Teater: Svett är en fyndig föreställning om arbetet bakom scenkonsten
Svett är en rolig och oförutsägbar föreställning om hur ett scenkonstverk blir till. Den leker med arbetsrollerna och det skapande arbetets konventioner och föder en absurd stämning då konstgenrerna möts och kolliderar.
Tre scenkonstnärer (Iida Kuningas, Aksinja Lommi, Hanna Ahti) kommer in på den tomma scenen och lämnar dörrarna öppna bakom sig. Genom öppningarna skymtar bakrummen, verkstaden, omklädningsutrymmena.
De börjar föreslå olika inledningar, kan de bara ligga på golvet, kan de bara stå och sloka, bara stå och hänga vid väggen. Småningom börjar de med udda små uppträdanden.
Kuningas läser berömda monologer ur teaterföreställningar (Macbeth, Mästaren och Margarita och så vidare), dansaren Hanna Ahti vandrar av och an i rummet och prövar rörelsemönster som hon kommenterar blaserat och lyfter på draperiet som avgränsar salen. Aksinja Lommi värmer upp med rörelser ur gatudansen.
Med glimten i ögat spelar de upp ett myller av scener som gestaltar hur en föreställning blir till, nästan som en underfundig kontorskomedi om scenkonst.
Iida Kuningas spelar fram skådespelaryrkets sociala kapital – ni vet, det där att det är intressant och attraktivt när någon berättar att den är skådis – i scener som en stöddig typ som småflirtar med sina kolleger. I en hjärtnypande scen gör Hanna Ahti en upptagen och otillgänglig konstnärsmamma vars barn som ska börja i skolan.
Föreställningen bygger upp en rolig och absurd stämning då scener kommer samman och upplöses, olika genrer möts och kolliderar. En läser en mustig kärleksmonolog medan en annan gör ett märkligt steppnummer och en tredje diskret smyger ut längs väggen.
Fyndig metaföreställning
Svett tematiserar det konkreta arbetet som scenkonstnär men gör en intressant lek med förväntningar. Kropparna i det visuella promotionsmaterialet glänser av svett men föreställningen flyttar fokuset från yrkets fysiska ansträngning till andra sidor av konstnärsarbetet.
Svett är en fyndig och kul föreställning som lyfter upp arbetet och arbetsrollen bakom scenkonsten, men med ett öppet och självironiskt grepp som visar hur viktigt och svårt det är att detta arbete känns lekfullt och spontant och roligt.
Upplägget känns fräscht och angeläget vid en tidpunkt då coronapandemin blottlagt de osäkra arbetsvillkor som många scenkonstnärer lever med.
Centret för ny dans Zodiak och Teater Viirus: Svett. På scen: Hanna Ahti, Iida Kuningas, Aksinja Lommi. Konstnärlig dialog Heidi Soidinsalo. Kostym Piia Rinne. Ljud Tatu Nenonen. Ljus Jani-Matti Salo.