Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Lantbrukarens vardag förändras inte när avbytarservicen flyttar från Lovisa till Sysmä – men svensk service kan bli svårare att få

En man inne i en ladugård. Bakom honom syns kor.
Bildtext Mjölkbonden Kettil Fredriksson hoppas avbytarservicen ska fortsätta på ungefär samma sätt som förut.

Avbytarservicen i Lovisa flyttar till Sysmä, en kommun i Päijänne-Tavastland. Det handlar om att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA, beslutat att slå ihop fyra verksamhetsområden till ett. För de anställda och för lantbruksföretagarna ska det här inte betyda så stora förändringar, men svenskans ställning kan bli svagare.

Avbytarna är en viktig yrkesgrupp för att arbetet på bondgårdarna ska löpa. Utan någon som tar hand om djuren går det inte att vara borta från ladugården mer än timmar åt gången. Avbytaren sköter djuren medan bonden har semester, föräldraledigt eller är sjuk.

Kettil Fredriksson, som driver gården Eskils i Liljendal, blev nyligen pappa.

– Min fru har haft lite mammaledighetsdagar som hon kunnat använda, då har vi fått lite avbytarhjälp, berättar han.

I båsladugården finns 24 mjölkkor, men med kalvar och ungdjur medräknat är de totalt 30 djur. När vi stiger in i värmen ligger största delen av korna ännu och idisslar morgonmålet i lugn och ro.

– Fast det i dagens läge är en liten gård, en liten besättning, så finns det mycket arbete, säger Fredriksson.

Mycket ska göras för hand. Fredriksson tar en grep och börjar gå längs hötråget i mitten av de två raderna med kor. Han skyfflar höet fram och tillbaks så att korna på båda sidorna lättare ska komma åt det.

En man mockar hö i en ladugård. Vid hötråget står kor.
Bildtext Mycket jobb ska göras för hand på en bondgård.

Han tycker avbytarservicen har fungerat bra på den egna gården.

– Det är ganska lyxigt när vi bor i Liljendal och kontoret finns i Liljendal, om man har något ärende så har det gått att gå in och säga hej, säger Fredriksson.

Han är med i samarbetsgruppen för avbytarservicen i Lovisa. I gruppen finns producentrepresentanter, som Fredriksson, och förvaltningspersonal. De träffas några gånger per år och diskuterar läget. Andra lantbrukare kan också ta kontakt med producentrepresentanterna om de funderar på något eller vill ha sina röster hörda.

Fredriksson berättar att han inte skilt blivit kontaktad, men att den kommande förändringen nog kommit upp i diskussioner med kollegor.

Nytt område med 50 kommuner

Det är Lantbrukarnas pensionsanstalt LPA som ansvarar för avbytarservicen, men Lovisa har avtalat med dem om att sköta verksamheten för 16 kommuner och städer. Lovisas område sträcker sig från Esbo i väst till Mäntsälä i norr och Lovisa i öst. Strömfors och Pyttis hör till Kouvolas område.

– Pensionsanstalten har som målsättning att minska antalet förvaltningsområden och slår ihop fyra områden här i södra Finland, säger Sam Vickholm som är landsbygdschef i Lovisa.

Områdena som nu administreras av Lovisa, Kouvola, Sysmä och Tavastehus slås ihop till ett stort område med 50 kommuner och drygt 200 avbytare.

På avbytarenheten i Lovisa jobbar just nu cirka 30 avbytare och tre personer som är heltidsanställda inom förvaltningen. Kontoret finns i det före detta kommunkansliet i Liljendal.

En man mockar hö i en ladugård. Flera kor är invid högtråget.
Bildtext Kettil Fredriksson driver gården Eskils i Liljendal.

Vid årsskiftet ska avbytarenheten i Lovisa smälta ihop med de andra tre och kontoret flyttar till kommunen Sysmä som ska sköta administrationen för det nya området.

Sammanslagningen av avbytarområdena ska inte försvåra vardagen för lantbrukarna.

– Den skillnaden märker de förstås att adressen är en annan och telefonsamtalen riktar sig till ett annat nummer, och det är inte nödvändigtvis samma personer som man är van vid att svarar. Men lagstiftningen som verksamheten baserar sig på är likadan som tidigare, den förmånen borde ju inte ändra på något vis, säger Vickholm.

Lantbrukare som bedriver husdjursproduktion, alltså till exempel mjölkbönder, har lagstadgad rätt till att få avbytarservice för 26 semesterdagar per år.

Svenskan kan bli svagare

Vickholm berättar att han hört varierande feedback om förändringen av traktens lantbrukare.

– Det är klart att man varit oroliga för den svenskspråkiga servicen, och så är man ju alltid rädd för om man får samma avbytare eller inte, och för om systemen blir större och krångligare, säger Vickholm.

Det är ungefär samma saker som Kettil Fredriksson tar upp. Han funderar på om de vanliga avbytarna som tidigare varit på gården kommer att fortsätta komma. Det skulle vara logiskt eftersom de bor nära.

– Det är ju mycket i dag som ofta blir större, det är lite dagens melodi. Nu har det då kommit till avbytarverksamheten. Jag förstår delvis orsakerna, men det finns säkert lite risker med hur servicen fungerar i framtiden när allt blir stort. Det är främst den svenskspråkiga servicen man funderar på, om den är tryggad i framtiden, säger Fredriksson.

Han påpekar att det kommer att bli ett ganska stort område, som till största delen är finskspråkigt.

Fredriksson har tidigare haft både svensk- och finskspråkiga avbytare på gården.

– Inte är det på det sättet ett problem om det kommer en finskspråkig avbytare, det går nog riktigt bra. Men det man funderar är hur man får svenskspråkig service av dem på kontoret, säger Fredriksson.

Sam Vickholm berättar att största delen av avbytarna sedan tidigare varit finskspråkiga, men med förvaltningspersonalen i Lovisa har det gått att tala svenska.

– Där blir det ju nog en försämring. Men inte har vi ju i verkligheten heller kunnat erbjuda det att varje person inom förvaltningen pratar svenska. Men om det behövs språklig hjälp så har det ju varit lätt att föra luren till nästa rum. Organiserandet blir svårare där, säger Vickholm.

Han berättar att personen som flyttar från förvaltningssidan i Lovisa till den nya organisationen talar svenska.

– Lite specialarrangemang är det nog tänkt för den svenska kundservicen. Men när någonting flyttar till en helt finskspråkig organisation så är ju alltid risken att det blir en försämring, säger Vickholm.

Han förmedlar avbytarkontorets hälsningar om att det skulle vara bra att sköta sina ärenden, till exempel önskemål om semestertider, med dem i så god tid som möjligt.

– Årsskiftet kan bli lite kaotiskt, funderar Vickholm.

Vardagen ska fortsätta som förut för avbytarna

För största delen av de anställda ska sammanslagningen inte innebära så stora förändringar. Avbytarna åker mellan hemmet och gårdarna där de jobbar, de behöver inte besöka kontoret i Sysmä.

– För avbytarnas del ändrar sist och slutligen relativt lite. Lönebetalningen kommer från en annan kommun men arbetet på gårdarna borde ju inte förändras, säger Vickholm.

Både Vickholm och Fredriksson påpekar att arbetsvägen blir tung om avbytaren bor långt ifrån gården. Avbytarna har ofta en tudelad arbetsdag med ett morgonskift och ett eftermiddagsskift, vilket betyder dubbla arbetsresor.

– Man ska tidigt upp på morgonen, hem emellan och sedan tillbaks till eftermiddagsmjölkningen. Förhoppningsvis får vi hålla de lokala avbytarna här, och det hoppas säkert de också, att de får jobba i området och inte behöver köra så långt bort, säger Fredriksson.

Mörka moln över en motorväg.
Bildtext Avbytarna jobbar ofta i två skift per dag och har dubbla arbetsresor. Det blir många timmar i bilen om avbytaren bor långt borta. Arkivbild.

I teorin kan en avbytare som bor i Kotka få en arbetspass på en gård i Tavastehus inprickad på sin turlista.

– Men i praktiken, när man är ute efter kostnadsjakt hela tiden, så är det ju inte ändamålsenligt att någon ska börja åka flera hundra kilometer per dag, säger Vickholm.

Avbytarna i Östnyland kommer alltså förmodligen att sköta gårdarna på ungefär samma område som tidigare.

– Det är ju klart att avbytare som bor nära nuvarande gränser säkert i viss mån kommer att sköta jobb på andra sidan gränsen, men det är ju en positiv sak då det kommer fler arbetstillfällen och blir flexiblare, säger Vickholm.

De tre personerna som jobbar inom förvaltningen av avbytarservicen i Lovisa kommer inte heller att bli utan arbete. En av dem är heltidsanställd och kommer att flytta över till förvaltningen i Sysmä, men främst jobba hemifrån.

De två andra har tidsbundna kontrakt inom förvaltningen som inte kommer att fortsättas, men personerna har tidigare jobbat som avbytare och kan fortsätta med det.

För få avbytare

Det som oroar mjölkbonden Kettil Fredriksson mer än sammanslagningen av avbytarverksamheten är om nya avbytare kommer att söka sig in i yrket istället för dem som pensioneras.

– Många avbytare är på den äldre sidan och närmar sig pensionsåldern. Det kommer att bli en utmaning i framtiden att hitta nya avbytare och då påverkas ju alla djurgårdar, säger Fredriksson.

Han uppmanar unga som tycker om djur att fundera på att utbilda sig och börja jobba som avbytare.

– Det finns nog behov i framtiden, tror Fredriksson.

Lovisas landsbygdschef Sam Vickholm är inne på samma linje.

– Det är arbetskraftsbrist på avbytarsidan, det är helt klart. Det är inte enkelt att anställa kunnigt folk. Ibland har det varit vissa problem med akuta sjukdomsfall och hur snabbt man får en avbytare till gården. Det kan man alltid ha olika åsikt om, ifall det är tillräckligt snabbt eller inte, säger Vickholm.

Det kommer att bli en utmaning i framtiden att hitta nya avbytare och då påverkas ju alla djurgårdar

― Kettil Fredriksson

Enligt Vickholm utgår avbytarlagstiftningen från att man på jordbruken har en reservperson för den riktigt akuta fasen.

– Bara man får ladugården eller svinhuset skött i ett dygn eller ett och ett halvt eller två, så skulle man ju kunna förvänta sig att ha en avbytare på plats. Här har det varit olika åsikter kring hur snabbt någon dyker upp på gården, säger Vickholm.

Han beskriver det som en svår ekvation. Avbytarna som är på jobbet har färdiga turlistor. Om någon plötsligt blir sjuk och behöver hjälp så måste avbytaren som ska åka dit först avbryta arbetet på gården där personen för tillfället jobbar, och gårdens lantbrukare måste avbryta sin semester.

– Men nog har det på något vis alltid ordnat sig, säger Vickholm.

Fredriksson har inte personlig erfarenhet av hur snabbt man får en avbytare i nödsituationer.

– På vår gård finns den äldre generationen, min mor och far som kan hoppa in om det behövs, säger Fredriksson.

Han tror och tycker ändå att det borde gå snabbt att få avbytarhjälp, för djuren måste skötas.

Diskussion om artikeln