Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Tränaren som lyfte nordiska kombinationen från ruinens brant – Petter Kukkonen ser idrottarna mer än sina egna barn: "Det har orsakat konflikter i familjen"

Oskar och Petter Kukkonen på väg hem.

Han är en analytisk, självkritisk och passionerad katalysator. Han har valt att sätta både hjärta och själ på att utveckla idrottarna som han ser betydligt mer än sina egna barn. Frågan är hur nordisk kombination i Finland skulle må i dag utan Petter Kukkonens insats?

Han har gått en lång och mödosam väg för att nå framgång som tränare – för att få bekräftelse på att han är bra på det han gör. 

Han klev in i det finska landslaget i nordisk kombination när stjärnorna hade lagt av och grenen var i kris. När laget äntligen efter en paus på 14 år lyckades bärga hem en VM-medalj överväger Kukkonen att kliva åt sidan. 

Den här säsongen, den tionde som chefstränare för det blåvita landslaget, kan bli hans sista.

Träffa tränaren vars dedikation till jobbet kostat honom ett äktenskap, författaren som hittar paralleller till finländsk skidsport i antikens Grekland – och den kompromisslösa eldsjälen som var tvungen att mjuka sina värderingar efter pappans död.

Se minidokumentären om Petter Kukkonen i Sportliv:

Dammen brister

Chefstränaren Petter Kukkonen är utom sig av lycka. Tv-kamerorna fångar honom när han springer med armarna i skyn, vrålar för full hals och pumpar frenetiskt med knytnävarna i luften. 

Den kraftiga reaktionen är både fysisk och känslosam. Adepten Ilkka Herola har precis stått för en bragdartad insats i VM i Oberstdorf i februari 2021.

Silver till Herola – Finlands första VM-medalj i nordisk kombination sedan Hannu Manninens guld i Sapporo 2007!

Ilkka Herola slutade tvåa i VM 2021 i Oberstdorf.
Bildtext Ilkka Herola var snabbast i skidspåret och klev upp från en 13:e plats i silverloppet.

Tårarna rinner för Kukkonens kinder när han jublar och kramar om medlemmarna i den finländska tränarstaben.

– Dammen brast och känslorna vällde ut. Det var en sån enorm lättnad, förklarar Kukkonen för Sportliv på sin bakgård utanför hemmet i Jyväskylä.

I bakgrunden, bakom den för stunden stillsamma sjön Tuomiojärvi, gestaltar sig Matti Nykänens hoppbacke på krönet av kullen Laajavuori. Den något förfallna hoppbacken står som en präktig och ödslig symbol från en svunnen tid.

"Det hade varit fint att få rida på framgångsvågen"

Finlands glansdagar i backhoppning och nordisk kombination fick ett abrupt slut under den andra hälften av 2000-talets första decennium. Kukkonen hade sett det komma. 

Janne Ahonens, Hannu Manninens och Anssi Koivurantas häpnadsväckande framgångar togs emot nästan som en självklarhet.

Hannu Manninen
Bildtext Hannu Manninen vann bland annat 48 världscuptävlingar under sin framgångsrika karriär.

Medan stjärnornas världscupsegrar och stortävlingsmedaljer haglade titt som tätt, saknade grunden i juniorverksamheten en klar vision. Samtidigt minskade utövarantalet kraftigt. 

De naggade idrottsföreningarna, juniorverksamhetens grundpelare, kämpade för sin överlevnad – med varierande framgång. 

– Från år till år tänkte man att situationen inte kan bli sämre än vad den är. Själv tänkte jag att vi inte har nått botten, och jag hade rätt. Bottnen kom emot först 5–10 år senare, förklarar Kukkonen och fortsätter. 

– Knappast kunde någon tro att det skulle bli riktigt så illa, att en finländare inte når ens i närheten av prispallen i backhoppning och nordisk kombination på flera år.

Svackan var djup och på väg att fördjupas ytterligare när Kukkonen tog emot jobbet som chefstränare för ett krisande finländskt landslag våren 2012. 

– Det hade varit fint att inleda jobbet lite tidigare, då vi fortfarande hade bland annat Manninen och Koivuranta, att få rida på framgångsvågen. Men för min del blev det inte så. 

Utvecklas i oglamorösa förhållanden

Petter Kukkonen var endast 30 år när han skrev på sitt första chefstränarkontrakt med skidförbundet. Trots sin ringa ålder var det inte hans första uppdrag som chefstränare för ett landslag. 

Kukkonen som avslutade sin aktiva idrottskarriär i nordisk kombination redan i 23 års ålder fungerade som chefstränare i det estniska landslaget mellan åren 2007 och 2012. Arbetet kombinerades med en tränarroll i det finländska B-landslaget.

I den miljön, undanskymd från allmänhetens stora intresse, fick han i lugn och ro testa sina metoder och sin träningsfilosofi. Samtidigt studerade han idrottsvetenskap på universitetet i Jyväskylä och kunde reflektera över hur teorierna och forskningarna återspeglade hans eget arbete. 

– Tränarjobbet var ensamt men jag lärde mig massor. Jag gjorde i praktiken allt jobb själv, förutom att valla skidorna.

Petter Kukkonen hemma i Jyväskylä.
Bildtext Kukkonen i Laajavuori i Jyväskylä hösten 2021.

Förhållandena blev inte mer glamorösa när Kukkonen tog över det finländska A-landslaget. Det haltande landslagets ekonomi hade naggats i kanterna. 

När Kukkonen inledde på sin nya post bestod tränarstaben av två personer: honom själv och fysioterapeuten Jari Hiekkavirta. Matti Haavisto, känd som Krista Pärmäkoskis tränare och senare som chefstränare för längdlandslaget, hjälpte till på ett hörn med vallningen av längdskidorna.

– För tillfället består A-landslagsstaben av 10–15 experter. Då skötte vi i praktiken allting på två personer. Vi var ödmjuka men ställde siktet mot världstoppen och skapade en krävande arbetskultur inom laget.

Under Kukkonens snart tio år långa era har den kompromisslösa arbetskulturen ryckt upp laget från den djupa svackan, men den har även fungerat som ett hinder på vägen mot den allra högsta toppen.

Nära förhållande till idrottarna

Idrottarna i Finlands kombinerade landslag består till största delen av killar som Kukkonen har känt sedan de var barn.

Före sitt chefstränarjobb i Estland sommarjobbade Kukkonen i Vuokatti där han som ledare för backhoppningskarnevalen träffade bland annat Ilkka Herola, Eero Hirvonen, Leevi Mutru och Arttu Mäkiaho innan de fyllt 10 år. 

Sedan dess – i 15 års tid – har Kukkonen på olika sätt deltagit i utvecklingen av idrottarna: som B-landslagstränare, A-landslagstränare och för en del även som personlig tränare.

Petter Kukkonen och det kombinerade landslaget fokuserade på att finslipa backhoppningen i Kuopio under veckan före VM.
Bildtext Petter Kukkonen på landslagsläger i Kuopio inför VM 2017 i Lahtis.

Kukkonen och idrottarna känner varandra utan och innan. Ilkka Herola är gudfar till Kukkonens yngsta son, och när Kukkonen fyllde 40 år i augusti var idrottarna med på festen.

– Man kan säga att en tränare borde hålla en viss distans till idrottarna, men enligt mig skulle det vara tillgjort. Vi har trots allt varit tillsammans 200 dagar om året i snart tio års tids. Då har man koll på varandras goda och dåliga sidor.

Den värsta dagen på jobbet

Under de senaste nio åren har Kukkonens och de unga idrottarnas strävan efter att nå världstoppen varit stundvis krampaktig och smärtsam. Besvikelserna har varit återkommande och stunderna av glädje och lycka alltför få. 

Lagets tålamod och mentala välmående har beprövats på otaliga mästerskap och mindre lyckade världscupveckoslut.

Kukkonens hårdaste personliga prövning kom i samband med världscuphelgen i Ruka 2018. Han fick höra om sin cancersjuka fars död mitt under pågående tävling.

– Lördagens tävling hade gått fullständigt åt pipan och på söndag morgon var det lagtävling. Efter våra bedrövliga insatser under backhoppningens provomgång såg jag på telefonen att min mamma hade lämnat ett meddelande i svararen. Jag lyssnade och fick höra att pappa hade dött.

Kukkonen bet ihop, genomled den ur finländskt perspektiv usla tävlingen, gav de sedvanliga intervjuerna efteråt och berättade om dödsbudet endast för tränarkollegan Jarkko Saapunki.

Hela säsongen 2018-19 var tung, både för laget resultatmässigt och för Kukkonen personligen. 

– På våren 2019 var jag tvungen att gräva djupt. Jag undrade om det är någon vits med det jag håller på med och ifrågasatte mina värderingar. Jag var tvungen att lära mig slappna av, bli mindre sammanbiten och sluta försöka forcera fram resultat. 

Författare när andra sover

Kukkonens hårda krav på sig själv har inte gällt enbart chefstränarjobbet. Dygnets timmar har inte velat räcka till i hans strävan att försöka få gjort så mycket som möjligt.

I fjol publicerades Kukkonens fiktiva roman Oliivipuut eivät koskaan kuole – ett mastodontverk på 758 sidor vars händelser äger rum i antikens Grekland.

Skrivandet började när han behövde behandla sin avslutade idrottskarriär och sitt dåvarande liv.

– Jag märkte också att allting inte står rätt till i skidförbundet och började grubbla över orsakerna. Jag tycker om att studera historia. Där hittade jag liknande historier om gamla civilisationer och samhällen, och kunde dra paralleller.

Petter Kukkonens 730 sidor långa verk.

Kukkonen skrev på boken i över tio års tid vid sidan om tränarjobbet och familjelivet. 

Under tävlingsresorna skrev han i samband med lunchpauserna och på kvällarna efter att idrottarna lagt sig. När han var hemma steg han upp ett par timmar tidigare än resten av familjen för att hinna skriva om morgnarna.

– Skrivandet är ett naturligt sätt för mig att rensa mina tankar. Jag kan skriva flera sidor om dagen. Oberoende av om jag har en plan eller inte så bara kommer det text.

Kukkonen vill gärna skriva en fortsättning till sin första roman. För tillfället är bollen hos bokförläggaren.

Samtidigt är han mitt inne i processen att försöka lära sig varva ner, leva mer i nuet och vara mer tillgänglig för familjen.

Yrkets hårda krav på familjelivet

Den femårige sonen Oskar är mycket nyfiken på Sportlivteamets arbetsredskap. Efter sin dagisdag spexar han framför kamerorna och ber om att få ta några bilder själv. Efter en stund lugnar han ner sig, riktar fokus på sina leksaker och leker på golvet med pappa Petter.

Vår- och sommarmånaderna då pappa har varit hemma mest hela tiden är förbi. Från augusti till mars är pappas vistelser hemma, mellan träningslägren och tävlingsresorna, ofta mycket korta.

– Det är utmanande att slappna av och inta familjefarsrollen när du efter en lång resa är hemma i 3–4 dagar innan det är dags att åka iväg igen. Det har orsakat konflikter i familjen.

Petter Kukkonen och sonen Oskar på väg hem från daghemmet.
Bildtext Oskar och pappa Petter på väg hem från daghemmet.

När Kukkonen är på resande fot vill Oskar inte prata med honom i telefon. Men när pappa kommer hem kräver sonen extra mycket uppmärksamhet de första dagarna. 

– Jag umgås med idrottarna betydligt mer än med mina egna barn, vilket är beklagligt. Å andra sidan är det en del av mitt jobb och jag tycker om det här jobbet.  

Kukkonen har också ett äldre barn från ett tidigare förhållande som han ser ännu mer sällan.

– På grund av den här livsstilen havererade mitt förhållande med min dåvarande fästmö. Vi klarade inte av att fixa utmaningen. Det här yrket ställer hårda krav på parförhållandet, berättar Kukkonen som träffade sin nuvarande fru i Estland under sin tid som tränare där.

Dags att kliva åt sidan?

Kukkonen är inne på sitt sista år av det senaste kontraktet med skidförbundet. Efter kommande vinter har han lotsat det finländska landslaget i två och en halv olympiad. 

Sedan förra vintern har han grubblat över sin vilja och energi att fortsätta.

Petter Kukkonen vid hoppbacken hemma i Jyväskylä.
Bildtext Kukkonen vid Matti Nykänens hoppbacke.

– Tränarjobbet är sådant att man behöver vara passionerad och brinna för det. Ifall man inte gör det ska man förstå stiga åt sidan och göra något annat istället, konstaterar Kukkonen och nämner träning av juniorer som en eventuell mer lokal syssla i framtiden.  

Hittills har Kukkonen minsann brunnit för sitt yrke. Stundvis har passionen rentav runnit över. 

Förr eller senare kommer ändå stunden då det är dags att börja prioritera familjens behov i högre grad. Då lämnar Kukkonen ett välskött landslag efter sig. 

Hans efterträdare kommer få chansen att jobba vidare i en stabil verkstad som eldsjälen byggt upp av spillror.