Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Libyens försök att få slut på inbördeskriget genom val hotas av starka krafter – två misstänkta krigsförbrytare ställer upp i presidentvalet

Seif al-Islam Gaddafi registrerar kandidatur inför presidentval i Libyen i december.
Bildtext Ex-diktatorn Muammar Gaddafis son Seif al-Islam Gaddafi vill ställa upp i presidentvalet i december, trots att han är efterlyst för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

President- och parlamentsvalet i Libyen ska enligt planerna hållas den 24 december, men många frågor är ännu öppna och det är högst osäkert om val alls kan hållas. Man har inte kunnat enas om en vallag, en konstitution eller reglerna för kandidatnominering. Starka krafter både inom och utanför Libyen vill undergräva fredsprocessen och en legitim regering som alla kan acceptera. Risken är stor att valen i värsta fall leder till nytt inbördeskrig.

Libyen är ett djupt splittrat land i kaos drygt tio år efter upproret mot diktatorn Muammar Gaddafi, som styrde landet med järnhand i 40 år. Gaddafi tillfångatogs och dödades hösten 2011, vilket banade väg för parlamentsval och den första civila och demokratiska regeringen på årtionden.

Början såg alltså rätt lovande ut. Men Libyen hade redan år 2013 splittrats i rivaliserande läger, med två olika regeringar i östra respektive västra Libyen, som stöddes av olika välbeväpnade milisgrupper.

Dessa rivaliserande, oregerliga grupper åstadkom ett maktvakuum, som snabbt fylldes av olika jihadistgrupper samt länder som Egypten, Qatar, Förenade Arabemiraten, Turkiet, Frankrike, Italien och Ryssland. Dessa länder tog på ett eller annat sätt parti för väpnade grupper som gav dem ett fotfäste i Libyen.

Det är fel att betrakta de utländska styrkorna som det största problemet

― Erdogans rådgivare Ibrahim Kalin

Natoländerna Frankrike, Italien och USA, som tillsammans hade störtat Gaddafi, började också satsa på olika hästar i Libyen utgående från sina egna nationella intressen i det energirika, strategiskt belägna landet söder om Medelhavet.

Kaoset destabiliserade också stora delar av övriga Nordafrika, då jihadistgrupper kom över vapen från libyska militärbaser och lager och kunde trappa upp sina operationer i länder söder om Libyen.

Arvet från det libyska sönderfallet har lett till att jihadister än i dag för ett terrorkrig i stora delar Väst- och Nordafrika.

Soldat springer över gatan under strider om staden Sirte år 2011 då inbördeskriget i Libyen bröt ut.
Bildtext Inbördeskriget bröt ut år 2011 efter ett folkligt uppror mot diktatorn Muammar Gaddafi. Bilden är från hans hemstad Sirte där det utkämpades hårda strider.

Utländska makter och legoknektar

Strider böljade fram och tillbaka i städer och ute i öknen från och med år 2013, tills man på hösten år 2020 nådde militärt dödläge i och omkring den belägrade huvudstaden Tripoli.

Krigsherren Khalifa Haftar, vars styrkor och bundsförvanter kontrollerar östra Libyen, försökte med hjälp av ryska legoknektar inta huvudstaden.

Det misslyckades då Turkiet skyndade till den internationellt erkända regeringens undsättning.

Turkarna stödde Muslimska brödraskapet som dominerade regeringen och skickade vapen, egna soldater samt syriska bundsförvanter till Libyen, där de befinner sig som en motvikt till ryska legoknektar från den privata, så kallade Wagnergruppen.

Turkisk soldat röjer minor efter strider utanför Libyens huvudstad Tripoli i juni år 2020.
Bildtext En turkisk minröjare undersökte en granat i juni år 2020, efter strider utanför Libyens belägrade huvudstad Tripoli.

Idag finns det omkring 20 000 utländska soldater, milismän och legoknektar i Libyen, vilket utgör ett av de största hoten mot fredsprocessen.

Ryssland har antytt att det är redo att gå med på en stegvis reträtt av alla utländska styrkor, men Turkiet tänker envist hålla kvar sina styrkor med motiveringen att de är där på regeringens inbjudan.

- Vi tror att det är fel att betrakta de utländska styrkorna som det största problemet. Libyens politiska process samt valen och ekonomin behöver stöd, konstaterade president Recep Tayyip Erdogans politiska rådgivare Ibrahim Kalin, som nyligen deltog i ett toppmöte om Libyen i Paris.

Libyens utrikesminister Najla Mangoush står bredvid premiärminister Abdul Hamid Dbeibeh i Tripoli 21.10.2021.
Bildtext Premiärministern och miljardären Abdul Hamid Dbeibah höll i höstas ett så kallat stabiliseringsmöte tillsammans med utrikesminister Najla Mangoush.

Ny övergångsregering ingen lösning

I fjol vintras kom de krigförande parterna överens om en ny samlingsregering som skulle förbereda Libyens första presidentval samt parlamentsval den 24 december. Regeringen leds av miljardären Abdul Hamid Dbeibah och det så kallade presidentrådet av Mohammed Younes Menfi.

Premiärminister Dbeibah stöds av Turkiet och regeringen i Tripoli medan Menfi får stöd av underhusets talman Aguila Saleh Issa, Ryssland, grannlandet Egypten och krigsherren Khalifa Haftar, vars styrkor kontrollerar hela östra Libyen.

Frankrikes president Emmanuel Macron kramar om Libyens premiärminister Abdul Hamid Dbeibah med presidentrådets ordförande  Mohamed al-Manfi i förgrunden.
Bildtext Både premiärminister Abdul Hamid Dbeibah och president Mohammed Younes Menfi deltog nyligen i ett toppmöte som sammankallades av Frankrikes president Emmanuel Macron.

Dbeibah lovade dyrt och heligt att han skulle leda landet till val och att han därför inte tänker ställa upp i presidentvalet, något som vallagarna också förbjuder honom att göra.

Premiärministern har enligt kritiker ändå försökt skjuta fram valet på obestämd tid så att han själv kan befästa sin ställning och sina möjligheter att kontrollera det statliga energibolaget och därmed Libyens avsevärda olje- och naturgasresurser.

Jovisst finns det risker med valet, men risken är ännu större om vi inte håller något val

Premiärministern lyckades ändå inte undergräva valet och han säger nu öppet att han är villig att bryta sitt löfte och ställa upp i presidentvalet trots allt.

- Det är upp till er, vill ni att jag ställer upp eller inte, undrade Dbeibah nyligen under ett valmöte i Tripoli.

Misstänkta krigsförbrytare i presidentvalet

Kandidatnomineringen inför presidentvalet började förra veckan och flera ytterst kontroversiella politiker kastade genast hatten i ringen.

Först ute var Muammar Gaddafis 49 år gamla son och främsta ideologiska arvinge, Seif al-Islam Gaddafi som fängslades år 2011. Seif dömdes till döden år 2017, samtidigt som milisgruppen som fängslade honom, vägrade att överlåta honom till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Brottmålsdomstolen har efterlyst Seif al-Islam Gaddafi för misstänkta krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under upproret år 2011, och domstolen har ännu inte har gett upp hoppet om att ställa ex-diktatorns son inför rätta.

Demonstranter i Libyens huvudstad Tripoli protesterar mot att två misstänkta krigsförbrytare ställer upp i presidentvalet i december.
Bildtext Demonstranter i Libyens huvudstad Tripoli protesterar mot att två misstänkta krigsförbrytare - Seif al-Islam Gaddafi samt Khalifa Haftar - ställer upp i presidentvalet.

Seif al-Islam dök upp ur intet i somras då han i en intervju för New York Times meddelade att han vill bli president "för att ta tillbaka Libyen."

För en vecka sedan bekräftade Seif att han ställer upp i presidentvalet, iklädd en likadan brun beduindräkt som hans far brukade bära innan han störtades och dödades.

Valmyndigheterna ansåg till mångas förvåning att inget hindrar honom från att ställa upp i valet.

Seif al_islam Ghaddafi anmäler sig som presidentkandidat i Libyen.
Bildtext Libyens valkommission ansåg att Seif al-Islam Gaddafi kan ställa upp i presidentvalet trots att han är efterlyst misstänkt för krigsförbytelser.

Nyheten utlöste protester och fördömanden som blev ännu mer högljudda i slutet av förra veckan då krigsherren Khalifa Haftar meddelade att även han ställer upp i presidentvalet.

- Jag motsätter mig både Seif al-Islam och Khalifa Haftar, ingendera av dem är för demokrati, säger Abdulmalik al-Sufrani som deltog i en protest i Tripoli.

Autokraten Khalifa Haftar

Haftar var en gång i tiden en av Gaddafis mest betrodda generaler, men han flydde till USA då han föll i onåd efter ett misslyckat krig i Tchad år 1987.

Haftar bodde över 20 år i USA där han blev amerikansk medborgare och samarbetade med underrättelsetjänsten CIA. När Gaddafi störtades bildade Haftar en egen styrka som han kallar för den Libyska nationella armén LNA.

Haftar, som utsåg sig själv till fältmarskalk, har blivit känd som en ytterst ambitiös och hänsynslös general, som inte är särskilt populär.

Han betraktas som en autokrat som gärna tar modell av Egyptens president, ex-generalen Abdel Fattah al-Sissi som i likhet med Haftar har förklarat krig mot "islamistiska terrorister."

General Khalifa Haftar som en gång tjänstgjorde under ekt-diktatorn Muammar Ghadaffi vill blir Libyens armékommendör
Bildtext Krigsherren Khalifa Haftar ställer upp i presidentvalet, trots att han stöter på hårt motstånd i stora delar av landet.

Haftars bundsförvant, underhusets talman Aguila Saleh Issa, meddelade föga överraskande på lördag att han också ställer upp i presidentvalet i hopp om att bli östra Libyens främsta kandidat framom Haftar.

Den 77-årige Saleh blev därmed den 24:e presidentkandidaten som anmält sitt intresse. Även Saleh är en polariserande kandidat eftersom han var den drivande kraften då underhuset i september antog en kontroversiell vallag som ansågs gagna talmannens bundsförvant Khalifa Haftar.

Det libyska underhusets talman Aguila Saleh håller presskonferens under ett besök i Rabat i Marocko
Bildtext Underhusets talman Aguila Saleh Issa meddelade på lördag att han ställer upp i presidentvalet.

"Valet kan vara en stor risk"

Libyen har sedan osmanernas välde varit indelat i tre delar: Tripolitanien i väst, Cyrenaika i öst och Fezzan i söder.

De olika delarna och städerna i dem kontrolleras av stammar och milisstyrkor. Både parlamentsvalet och presidentvalet kommer därför enligt många experter att avgöras av hur väl milisgrupperna lyckas genomföra valfusk och hur fritt och rättvist valet egentligen blir.

Presidentvalet är riskfyllt för att flera av kandidaterna är så polariserande att de stöter på hårt motstånd bland olika milisstyrkor. Till exempel invånarna och milisgrupperna i huvudstaden har all anledning att känna bitterhet mot Haftar på grund av den blodiga belägringen av Tripoli i fjol.

Det kaotiska läget i Libyen har lett att landet har splittrats i tre traditionella territorier som eftersträvar större självsttyre eller till och med självständighet

Zahra Langi, som deltog i FN:s politiska dialog om Libyens framtid, säger att mycket hänger på valkommissionen och dess möjligheter att övervaka valet enligt spelregler som alla parter kan enas om.

- Jovisst finns det risker med parlaments- och presidentvalet, men risken är ännu större om vi inte håller något val. Den slutliga källan till stabilitet kommer från demokratisk legitimitet, säger Langi.

- Vi har genomlidit tio år utan legitimitet och det är därför vi har en regering som styrs av kleptomaner.

Hittills har knappt tre miljoner av Libyens sju miljoner invånare registrerat sig för valet. Parlamentets underhus beslöt i oktober att presidentvalet ska hållas i december medan parlamentsvalet flyttades till januari, men det är fortfarande oklart om så kommer att ske.

Källor: AFP, Reuters, Guardian, New York Times, Al Jazeera