj utan det är tiotals familjers berättelser och det är bara några av flera tusentals, så det är bara att ta det lugnt, fyller Robin i. 

En annan viktig sak är att organisera så alla detaljer är under kontroll.

– Jag skrev ner listor på allt man ska komma ihåg att göra i förväg. Så ska man vara öppen med sin omgivning. Jag talade mycket på jobbet och förklarade vad som kommer att hända. Det finns ingen tid att ansöka om föräldraledigt flera månader i förväg, utan när samtalet kommer ringer man chefen och säger att jag inte kommer på jobb på måndag för jag ska bli mamma, skrattar Jonna Sundberg.