Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Johnny Holmströms idé håller Tolkisbarnen aktiva: "Kan inte barnen motionera genast efter skolan?"

Bollklubben, frivilliga brandkåren och historiska böcker om byn Tolkis i Östnyland håller eldsjälen Johnny Holmström i gång. Han drar också morgongymnastik för barn i skolan.

För att föreningslivet i en liten by ska fungera måste det finnas eldsjälar som ser till att saker och ting händer. För tre år sedan började Johnny Holmström reflektera över hur man allra smidigast kunde ordna motion åt barnen i byn.

– Jag hade länge funderat över varför vi skjutsar barnen till stan till en idrottshall på kvällen. Det är bråttom för föräldrarna och barnen är trötta. Varför inte göra det genast efter skolan?

Johnny drar motionspass för barn i Tolkis.
Bildtext Basketträningar i Eklöfska skolan i Tolkis.

Då Holmströms arbetsgivare, Borgå stad, förstod vikten av det här och gav grönt ljus, var det bara att köra på. Till en början var det tisdagar mellan klockan 14–16, alltså genast efter skolan, som gällde. I dag har verksamheten utvidgats till att gälla bland annat måndagar mellan 8–10 på morgonen. Då vankas det först en timme gymnastik för den finska skolans elever och sedan står de svenska eleverna i byn på tur.

– Jag tror mycket på det att man följer tidigare generationers exempel. Min fafa var mycket aktiv inom flera idrottsgrenar och mina egna föräldrar har alltid sporrat mig att prova på allt som ordnades här i byn.

Morgongymnastik med Johnny.
Bildtext Varje måndagmorgon drar Holmström en motionstimme med barn.

Det konkreta intresset för till exempel ishockey väcktes som sexåring då Holmström för första gången anlände till bollklubbens träningssession.

– Jag kunde inte skrinna och motståndarna var tre år äldre än jag. Jag förstod inte vad offside var och kunde inte heller skjuta. Men det var roligt och fast blev jag, skrattar Johnny.

Jag är stolt över att kunna säga att jag känner till byns ungar

― Johnny Holmström

I dag har Holmström fyra barn själv och sporrar dem till aktiviteter i byn. Bästa sättet att hjälpa de unga är att själv engagera sig. Dessutom lär man sig känna sin omgivning, konstaterar han.

– Det här är ett otroligt bra sätt att lära känna sina barns vänner. Tyvärr tror jag inte man känner dem så bra längre i dagens läge. Jag är stolt över att kunna säga att jag känner till byns ungar och många av dem har blivit äldre nu och hälsar glatt på en när de kommer emot i bilen på Borgåvägen, säger han.

Böcker om byn historia ger mervärde

Förutom att ha engagerat sig aktivt i Tolkis bollklubb och skrivit om dess historia är Johnny Holmström också verksam inom den frivilliga brandkåren i byn. Han har skrivit en historik också om brandkåren.

– Boken handlar alltså om Tolkis FBK, en stark och stor förening som förutom att släcka bränder och rädda människors liv också upprätthåller Östnylands finaste dansställe, Dansholmen, berättar han med ett leende.

Johnny med en av böckerna han skrivit om Tolkis.
Bildtext Holmström har skrivit två historiker om föreningarna i byn.

Tolkis har ganska långt vuxit till sig runt den gamla sågen som fanns mitt i byn. Nästa år är det 150 år sedan den industriella verksamheten inleddes i byn och också det har sysselsatt Holmström en tid.

– Jag hörde att Tolkisgillet höll på att dokumentera byggnader och gammal bosättning här. Av en slump hade jag kommit över August Eklöf aktiebolags gamla negativarkiv. Så jag ringde gillet och sa att jag tror jag har precis vad ni behöver.

Efter att under en sommar ha suttit tillsammans med sina barn och skannat upp gamla bilder fanns ett digert material.

– Jag har slutat räkna nu, men vi är uppe i tusentals bilder, berättar Holmström.

Vi är nog många som har samma "sjukdom". Vi sitter och funderar på hur de här föreningarna kan utvecklas och vara aktiva i hundra år till

― Johnny Holmström

Fast Johnny Holmström är en av de ledande eldsjälarna i Tolkis är han ingalunda ensam.

– Vi är nog många som har samma "sjukdom". Det är nog ett tiotal personer som håller på som jag. Vi sitter och funderar på hur de här föreningarna kan utvecklas och vara aktiva i hundra år till, säger han.

Holmström har visserligen testat på att bo på andra ställen också, men till sist kallade blodet honom hem till byn igen.

– Jag flyttade bort, via garnisonen i Dragsvik till Åbo för studier. Sedan bodde vi i centrum av Borgå en tid, men när det blev dags för egna barn insåg vi nog att Tolkis är det bästa stället att växa upp på som barn, så vi flyttade hem. Det här är en hemplats för mig och min familj, säger han.