Emma Raunio gör elektropop om rädslor och förändring: "Jag är inte en person som går igång på glad musik"

"Jag älskar att producera, men det är antingen det dummaste eller det bästa beslut jag fattat". Det säger musikern Emma Raunio. På debutplattan Mind & Matter har hon gjort så gott som allting själv och konstaterar att det är ett bottenlöst hål och ett bra sätt att göra sig själv galen.

När jag träffade Emma Raunio senast, just före pandemin bröt ut, var hon nyutexaminerad från Sibeliusakademin och – som hon säger det – "skitnervös" inför sin konsert som hon precis skulle ha i Musikhuset i Helsingfors.

– Jag var helt otroligt nervös för att något inte skulle fungera med tekniken framför allt. Min musik är så elektronisk och bygger mycket på att sladdarna på riktigt måste fungera och att signalkedjorna går rätt. Men nu kan jag meddela att konserten gick väldigt bra! Jag hade jättestor tur att jag fick göra den just före pandemin bröt ut, det hade varit väldigt tråkigt om det hade gått på grund.

Hör mer om Emma Raunio i Grönroos garage på Yle Arenan!

Övar i bombskydd

När vi nu träffas på nytt sker det hemma hos Raunio i lägenheten i Berghäll i Helsingfors. I hörnet står hennes piano med sångmikrofon och utanför fönstret på innergården syns en stor gran. Under granen på gården gömmer sig ett bombskydd, där Emma Raunio övar ibland.

– Jag visste inte om bombskyddet då jag flyttade hit, men hittade det sen – och det var väldigt bra, för jag kan gå dit och öva ibland och på det sättet stör jag mina grannar lite mindre. Jag tror inte att alla ser ett bombskydd som det bästa som kan finnas på en innegård, men för en musiker är det bra!

Emma producerar allt själv

Emma Raunios debutplatta Mind & Matter släpptes den 3 september 2021. Emma Raunio gör allting själv. Hon skriver, sjunger, spelar och producerar. Hon har också mixat alla låtar förutom två, som har mixats av Eetu Seppälä, mastringen har gjorts av Mikkel Gemzø. Emma Raunio älskar att producera och konstaterar samtidigt att det antingen är det dummaste eller bästa beslutet hon har fattat.

Det är en process där man måste möta sig själv på tusen olika sätt och det kan vara både väldigt jobbigt och väldigt inspirerande, beroende på vilken dag man frågar

Emma Raunio, om att producera allt själv

– Jag tycker om att jag får styra allt själv. Jag har bara mig själv att skylla om jag inte är nöjd med något. Jag trivs bra i det landskapet. Samtidigt - om man är benägen att vara väldigt självkritisk och att fastna på detaljer så är det ett bra sätt att göra sig själv galen. Det är en process där man måste möta sig själv på tusen olika sätt och det kan vara både väldigt jobbigt och väldigt inspirerande, beroende på vilken dag man frågar.

Det tog fyra-fem år för Emma Raunio att färdigställa skivan eftersom hon under den tiden också lärde sig att producera och mixa. Hon säger att det var som att hoppa in i ett bottenlöst hål som det var svårt att ta sig upp från. Men hon ångrar ingenting.

– Du kan gå in på vilken detalj som helst, ett litet sus, eller en liten perkussionsflärp och så kan du fundera på den ett helt liv, att hur borde den nu mixas bäst. Det är så otroligt många bitar man ska få att fungera vettigt tillsammans. De flesta av mina låtar har femtio lager eller fler, det är en ganska stor helhet. Men, that's the beauty of it, samtidigt.

Texter om kontakt och förändring

Emma Raunios musik är lågmäld, allvarligt lagd elektronisk pop.

Hur speglar musiken dig som människa?

– Jag är inte en person som går igång på glad musik. Musik som låter väldigt glad väcker mera negativa saker i mig och jag går oftast ifrån det. Sorgesam, melankolisk musik gör mig både glad och lugn. Men de går inte nödvändigtvis hand i hand, sorgsen musik betyder inte alltid sorgsen person. Klart att den också speglar mig som person, allt jag skriver går igenom det filter som är jag. Jag kan vara väldigt svårmodig och tungsint, men kan också vara glad och ganska rolig ibland, säger Emma Raunio och skrattar.

Mind & Matter kom till fragmentariskt under lång tid. Det Emma Raunio skriver mest om handlar om förändring i olika former.

– Det jag mest skriver om handlar om förändring, rädsla för förändring och kontakt. Kontakt i bred bemärkelse mellan människor, att gå in i kontakt och ur kontakt, att lämnas, bli rädd för att bli lämnad, gå mot någon och gå ifrån någon. Ett annat starkt tema som också finns med är nätterna och vad som händer med oss på nättarna då vi förlorar kontrollen om oss själva.

Plattans konvolut, som är designat av Emma Raunios syster Lina Raunio, föreställer Emmas ansikte, men förvrängt, anonymt, suddigt.

– Jag tycker bilden talar väldigt väl med själva musiken. Jag ville att coverkonsten skulle reflektera hur musiken låter. Jag trivs med att vara lite blurrad, jag ville inte att det skulle vara "här är mitt fejs". Jag tycker om när gränser suddas ut och när man jobbar mycket med lager också i bild. Så jobbar jag också med musiken. Jag jobbar mycket med lager på lager och sedan försöker jag få det till en vettig helhet.

Hör mer om Emma Raunio i Grönroos garage på Yle Arenan!