Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Teater: Musikalen Andersson & Pettersson & Lundström & jag bjuder på klaustrofobi med utlösning

Uppdaterad 04.11.2021 21:31.
På bilden syns en man utklädd till jultomten stå bredvid två kvinnor. Mannen håller för sina öron, ena kvinnan ser skärrad ut och den andra ser upprörd ut.
Bildtext Ingemar Raukola, Julia Korander och Amanda Nyman.

Några främlingar fastnar i en hiss i ett varuhus på julafton. En är städerska, en annan säljer underkläder och en är utklädd till jultomte. Hissmusikalen Andersson & Pettersson & Lundström & jag är en skrattfest och en musikalisk pärla av stora mått.

På den som skriver dessa rader har musikaler i allmänhet ingen starkare dragningskraft, jag finner de flesta alster inom genren väl påkostade, mer eller mindre sockersöta banaliteter. Men en hissmusikal på Åbo Svenska Teater är något helt annat. Daniela Franzell och Riddo Ridbergs käcka giv gav ett rungande besked, som skingrade varje tvivel.

Skådespelaren Daniela Franzell har skakat texten till Andersson & Pettersson & Lundström & jag ur sin ärm. Riddo Ridberg svarar för tonsättning (med god hjälp av sångleken Karusellen) och ackompanjemang, Jukka Aaltonen för regin.

På bilden syns en man utklädd till jultomten. Han ser upprymd ut.
Bildtext Andersson spelas av Ingemar Raukola.

Fram till årets slut kommer ett tiotal föreställningar att ges, själv bevistade jag premiären under vad som känns som årets mörkaste tid. Men ingalunda på Tiljan, av Jon Fredriksson illuminerad till tusen med glimrande girlander under taket och en julgran som måtte ha stulits från Stockmanns i samma kvarter. Visserligen äger föreställningen rum på Fagerlunds varuhus, noga taget i dess mest strejkbenägna hiss, på julaftonen mellan klockan 14 och 15.

Föreställningen är mycket riktigt en knapp timme lång, enligt en grundregel hämtad från antikens drama. Innan det hela börjar kryssar jultomten i Ingemar Raukolas fryntliga gestalt mellan borden, skänkande karameller till utvalda damer.

En efter en dyker de andra aktörerna upp på scenen, en är städerska, en annan säljer trosor, vem som gör vad förblev något oklart för mig.

Men desto tydligare är att den fjärde personen, hon som är titelns jag och gestaltas explosivt av Amanda Nyman, borde befinna sig på en helt annan plats. Dit hinner hon inte i tid: innan spelet är slut har antalet personer i hissen vuxit från fyra till fem.

På bilden sitter en kvinna iklädd mörk kavaj och glasögon som sjunger.
Bildtext Julia Korander.

En samspelt ensemble

Hissen strejkar med en smäll som försätter alla i gungning, en varningssmäll följd av en till. Inom dess klaustrofobiska skal utvecklar de hopklämda ett paradoxalt spel-, sång- och sprattelhumör av sagolika mått. Vilken samspelt kvartett! Snart kvintett.

Kalle som ser dagens ljus efter diskreta krystningar bakom Samuel Karlssons festliga rollfigur Lundströms rygg, har i den nyblivna moderns armar ett visst tycke av Jesusbarn.

Här är genrens sedvanliga högstämda sentimentalitet som bortblåst, trots unkenheten i Kones gap, alltihop är gyckel och skämtan, skönt klingande stämmor och kroppar i rytmisk harmoni. Inget allvar vilar här, varken i relationerna på scenen eller i det förflutna, trots brutna förbindelser och intima oklarheter.

Lundströms sänghalmsprassel med långtradarchauffören Sven är ett avslutat kapitel, den frånskilda mörka skönheten Pettersson (Julia Korander) skänker jultomten en eldig kyss – fru Inger (rimmar på ringer) kan skylla sig själv som inte svarar i telefon. Och vad den nyblivna modern beträffar bör frågan ställas: ”Vem är far? Saken inte klar.” Och: ”Det finns fler än Josef som har passat på.”

Jukka Aaltonen har gett sin ensemble fria händer att göra teaterhistoriens måhända första hissmusikal till en skrattfest och en musikalisk pärla av stora mått. Fagerlunds hiss, en charmbubbla.

Åbo Svenska Teater: Andersson & Pettersson & Lundström & jag. Av Daniela Franzell. Tonsättning och ackompanjemang: Riddo Ridberg. Regi: Jukka Aaltonen. Koreografi: Karin Eklund och arbetsgruppen. Scenografi: Jon Fredriksson. Kostymdesign: Ellinor, Hellström, Camilla Reuter. Maskdesign: Sabina Segerström. Ljusdesign: Antti Niitemaa. Ljuddesign: Jouni Haavisto. På scen: Ingemar Raukola, Julia Korander, Samuel Karlsson, Amanda Nyman.