Astrid Swans album handlar om att leva med obotlig bröstcancer: “Det fanns beställning på en sång åt mitt barn”

Det har ibland varit tungt att göra konst av sitt lidande, men att hennes låtar stannar kvar i världen är viktigt för Swan.

Astrid Swans hår hänger orangerött ner över hennes specialdesignade, lila klänning. 

Hon sjunger om hur hon sett sin dotter “sova i ljuset av våra stjärnor” och att hon själv, en dag i en inte alltför avlägsen framtid kommer att vara den som ligger stilla med “dig vid min sida”.

Swan uppträder med sitt band på Lost in Music-festivalen i Tammerfors, kvällen innan hennes album D/other släpps.

Bandet är lågmält samspelt och verkar lyckligt och förväntansfullt.

Att Astrid Swan skulle leva tillräckligt länge för att hinna se sitt album utgivet var långt ifrån självklart.

Men hon lever och har kunnat ta del av lyriska recensioner dessutom, till exempel i tung rockpress som Mojo.

Ett långt hår är heller inte självklart. I låten Luxuries sjunger hon att hon väntar på att håret ska växa ut, “så jag kan klippa det kort och ha kontroll”.

Doktorsstudier och sjukdom

2014 insjuknade Swan i bröstcancer och redan på teosto-prisvinnande albumet Songs from the Bed and Beyond från 2017, sjunger hon om sina känslor och sin rädsla. 

Samma år fick hon beskedet om att cancern spridit sig och på inledningsspåret Drift på D/other, sjunger hon “So comes the day, when all is lost”, om dagen då allting är förlorat.

"Så kom dagen då allt är förlorat" - Astrid Swan har obotlig cancer, men gör musik om kärlek och kraft

Programmet är inte längre tillgängligt

Astrid Swans hem är fullt av bokhyllor, vinylskivor och konstverk som påminner om resor och människor. 

På balkongen växer blommor och grönsaker. 

Två svarta katter stryker omkring i lägenheten. Hon berättar att beslutet att skaffa katt också innebar en tro på att livet ännu fortsätter, detsamma gäller pianot hon köpte för sina teosto-prispengar.

Innan det hade hon spelat på ett “väldigt dåligt piano”, som hon fick av sina morföräldrar som liten.

- Det kändes viktigt, att visa att jag var värd ett bra piano och inte alltid behövde klara mig med ett sämre...

Swan är inne i en period där många år av hårt arbete precis ska betala sig tillbaka. När jag träffar henne skall hon inom en vecka doktorera med en avhandling i genusvetenskap, som precis som albumet heter D/other.

Hon jobbar hemma och berättar att katterna ibland editerat hennes avhandling.

- En av katterna raderade nittio sidor och lämnade ett €-tecken istället. Men jag lyckades återskapa dokumentet.

Swan har forskat i bloggande mödrar och hur deras liv samtidigt utspelar sig i vardagen och digitalt.

Bloggskrivandet utvidgar modersbegreppet. Vem än som tar hand om ett barn kan vara mamman, det är inget som bara är reserverat för enbart den biologiska mamman.

Också låten Silvi´s Dream är en djupdykning i relationen mellan modern och dottern, ett uttryck för kärlek. Låten är oförstörbar som en sten, som hon ger åt sitt barn.

- Det är väldigt viktigt, att musiken blir kvar i världen, funderar Swan.

Tyngdpunkten förflyttades till att leva

På D/other finns ett spektrum av känslor och erfarenheter samlade. Albumet börjar i den rädsla som det oåterkalleliga sjukdomsbeskedet innebar, men handlar vidare om barn och föräldrar, om relationer och allt behandlas uppriktigt och rakt.

På americana-svängande låten Not your Mom sjunger Swan om den separation som sker varje natt, om den tid hon tar åt sig själv, de egna drömmarna och om hur hon efter midnatt dansar till “pappas skivor”.

- När det klarnade för mig att jag alltid kommer att leva med sjukdomen så flyttades tyngdpunkten till att istället för att vara rädd leva ett så gott liv som möjligt.

- Diagnosen hjälpte mig att fokusera och om man gör konst så intresserar man sig för det som är.

På en låt sjunger Swan om hur det kändes att förstå att maken föreställde sig livet utan henne, på en annan om den vägg som förlust hade byggt mellan dem och vad som krävdes för att ta sig igenom den.

D/other är Swans finaste album och det glittrar av liv och vilja.

Musikaliskt återvänder hon till de artister hon gillade redan på 1990-talet, man hör favoriterna Beatles och det organiska soundet för tankarna till 1970-talet.

Bandet är oerhört sammansvetsat och det är inte alls självklart för en musiker att ha ett fungerande band. 

- Nu lyckades vi spela på ett sätt som vi länge strävat efter att göra.

Det finns en spänning mellan det lätta och levande i hur musiken låter och den existentiella tyngd som finns i orden som sjungs.

Det mycket sorg och förlust på albumet, hon minns de vänner som dött i cancer.

- Ingenting fyller det tomrum de lämnar efter sig. Inte konsten, ingenting.

Snäva berättelser om sjukdom

Mourn my heart because it´s broken, Say these words I never spoken

Astrid Swan i låten Luxuries

Astrid Swan är en erfaren artist, som givit ut musik i Amerika och turnerat i Europa. Hon har fått en del internationell uppmärksamhet och också nominerats för Nordiska rådets musikpris.

Swan identifierar sig främst som poet. Trots att hon medvetet valt att främst uttrycka sig genom popmusik.

Hennes karriär började med stora drömmar och hennes skiva publicerades i USA. 

Debutalbumet Poverina är ändå långt ifrån inställsamt. Låtarna har ett flyt och en personlig, konstnärlighet över sig, som är rätt ovanligt i inhemskt musikliv.

- Jag har medveten saboterat för mig själv, funderar hon, och berättar att hon ofta valt bort låtar som varit alltför enkelt skrivna.

Det finns en tydlig musikalisk linje mellan debuten och D/other. Swans musik uttrycker hennes liv på alla album, men på de två senaste hör man hur sjukdomen gett nya perspektiv på sådant som en människa ofta tar för givet i livet.

- Lyx är inte skinande marmor, utan sådant som att håret växer ut, eller att man har tid att deppa. Och att man inte behöver göra en massa fina uppträdanden hela tiden.

D/other kom till under coronapandemin och Swan har gissat att människor kanske har egna erfarenheter som gör dem mer öppna för frågor om sjukdom, att det finns klangbotten.

- Långtidssjukdom är definitivt att vara den andra, menar hon. 

Sjukdom är en erfarenhet som skiljer människor åt. Det finns de som drabbats och de som endast flyktigt förstår sjukdomens innebörd.

I can see you my love
My child my love

Astrid Swan i Silvi´s Dream

Hennes album är en berättelse om cancer som befinner sig mellan den vanliga uppfattningen om att “bröstcancer tillfrisknar man ju från” och den cancer som leder till en snabb död.

- Narrativen blir enkelt sådana att en erfarenhet syns tydligt och andra hamnar i skymundan fullständigt.

Narrativen hjälper människor att förstå sig själva och de gör livet tillsammans enklare. Risken med de breda berättelserna är att mindre vanliga upplevelser trängs undan. Det kan ha samhälleliga konsekvenser. 

Fler olika berättelser kan motarbeta att vissa erfarenheter dominerar och blir orubbliga, till exempel den finländska självbilden om att cancervården i landet är en framgångssaga.

- Vissa nya mediciner får man inte riktigt tag på någonstans, berättar Swan.

Bördan i att göra konst av sjukdom

Under en regnig sensommarkväll uppträder Swan ensam på Aboagora, ett symposium i Åbo där konst och vetenskap möts.

Hon sitter lutad över en flygel, senare diskuterar hon med professor Hanna Meretoja. Bägge har erfarenheter av cancer. 

Swan berättar en historia om hur hon som liten räddade sig från en eldsvåda, var stolt över det meb kände skam över att hon lämnat sin mamma bakom sig i lägenheten.

Hon berättar också att en viss typs skam försvann i och med hennes cancer. Istället kom en upplevelse av att den egna berättelsen har en allmänmänsklig betydelse.

(Se uppträdandet och diskussionen här).

D/other är nio låtar fyllda av mening. Vetskapen om döden finns med i varje låt, men främst känner jag av det liv som flyter genom låtarnas ådror.

Musik är Astrid Swans sätt att behandla sina egna känslor och erfarenheter.

Avigsidan med att göra konst av sitt liv är att livet riskerar bli varor, lättsmälta bitar som “förminskar det svåra i ens svårigheter”.

At night I’m not your mom/cause I swim/straight into the ocean/to retrieve all the fallen stars/so you can stick them to your ceiling

Astrid Swan i Not your Mom.

Intervjuförfrågningarna kring skivan From the Bed and Beyond var många.

- Mina upplevelser blev andras historier, historier som kopplades till mediehus. I some-ekonomin reagerar man med ett hjärta.

- Låtarna var fyllda av sorg, trötthet och tillägnades vänner som dog, alldeles förfärligt många.

Hon berättar att hon är lycklig över att kunna lämna konst efter sig, något oförstörbart, som överlever henne och inte behöver henne för att finnas.

- Jag har redan vissa tassiga planer för framtiden, men också det här räcker, säger Swan.

Hör Astrid Swan spela och tala om sjukdom, konst och moderskap i Musikdokumentären "Så kom dagen då allt är förlorat":