Hoppa till huvudinnehåll

Vetenskap

Är jorden platt? Nej, det är den fortfarande inte – här är sju sätt att bevisa det

Karikatyr av en platt jord.

Hur ska vi kunna komma överens om viktiga saker som berör hela mänskligheten, som att den globala uppvärmningen är en kris vi måste tackla, eller att vaccinerna är vår väg ut ur coronapandemin, när vi inte ens tycks kunna komma överens om formen på vår planet, jorden? Här är lite vägkost för dig som stöter på den sistnämnda kategorin av extrema tvivlare.

Det finns vissa diskussioner som man bara vet, att det här kommer inte att leda någon vart. Den som talar till en behöver bara säga några enstaka ord, och man inser direkt, att nä, det som kommer härnäst är ingenting bra som jag på riktigt vill ta del av.

Till exempel de här diskussionerna som börjar med orden “vi måste prata.” De leder sällan till någonting bra. Liksom inte heller de där som börjar med “får vi komma in och berätta om…”

En diskussion, som jag i min ungdom inte på allvar trodde att jag någonsin skulle ha, åtminstone inte på allvar och åtminstone inte på 2020-talet, är den där som börjar med orden “om jorden är rund som du säger, hur kan det då komma sig att”...

Jo, jag har helt på riktigt haft diskussioner med äkta, livslevande, finlandssvenska anhängare till tron på att jorden är platt. Konspirationsteorin om att jorden är platt breder ut sig alltmer, eller som plattjordarna själva säger: "Vi har anhängare runtom hela jordklotet".

Ett tweet från Elon Musk: "Varför finns det inget platta Mars-sällskap?"
Bildtext Plattjordarna ger svar på tal åt Elon Musk.

Långt ifrån alla är seriösa med det, och ofta handlar det bara om internettroll som vill bråka. Men för många är det blodigt allvar. De tar det från webben, såklart, inte minst från YouTube, där all världens konspirationsteorier frodas i den snåriga undervegetationen. Och de har oftast sitt ursprung i USA.

Eftersom vi alla har bättre saker att göra med vår tid så tänkte jag presentera några enkla knep som också du kan beväpna dig med mentalt om du skulle råka finna dig själv sittande bredvid en sådan person på en fest eller liknande.

Var började tanken på en platt jord?

Men innan vi tar själva listan, varifrån kom tanken på att jorden skulle vara platt? Och trodde folk på riktigt förr i tiden att jorden var platt?

Tanken på en platt jord har säkert funnits lika länge som människor har vandrat omkring här och tänkt på de här sakerna. Men det betyder inte att alla trodde på sådant på Hedenhös tid. Våra förfäder var inte helt bakom flötet. De hade både hjärnor och ögon i huvudet och använde dessutom dem till att titta på annat än skärmar. 

Sedan 1800-talet har det hur som helst funnits en seglivad myt om att kyrkan fram till nya tiden trodde att jorden var platt. Myten gör också gällande att Columbus bevisade att så inte är fallet genom att segla västerut för att nå Indien. 

Frimärke med en bild av Kristoffer Kolumbus.
Bildtext Nej, poängen med Kolumbus resa var aldrig att motbevisa kyrkans påstådda syn på att jorden var platt.

Ansvaret för den här myten kan vi rätt långt lägga på en handfull skribenter, som den franske historikern Antoine-Jean Letronne. Han publicerade 1834 ett verk där han lät förstå att medeltidens kyrka, med hot om kättarbål, prackade på folk uppfattningen om att jorden är platt. Men dagens historieforskare ser inte så på saken. Det gjorde kyrkan alltså inte.

År 1828 gav den amerikanska författaren Washington Irving ut en bok, en romantiserad biografi med titeln Christopher Columbus, dess lefnad och resor. Här ingår bland annat en påhittad scen där Columbus talar med kyrkans ledare vid ett kyrkomöte i Salamanca. Teologerna varnar där Columbus för att resa så långt ut i det okända och påpekar att han och hans besättning kan trilla från jordens kant. Men någon sådan diskussion har alltså aldrig ägt rum.

Få plattjordare i de gamla skrifterna

Finkammar man de historiska källorna, hittar man överlag ganska få plattjordare i antikens och medeltidens skrifter. Mest framträdande var nordafrikanen Firmianus Lactantius, aktiv under 300-talet (vår tideräkning) och greken Kosmas Indikopleustes ("Kosmas Indienfararen") ett par sekler senare. Ingendera hade något desto större inflytande på omvärlden i den här frågan. Kosmas sågs redan av sin samtid som en udda tänkare när han påstod att jorden var rektangulär och dubbelt så lång som bred.

Och som sagt, inte minst de lärda och sjöfararna på Columbus tid visste mer än väl att jorden var rund. Det var inget nytt precis, redan på 200-talet före vår tideräkning slog den grekiske astronomen Eratosthenes genom mätningar av jordens omkrets fast att jo, rund är den och inget annat. 

Kosmas Indikopleustes världskarta från 550-talet.
Bildtext Inte bara platt, utan formad som en låda. Kosmas Indikopleustes världskarta från 550-talet.

Det fanns visserligen skiftande uppgifter om jordens storlek, här har åsikterna gått isär. Men uppfattningen att jorden var rund byggde på konkreta astronomiska observationer, så det var inte så mycket snack om den saken bland dem som var mera pålästa.

Vad allmänheten trodde är sedan lite svårare att vara säker på. Men studerar man texter som många läste på den tiden, verkar det som att den allmänna uppfattningen var att jorden var rund. 

Till exempel, i en populär uppdiktad reseskildring, skriven på slutet av 1300-talet av John de Mandeville, berättas att man kan se stjärnor i Sumatra som inte syns i Europa. Sådär som man gör på en rund jord. 

I de Mandevilles text kan man också läsa att när det är dag i Europa är det natt på andra sidan jorden. Författaren hånar också människor som trodde att folk på andra sidan klotet riskerade att falla av jorden (hån av människor som tror på galenskaper ska inte uppmuntras. Däremot är det ju okej att ifrågasätta galenskaperna de tror på). 

Det är inte värst långsökt att tänka sig att allmogen på medeltiden utgick från en rund jord. De icke läskunniga fick ju ofta sin information genom kyrkan, och som sagt så stödde kyrkan som regel tanken på att jorden är rund. En titt på bildkonsten i medeltida kyrkor, till exempel i Uppsala domkyrka, bekräftar det här. Där framställs jorden som klotformad.

Den moderna plattjordstron tar form

Den som på allvar kickstartade det plattjorderi som vår tid plågas av, var den engelske uppfinnaren Samuel Birley Rowbotham. Han är upphovsmannen bakom boken Zetetic Astronomy: Earth Not a Globe. Den utkom 1865. 

Plattjordares karta över den platta jorden.
Bildtext Orlando Ferguson, 1893: Inte bara platt, utan rektangulär dessutom.

Rowbothams metod, som han kallade zetetisk astronomi det betyder ungefär “baserad på egen erfarenhet” framställer jorden som en platt skiva med nordpolen i mitten. Vid kanterna omges plattan av en vägg av is. Solen, månen, planeterna och stjärnorna är små lyktor som dansar omkring bara några tusen kilometer över jordens yta. Den här världsbilden delas än i denna dag av de flesta som tror på den platta jorden (även om det finns en uppsjö av olika uppfattningar om hur den platta jorden egentligen är funtad).

Men nu till den utlovade listan. Det finns alltså grejer du kan göra helt själv för att avgöra jordens form. Vi inleder genomgången med ett par sådana.

Ett: Pinnen och skuggan

Om du sticker ned en pinne i marken kommer den att producera en skugga. Den här skuggan rör på sig i takt med att tiden går. Det här är ju principen för gammaldags hederliga solur. 

Så vad du kan göra är att ta en pinne av en given längd. Vid en given tidpunkt på dagen, säg nu vid middagstid, går du ut och sticker ned din pinne lodrätt i marken.

Vid exakt samma tidpunkt har du en kompis som befinner sig på en annan ort någonstans lite längre bort. Din kompis har en exakt lika lång pinne. Sedan mäter ni vid samma klockslag skuggorna som era pinnar kastar.

Om jorden var platt skulle de resulterande skuggorna vara lika långa, oavsett hur långt ifrån varandra du placerar pinnarna. Men det är de inte. Det här beror på att jorden är rund och inte platt.

Eratosthenes (276-194 f. vt.) använde den här metoden till att inte bara bevisa att jorden är rund, utan till att beräkna jordens omkrets. Ganska exakt dessutom. Så, inget nytt under solen. Som jorden alltså kretsar runt (behöver det tilläggas? Numera kan man inte vara så säker). 

Skiss av Erastrothenes bevis för att jorden är rund.
Bildtext Erastrothenes visste att solen mitt på dagen vid sommarsolståndet stod rakt i zenit i staden Syene (Assuan). Samtidigt kastades en skugga från en obelisk i Alexandria, rakt norr om Syene, som visade att solen stod 7,2 grader från zenit. Eftersom denna vinkel är 1/50 av cirkelns omkrets, så måste jordens omkrets vara 50 gånger större än avståndet mellan Syene och Alexandria. En löpare fick mäta upp detta till drygt 800 kilometer och resultatet blev mycket nära det rätta värdet 40 000 km för hela omkretsen.

Ett annat experiment som du kan användaför att bevisa att jorden är rund, när du nu ändå är utomhus: ställ dig på ekvatorn. Gå rakt fram, utan att avvika från kursen, upp till nordpolen. Sväng sedan 90 grader åt höger och gå raka strecket tillbaka till ekvatorn. Sväng igen 90 grader åt höger och gå tillbaka till punkten där du startade. 

På det här sättet har din rutt beskrivit en triangel med tre 90 graders vinklar (inalles 270 grader). Alla som har läst ens lite geometri kan säga är detta omöjligt på en plan yta. 

Okej, det där var ett ganska jobbigt experiment att utföra. Nästa är enklare.

Två: Skeppen som försvinner bortom horisonten

Den här är en riktig klassiker. Gå alltså ned till hamnen nånstans vid öppna havet en solig och klar dag, och titta på fartygen som närmar sig. De är ju inte som mikroskopiska myror som blir större och större an efter som de närmar sig. Snarare verkar de dyka upp från andra sidan horisonten.

När ett fartyg seglar bortåt mot horisonten blir det inte heller mindre och mindre i all evinnerlighet, tills det är så litet att det inte kan urskiljas. Istället verkar skrovet sjunka under horisonten först, sedan försvinner masten eller överbyggnaden. 

Fartyg som försvinner bortom horisonten.
Bildtext Nej, du kan inte "zooma tillbaka" fartyg som har seglat ut långt nog för att döljas av jordytans krökning.

Observationen av skepp som passerar under och över horisonten är så självklar att Samuel Rowbotham ägnar ett helt kapitel av sin bok Zetetic Astronomy åt att skjuta den i sank. Med dålig framgång.

Också moderna internet-plattjordare gör sitt bästa att förklara bort den här observationen. De hävdar att fartygen inte alls försvinner under horisonten, utan att de går att “zooma tillbaka” om du bara har en tillräckligt stark kikare eller ett lååångt teleobjektiv. 

Plattjordarna har till och med vissa kameramodeller de rekommenderar åt varandra, som de litar på, liksom att de här har runda jorden-maffian inte varit och pillat på.

Problemet är bara att zoom-metoden inte funkar som plattjordarna påstår. Otaliga människor har tagit rejäla, kraftiga teleskop och teleobjektiv med sig till hamnen och följt med skeppen som seglar ut. Hur mycket du än zoomar, så försvinner fartyget ändå ned bakom horisonten när det kommer tillräckligt långt ut för att döljas av jordytans krökning.

Tre: Klättra upp i ett träd

Tänk dig att du står på en öppen slätt någonstans, eller vid havet. Du kisar med ögonen och spanar ut mot horisonten för att iaktta saker så långt borta som möjligt, säg nu båtar eller traktorer (beroende på var du är). Sedan tar du din kikare och fortsätter tittandet med den. 

Detaljerna på saker som ligger längre bort blir skarpare och de kommer närmare, men oavsett om det är med eller utan kikare, ser du inte saker i marknivå som ligger mer än cirka 5 kilometer bort. Det här på grund av jordytans krökning.

Klättra sedan upp i närmaste träd – ju högre desto bättre. Titta sedan igen, Ju högre du har klättrat, desto längre bort kommer du att se. Vanligtvis tenderar vi att förklara vår oförmåga att se långt bort med att saker som hus och kullar ligger i vägen, men “bara vi kommer till ett ställe med fri sikt, då ser vi hur långt som helst!” 

Men det funkar inte så. Också om du står på en helt öppen åker i Österbotten, utan några hinder mellan dig och horisonten, ser du mycket längre bort om du klättrar högt upp i någon hög mast eller byggnad. Eller som sagt, ett träd.

Den synliga versus den astronomiska horisonten.
Bildtext Tre horisonter. Den astronomiska (tangentiell med jordytan), den synliga horisonten (så långt du kan se tills något hinder råkar komma i vägen) och den sanna horisonten (från dina ögon till punkten där jordytan kröker sig så mycket att du inte kan se längre).

Det här har jag själv testat flera gånger ute på stugan. Jag står nere på stranden och ser på solen som försvinner bakom horisonten. “Det var mig en fin solnedgång, den vill jag se på nytt” säger jag och springer kvickt upp för vår holmes branta sluttning. Sedan kan jag se på en gång till när toppen av solskivan sjunker under horisonten.

Är jag riktigt desperat på solnedgångar kan jag skicka upp min drönare och titta från 120 meters höjd när solen går ner ytterligare en gång. Det här kan jag göra bara om jorden är rund, vilket den alltså är.

Skulle jorden vara platt, och solen skulle vara en lykta som går i en karusellrörelse ovanför jordskivan, då skulle solen aldrig gå ned, den skulle bara avlägsna sig och bli mindre. Men den skulle aldrig försvinna helt ur sikte, var du än befann dig på skivan.

Fyra: Det står skrivet i stjärnorna

Efter att ha återvänt från en resa till Egypten, noterade Aristoteles: "Det finns stjärnor som ses i Egypten och Cypern som inte syns i de nordliga regionerna." 

Här satte Aristoteles fingret på ett fenomen som bara kan förklaras om människor tittar på stjärnorna från ytan av ett runt klot, vilket Aristoteles också noterar. Fast Aristoteles hävdade samtidigt att jordens sfär inte är "av någon större storlek, för annars skulle effekten av en så liten förändring av plats inte bli uppenbar snabbt. Och det kan man ju vara av olika åsikt om.

Jorden är ju de facto ganska stor, med en diameter på nästan 13 000 kilometer. Det är just därför som den ter sig som platt när vi står på dess yta, för att jorden är så stor och vi är så små. Men i övrigt hade Aristoteles alltså rätt.

Ett av de mest uppenbara och enklast observerbara bevisen på att vi bor på en rund planet, är med andra ord det faktum att folk på norra halvklotet ser andra stjärnor än folk på södra halvklotet.

Otavan tähtikuvio.
Bildtext Karlavagnen (bilden) syns bara från norra halvklotet medan stjärnbilden Södra korset bara går att se från södra halvklotet. På en platt jord skulle alla kunna se samma stjärnor.

Två exempel på det här: Karlavagnen och Södra korset. Asterismen Karlavagnen med sina sju stjärnor är alltid synlig norr om den 41:a breddgraden. Söder om 25:e breddgraden ser man den inte alls. 

Samtidigt, på södra halvklotet, har vi alltså det Södra korset, en ljusstark stjärnbild med fyra huvudsakliga stjärnor. Den stjärnbilden är inte synlig överhuvudtaget från Europa.

Om jorden skulle vara platt, då skulle alla se samma stjärnor och stjärnbilder, oavsett om man är i Jakobstad eller Australien. Det gör de inte, stjärnhimlen ser väldigt olika ut i Melbourne. Jag har varit där, jag har kollat.

Aj jo, jag glömde alla plattjordare tror inte på att Australien existerar på riktigt

Fem: Titta på andra planeter

Alla våra observationer av de övriga planeterna i solsystemet visar att de är sfäriska. Vi vet också numera hur de har bildats. Om vi ​​inte har en mycket god anledning att tro något annat (vilket vi inte har), är det tryggt att utgå från att vår egen planet har bildats på samma sätt och är av samma modell. Vilket den ju är.

År 1610 observerade Galileo Galilei Jupiters månar som roterade runt sin moderplanet. Han beskrev dem som små planeter som kretsar runt en större planet – en beskrivning (och observation) som var mycket svår för kyrkan att svälja, eftersom den utmanade den geocentriska världsbilden där allt kretsade runt jorden. 

Obs alltså att kyrkan förvisso ofta har varit ute och cyklat i många frågor, som det här med jordens position i alltsammans. Men också de som talade för den geocentriska modellen utgick ifrån att jorden var rund.

kuva aurinkokunnastamme
Bildtext Ännu har ingen sett en platt planet.

Hur som helst, både Galileis och senare astronomers observationer visade en efter en att samtliga planeter (och månar) är både sfäriska och kretsar runt solen.

En platt planet (vår egen eller vilken annan planet som helst) skulle vara en sådan otrolig avvikelse att den i stort sett skulle gå emot allt vi vet om hur planeter bildas och beter sig. 

Det skulle inte bara förändra allt vi vet om planetbildning, utan också om stjärnbildning (vår sol skulle också behöva bete sig helt annorlunda för att funka inom plattjordshypotesens ram) och om planeternas banor. För att inte tala om gravitationen. Fast plattjordare tror ju strikt taget inte på gravitationen heller.. 

Men nu finns det som sagt inga platta planeter. Aristoteles märkte redan på sin tid att under månförmörkelser när jorden ligger direkt mellan solen och månen är skuggan som jorden kastar på månens yta rund. Eftersom jorden är, surprise surprise, rund.

Sex: Ta en tur på ett flygplan

Om du reser ombord på ett flygplan som flyger tillräckligt högt uppe, en transatlantisk flygning till exempel, kan du (om förhållandena är de rätta) till och med urskilja jordytans krökning med blotta ögat. 

Enligt en artikel från 2008 i tidskriften Applied Optics börjar jordytans kurva framträda för observatören på en höjd av cirka 11 kilometer, så länge som den som tittar har minst ett 60 graders synfält (vilket kan vara svårt från ett passagerarplansfönster). 

Krökningen blir mer tydlig på 15 kilometers höjd och uppåt. Passagerare på det numera ur bruk tagna överljudsflygplanet Concorde kunde utan problem beundra jordytans krökning när planet flög på 18 kilometers höjd.

Jordytans krökning sedd från rymdfärjan.
Bildtext Så här tydligt framträder jordytans krökning från Internationella rymdstationen.

Och vi har ju tonvis med bilder av jorden tagna från rymden där det här framgår med all önskvärd tydlighet. Fast okej, plattjordarna menar ju att de alla är photoshoppade såklart. Till och med de som togs på 60-talet. Eller var det kameralinserna som förvrängde bilderna på den tiden...

Nå hur som helst, apropå långdistansflyg: om plattjordarnas karta skulle stämma, då skulle Sydamerika och Australien till exempel befinna sig på diametralt motsatta sidor av jordskivan, på tiotusentals kilometers avstånd från varandra. Det skulle ta flera dagar att flyga från Melbourne till södra Chile. Det gör de inte. Hur förklarar plattjordarna det? Tja, mestadels ignorerar de bara det.

Sju: Åk till Antarktis

Plattjordarna hävdar att Antarktis är en massiv mur av is som omger den platta jorden (så att inte vattnet rinner ut ur oceanerna). Men om det vore sant, skulle väl de otaliga planen som regelmässigt flyger över Antarktis säkert ha... ramlat av?

Plattjordarna hävdar också att Antarktis är ett strikt bevakat no go-område som kontrolleras av Förenta nationerna, och att det är mycket svårt att få tillstånd att resa dit. Också det här är struntprat. Jag känner personligen människor som har besökt Antarktis många gånger. Jag har till och med intervjuat folk som har seglat dit med sin egen segelbåt, utan att se en enda av de påstådda blåhjälmarna från FN som sägs patrullera där.

Pingviner på Antarktis

Jag känner också folk som har seglat runt Antarktis. Om plattjordarna skulle ha rätt, då skulle Antarktis kust vara en ring som omgärdar hela jorden. Det skulle ta ett år eller mer att segla ett helt varv längs ringens kant. Det gör det bevisligen inte. Och vi vet exakt hur lång den antarktiska kustlinjen är, 17968 kilometer.

Plus att flygplan regelmässigt flyger tvärs över Antarktis. Plus alla satellitbilder av Antarktis. Men det är klart, vill man inte tro ens på de mest solklara sakerna i världen, då duger inga bevis som någon kunde tänkas presentera.

Vi är de facto många som går och hoppas på att plattjordarna skulle göra verklighet av sina planer på att hyra ett fartyg och åka till Antarktis och se för sig själva. Jag skulle till och med kunna betala en slant för att bidra till finansieringen av deras expedition. Det skulle bli typ den bästa reality-TV:n någonsin.

Mer om ämnet på Yle Arenan