Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Biståndsexpert om första COP26-utkastet: "Finland har egentligen inte gjort några nya löften alls"

Porträtt på Emilia Runeberg
Bildtext Emilia Runeberg är klimatrådgivare på Fingo och följer med förhandlingarna på FN:s klimatmöte i Glasgow.

Det första utkastet till ett klimatavtal i Glasgow har fått kritik för sina vaga löften kring klimatbistånd, men Emilia Runeberg på Fingo ger en annan bild: "Tittar man på finansieringen för fattiga länder finns där mycket positivt."

När det första utkastet till ett klimatavtal publicerades på FN:s klimatmöte i Glasgow i går på onsdagen kom det fort kritik från miljöorganisationers håll om de vaga löftena i utkastet, bland annat när det gäller klimatbiståndsfrågan.

Emilia Runeberg är på plats i Glasgow och har följt med förhandlingarna. Hon är klimatrådgivare på takorganisationen för finländska utvecklingsorganisationer Fingo, och har en mer positiv syn på utkastet som kom i går.

– Tittar man på finansieringen för fattiga länder finns där mycket positivt. Jag skulle nog vara försiktigt positiv och hoppas de här positiva aspekterna finns kvar i den slutliga versionen.

Mer fokus på stöd för anpassningsåtgärder

Hon påminner att utkastet och avtalet inte är ett bindande dokument, men säger att det ändå binder nästa stora klimatmöte och på det sättet ger starka politiska riktlinjer.

Hon lyfter bland annat upp att frågan om anpassning har fått en mycket högre profil.

– Man har äntligen kommit fram till att det inte räcker att fokusera på utsläppsminskningar, utan att klimatförändringen har framskridit så långt att vi måste hitta resurser för anpassningsarbete.

I dag kanaliseras mycket av klimatfinansieringen via lån och den privata sektorn, vilket innebär att fokuset ligger mindre på anpassning och mer på utsläppsminskningar eftersom det senare innebär fler investeringsmöjligheter.

De fattigaste länderna är minst ansvariga för klimatförändringen men kommer lida mest av konsekvenserna

– Ungefär 25 procent av klimatfinansieringen från rika till fattiga används till anpassning i dag. Målet är hälften, så det måste man jobba på.

Positivt i utkastet är också enligt Runeberg att det säger att biståndet inte ska komma enbart som lån, utan också i bidragsbaserad form, vilket är viktigt för kraftigt skuldsatta länder.

Bra är också att det nu talas om "loss- and damage"-finansiering, alltså pengar för förluster och skador orsakade av klimatförändringen.

– De fattigaste länderna är minst ansvariga för klimatförändringen men kommer lida mest av konsekvenserna, påminner Runeberg.

Vaga löften och krav kring klimatfondens 100 miljarder

Utkastet har kritiserats för att inte ställa högre krav på hur de rika i väst ska nå upp till summan på 100 miljarder – en summa de redan har lovat bistå u-länderna med årligen i klimatbistånd.

Målet var uppställt för 2020–2025 och ser i nuvarande läge ut att uppfyllas först 2023.

Ett annat minus är att utkastet inte heller efterlyser kriterier för vad klimatfinansiering är, säger Runeberg.

– På det sättet kan ju finansiärer rapportera hur de behagar.

Finland är sämst i Norden på klimatbistånd

Ett starkt budskap vill Fingo nå ut med, och det gäller Finlands roll i klimatarbetet: Finland, som så gärna vill lyfta sina ambitiösa klimatmål och överlag vara en föregångare i klimatfrågor, är ändå sämst i Norden på klimatbistånd.

Inför klimatmötet höjde de andra nordiska länderna sina klimatbiståndslöften. Sverige och Norge ligger nu på en årlig nivå på 1,7 miljarder och Danmark på 300 miljoner per år, visar Fingos kartläggning. Finland har stannat på 150 miljoner.

– Finland har egentligen inte gjort några nya löften alls, påminner Runeberg.

Hon hoppas att arbetet med en nationell plan för klimatfinansiering som är på gång hos Utrikesministeriet ska ändra på saken.

– Vi har ju annars väldigt bra klimatmålsättningar. Men när man tittar på hur Finland bär sitt globala ansvar gentemot fattiga länder så betalar Finland inte så mycket som Finland borde.