Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Livsprojektet fick Nina Brännkärr-Friberg att hjälpa tusentals långtidssjuka barn: "Vi vill vara spindeln i nätet"

Uppdaterad 15.11.2021 10:47.
8 min

En lång resa, via sjukdom och återhämtning, har fört Nina Brännkärr- Friberg till en insikt om att långtidssjuka barn och deras anhöriga behöver stöd för att klara sina kriser. Idag når föreningen Project liv ut nationellt och hjälper allt flera familjer i kris att återfå en del glädje. 

Det är ett sammansvetsat team som sitter i kontorsfastigheten i centrala Jakobstad. Nina Brännkärr-Friberg sitter med Mirella Enlund och Carola Sandberg för att koordinera dagen och vilka försändelser som ska skickas ut till behövande barn och familjer.

Wow - tänk vad folk är engagerade

― Nina Brännkärr-Friberg, grundare, Project liv

Samtidigt planeras de kommande drömdagarna för långtidssjuka barn som väntar på att få en önskan uppfylld. Bland önskningarna som uppfylls finns barnens egna önskemål, om till exempel en resa eller ett husdjur. I paletten finns också träffar med kändisar eller upplevelser som barnet själv drömt om.

Tre kvinnor sitter vid ett bord och har ett möte med datorer framför sig.
Bildtext Nina Brännkärr-Friberg koordinerar verksamheten tillsammans med Mirella Enlund och Carola Sandberg i Project livs lokaler i Jakobstad.

Det är ett tillfredsställande jobb för såväl volontärer som personalteamet i Project liv. Och Nina Brännkärr-Friberg som är primus motor i föreningen är nöjd över utvecklingen. Men starten var både tidskrävande och tung. 

– Det tog ganska lång tid innan jag tog initiativ till Project liv. Det var viktigt att bygga upp mig själv; att få distans till den här krissituationen innan jag försökte hjälpa andra. Det tog från 2010 till 2014 innan det rätta tillfället kom, säger Brännkärr- Friberg om processen att starta en hjälporganisation med fokus på sjuka barn.

I sitt arbete får hon mycket inspiration av alla volontärer och övriga människor som är villiga att hjälpa och väljer att kanalisera insatsen genom Project liv. 

– När folk kontaktar oss och vill hjälpa och har de mest galna idéerna blir man så glad, att "wow – tänk vad folk är engagerade". Jag brukar säga att Project liv är som spindeln i nätet. Vi sammanför hjälp som erbjuds med dem som behöver hjälp. Vården har efterfrågan och vi bara hjälper till, säger Brännkärr- Friberg.  

Barncancer ställde allt på ända

När familjens äldste son, Todde, insjuknade i leukemi som sexåring stannade livet upp. Före hade familjen med två karriärinriktade föräldrar sett sig som en globetrotterfamilj som reste runt i världen och var bosatt på olika håll.

Men sjukdomen kom in och rubbade cirklarna. 

– Mattan drogs helt undan våra fötter och det blev vardag för oss att leva i en bubbla med över 250 dygn på sjukhuset. Man hann tänka och se mycket och få insyn i många människoöden under den tiden.

En familj med mamma pappa och tre barn sitter vid ett matbord och äter äppelpaj.
Bildtext Familjen Brännkärr-Friberg blev väldigt sammansvetsad efter krisen då sonen Todde drabbades av cancer.

Många behandlingar i den finländska vården gav ändå resultat, så Todde besegrade sin leukemi genom en benmärgstransplantation. En följd av krisen blev att familjen kom varandra väldigt nära. Och nu i efterhand ser de alla det stora i det lilla, genom att kunna njuta av att ännu vara fulltaliga i familjen. Men inte minst för Nina Brännkärr-Friberg gav tiden en inblick i vilket behov av stöd familjer i kris har. 

Tre frågor triggade Nina Brännkärr-Friberg

Även om samhället tillhandahåller vården och olika former av service för de anhöriga till långtidssjuka barn, fanns det luckor i omhändertagandet. Och hon fick själv fråga sig vad som kunde ha hjälpt familjen Brännkärr-Friberg i deras kris. 

– Vi hade tre frågor: vad skulle ha hjälp oss under den här tiden? Vad skulle ha gett trygghet? Och vilka glädjeämnen fick vi uppleva som vi kunnat ge vidare? Det är de tre grundpelarna till Project liv, säger Nina Brännkärr-Friberg. 

Nu jobbar Brännkärr-Friberg och föreningen för att skapa glädje och ingjuta hopp åt långtidssjuka barn och deras familjers vardag. Även om det oftast är från vårdens sida som förfrågningarna om hjälp kommer, finns det också möjlighet för familjerna själva eller deras närstående att be om hjälp.

En kvinna med axelväska står och talar med en man i arbetskläder på en trottoar.
Bildtext Engagemanget i samhället sträcker sig till många håll för Nina Brännkärr-Friberg.

Det är ofta fråga om att vidarebefordra presenter, eller uppfylla önskemål av upplevelsekaraktär. På kontoret i Jakobstad packar teamet försändelser, påsar fyllda med allt från mjukisdjur till pyssel och kläder.

Men barn som får ta emot överraskningarna eller önskedrömmar som föreningen förverkligar väljs alltid ut av sjukhusen. Drömmarna kan vara allt från att träffa en kändis till att få testa på en hobby eller någon annan unik önskan som kan glädja ett barn som brottas med en utdragen sjukdom. 

Vi har ju hjälp tusentals barn och familjer, så det känns nog bra

― Nina Brännkärr-Friberg, grundare, Project liv

Med några år av verksamhet bakom sig, är föreningen nu välförankrad i stora delar av landet. Och Brännkärr-Friberg ser också att hennes insats behövs samtidigt som hon tror att Project liv i framtiden kan klara sig utan henne. 

– Vi har ett välfungerande koncept. Vi är landsomfattande och har skapat ett bra förtroende. Vi har ett bra samarbete med vården och vi har ju hjälp tusentals barn och familjer, så det känns nog bra, sammanfattar Nina Brännkärr-Friberg läget. 

Behövs också egentid

För henne själv ligger glädjen i att se de tacksamma mottagandena från dem som upplever en kris. Och även om det ger ork och inspiration att fortsätta jobba med föreningen, behöver Brännkärr-Friberg själv också tanka energi för att orka. Så var det från början och så är det ännu idag. 

En kvinna i träningskläder lyfter vikter på ett gym.
Bildtext Gym tre gånger i veckan och tre gånger jogging håller Nina Brännkärr-Friberg sig taggad.

– Man måste ta sig tid, vara egoistisk emellanåt och ta sin egen tid. Själv så tränar jag. Jag springer tre gånger i veckan och går på gym tre gånger i veckan. Och varje söndag tar jag vad jag kallar min tacksamhetstimme. Jag tappar upp ett bad och sitter och tänker igenom vad jag är tacksam för och på det sättet laddar jag för veckan som kommer, berättar Nina Brännkärr-Friberg.