Satsa på klimatet för att slippa sina skulder? Argentinas förslag kunde underlätta klimatsamarbetet mellan rika och fattiga länder

Klimatomställningen kräver enorma investeringar, och just hur man ska dela på notan är en svår nöt att knäcka för världens länder. Hela världen sitter i samma båt, och många anser att rika länder i norr behöver hjälpa de fattigare i söder. På klimatkonferensen i Glasgow har skuldtyngda Argentina lagt fram ett förslag som kanske kan bli en allmän lösning för samarbetet mellan norr och söder.

De kan kallas "gröna skuldbyten".

Argentina har stora utlandsskulder, och föreslår att skulder skulle strykas i utbyte mot att landet lovar göra klimatsatsningar.

Argentinas statsskuld är över 100 procent av landets BNP, vilket begränsar deras spelrum att investera. Bara under nästa år måste landet betala kring 19 miljarder dollar för sina lån av Internationella valutafonden.

FN:s klimatmöte i Glasgow är i gång – här är fem huvudpunkter om COP 26

Nu ska världen svänga om från 2,7 till 1,5.

Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet, tycker det kan ligga ågot i idén med skuldavskrivningar, men påpekar att det ändå finns en risk för missbruk.

– Det är väldigt viktigt att tänka igenom det här noga, för man vill inte hamna i ett läge där länder bara för syns skyll sätter upp lite vindsnurror och solceller och sen fortsätter att borra efter olja och utvecklas med hjälp av låga fossila energipriser. Då är det ju ingen idé, utan det måste ju vara en helhjärtad, konsekvent och sammanhängande klimatstrategi som man tror på.

Professor Sterner påpekar att idén om skuldavskrivningar mot miljögärningar inte i sig är ny, och hänvisar till förslag av skuldsatta länder om "debt for nature-swaps" för några årtionden sedan. Då ville länderna bli kvitt sina utlandsskulder i utbyte mot att de skyddade markområden.

Lån förutsätter tillit

Ifråga om idén med skuldbytet vill Sterner inte kasta ut barnet med badvattnet, men uppmärksammar ändå vikten av trovärdighet.

– Om lånverksamheten ska fungera, så bygger det ju på att folk betalar tillbaka. Att premiera länder som inte betalar tillbaka är ju inte helt logiskt.

Enligt Sterner finns det ändå legitima undantag, till exempel länder där en tidigare diktator misskött landets ekonomi och landets folk nu vill göra uppriktiga klimatsatsningar.

På ett globalt plan skulle Sterner helst se en världsomfattande marknad med utsläppsrätter, där var och en person har rätt till lika mycket utsläpp, oavsett var i världen den bor.

Finlands chefsförhandlare vid klimatmötet i Glasgow vill att världens rikaste länder ställer upp tuffare klimatmål: "Vi är långt från att nå Parisavtalets mål"

Världen hoppas på klimatmötet i Glasgow.

Det här är ändå någonting alla världens länder skulle behöva vara överens om, en oerhört svår förhandling alltså.

Att rikare länder borde bistå fattigare i klimatomställningen tycker ändå Sterner är självklart.

– Om man nu inte har en global utsläppsrättshandel och en allokering per person utan någon annan mekanism, så kvarstår det ju att det inte vore mer än rätt att rika länder med mycket teknik, pengar och stora historiska utsläpp, som skapat det här problemet, betalar. Jag tycker inte det är välgörenhet, utan jag tycker det är en rättvisa. Man betalar för att de rika länderna har slitit på den här globala allmänningen som vår atmosfär är.

Krångliga Argentina

Varför just Argentina skulle vara förtjänt av skuldavskrivningar är en berättigad fråga.

Landet drabbades väldigt hårt av finanskrisen 2001 och har gått från skuldkris till skuldkris. Högerregeringar tenderar att peka finger på föregående vänsterregeringar för problemen – och vice versa.

Argentina har varit en krånglig gäldenär, och flera gånger omförhandlat sina utlandslån.

Ifråga om klimatåtgärder är Argentina ingen pionjär direkt, och klimatet har inte fått någon huvudroll i landets stimulering under coronakrisen, säger Teivo Teivainen, professor i världspolitik vid Helsingfors universitet.

– Det ger skäl för en viss skepticism att Argentina nu under en corona- och fattigdomskris stimulerat sin ekonomi med bland annat fossila bränslen, medan miljöfrågor inte har synts värst mycket, säger Teivo Teivainen.

Han tillägger ändå att Argentinas rykte i klimat- och miljöfrågor egentligen varken är märkbart bättre eller sämre än snittet bland latinamerikanska länder.

Till saken hör ändå att det finns en stark olje- och gasindustri i Argentina, och regeringen har lagt fram lagförslag för att främja fossila investeringar.

Global Witness: Industrier som producerar fossila bränslen har fler delegater vid klimatmötet i Glasgow än något land

Fler delegater än åtta värst drabbade länderna sammanlagt.

Men det finns också framförhållning, till exempel vill ett australiskt bolag investera över åtta miljarder dollar i Argentina för att utveckla grön vätgas.

Något måste göras mot klimatförändringen

Professor Teivainen påpekar att Argentinas förslag om skuldavskrivningar inte helt fått kalla handen och att till och med chefen vid Internationella valutafonden, som Argentina haft ett så stormigt förhållande med, kommenterat förslaget som intressant.

Teivainen tror också att det kan ligga något i idén om skuldavskrivningar mot klimatsatsningar, speciellt nu när klimatkrisen faktiskt tvingar till handling.

– Där faller på sätt och vis två bitar samtidigt på plats. Utlandsskulder och kriser kopplade till dem har varit ett återkommande problem i årtionden i länder i Latinamerika och på södra halvklotet. På norra halvklotet hos borgenärerna har det igen varit tal om moralisk risk, om man avskriver för mycket skulder.

–Här har varit ett dödläge, som alltid uppmärksammats då en skuldkris brutit ut. Nu har vi då klimatförändringen och ett slags tvång att skrida till handling, så jag ser det som fullt möjligt att de här två frågorna kunde kopplas samman och att idén kunde tas på större allvar också här i norr.