Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Norrena & Frantz: "Jag har inte varit kär i min man på 40 år, men har inte modet att flytta"

Blond medelålderskvinna i profil vid fönster, ser sorgsen ut

Vi hinner alla klanta till det flera gånger när vi snubblar fram längs med livets stig.

Vi kanske blir kära i helt fel personer.

Sårar människor som vi tycker om.

Tappar bort personer som stått oss nära.

Och det är ju naturligt och i bästa fall lärorikt att göra en del misstag.

Men för många av oss finns det där ena stora misstaget som skaver extra mycket.

Relationspodden efterlyste häromveckan publikens största relationstabbar.

Många svar handlar om kärleksrelationer. Flera berättar att ni ångrar att ni inte avslutade en dålig relation tidigare.

Andra ser med längtan tillbaka på gamla kärlekar som kändes lite trista i stunden, men som nu i efterhand kanske var den rätta trots allt!

Signaturen C 42 menar att hens största tabbe har varit att vara för snäll.

"Jag har inte sett till mina egna intressen och det jag mår bra av. Det är nog mitt största misstag."

Det här kände både Norrena och Frantz igen sig i, mera om det i podden.

Nedan publicerar vi ett urval från veckans brevskörd.

Jag sjabblade bort äktenskapet med den rätte

Mitt misstag var att gifta mig ung och skiljas efter något år. Han var den rätta för mig och det var mitt fel, jag sprang omkring och festade. Han var lugn, sansad och taktfull. 

Det är nu snart 40 år sedan, men mina tankar återvänder jämt till honom. Min väninna sa en gång ”dina relationer har varit åt skogen men din exman var den rätte för dig”. 

Ibland skenar mina tankar iväg och jag får för mig att kontakta honom. Sedan tar förnuftet över och ... ja kära ni, vad göra?

Mia 62

Osäkert leende man med skägg står framför en gul fondvägg
Bildtext Gaah! Tänk om jag blir tokförälskad och dum i huvudet?

Jag är rädd för att börja dejta och göra det där stora misstaget

Efter ett långt avslutat förhållande är jag rädd för att kasta mig in i dejtningen igen. 

Jag är rädd att jag kommer bli kärleksblind och glömma bort de prioriteringar och värderingar jag annars har. 

Min mardröm är att igen vakna upp några år senare och inse vilka uppoffringar jag gjort - förgäves. 

Richard 44

Jag var aldrig kär i honom, tre barn senare lever vi fortfarande under samma tak

Jag var bara 21 år när jag blev med barn med min pojkvän. Egentligen var jag inte kär i honom då längre, men vi gifte oss och jag trodde att det skulle bli bättre med tiden. 

Vi fick två barn till och tiden gick. Jag var aldrig lycklig och är det inte idag heller, många år senare. 

Många gånger har jag tänkt ta ut skilsmässa, men det faller på att jag inte har modet att ta steget ut och inte har sådan ekonomi att jag skulle kunna behålla min nuvarande levnadsstandard. 

Min man och jag är som främlingar för varandra, men vi bor under samma tak. 

Morsan 65 år

Ung kvinna himlar med ögonen medan hon talar i telefon
Bildtext Just just. Så du festade med min pojkvän i lördags. Och alla dina tjejkompisar också. Toppen.

Han behandlade mig som skit men jag stannade kvar i tre år

Tror jag skulle ha haft en roligare gymnasietid om jag hade dumpat min dåvarande pojkvän.

Han betedde sig som ett svin. 

Han ordnade fester för sina polare men bjöd inte mig. Vår sista årsdag tillbringade han tillsammans med sina flickkompisar istället för mig.

Det var en hemsk period, jag tappade bort mycket av mig. Allting jag gjorde var fel och dåligt.

Tur att man blivit klokare med åren. Skulle aldrig tolera sådan skit igen.

Äntligenfri

Jag valde fel 

Jag lämnade honom, kom hem till Finland och inledde ett nytt förhållande ganska snart efteråt. 

Har dock aldrig glömt mannen som jag lämnade. Han är mitt livs kärlek, trots allt som hänt i mitt liv sedan dess.

Sorgsen över femtio år

Äldre affärsman och yngre kvinnlig kollega sitter på kontor och pratar
Bildtext Sambo? Vilken sambo? Har inget minne av en sådan just nu ...

Har ännu dåligt samvete för flirten med kollegan

Jag hade en emotionell affär med en 25 år äldre kollega. Ingenting fysiskt hände, men det blev många textmeddelanden och mycket flirt på jobbet.

Detta pågick i några år. Jag var till och med beredd att lämna sambon för honom.

Tack och lov insåg jag att jag nog älskar sambon (maken nuförtiden) och då tog detta slut. 

Men har oerhört dåligt samvete för att jag sårade kollegan och maken. Kollegan måste jag ju fortfarande jobba med. Maken och jag har det dock väldigt bra nu.

Jag tror jag gick igenom en livskris just då för jag var väldigt osäker på mig själv. Det var väl nog uppmärksamheten jag fick av kollegan som lockade, att få känna sig sedd och snygg.

Affärskvinna 30