Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Social- och hälsovården kan gå miste om hundratals euro per invånare i Helsingfors och västra Nyland i och med vårdreformen: "Vi kan få rejäla problem om några år"

Uppdaterad 25.11.2021 11:21.
Två händer som drar i samma tjugoeuros sedlar.
Bildtext Välfärdsområdena har inte beskattningsrätt, så staten ska finansiera vården helt och hållet i framtiden. Arkivbild.

I och med vårdreformen ser Västra Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad ut att få hundratals euro per invånare för lite av staten för att kunna täcka alla framtida hälsovårdskostnader. Däremot ser Vanda-Kervo välfärdsområde ut att ha kvar pengar i kassan då alla kostnader är täckta. I Helsingfors och västra Nyland ser de ledande tjänstemännen med oro på den framtida finansieringen.

Då de nya välfärdsområdenas organisationer inleder sitt arbete i början av 2023 är det mycket som är nytt, även om det mestadels inte syns utåt.

En av de nya aspekterna är hur verksamheten finansieras.

Hittills har kommunerna organiserat vården med hjälp av pengar från kommunalskatten och statsandelar, men hädanefter får välfärdsområdena alla sina pengar till vården från staten och de saknar tillsvidare beskattningsrätt.

Därför har en finansieringskalkyl för hur pengarna ska fördelas rättvist mellan de olika områdena gjorts upp.

– Tanken bakom finansieringskalkylen och -modellen är att dela ut pengarna med varje välfärdsområdes sammanlagda social- och hälsovårdsbehov som huvudsaklig grund, säger Antti Väisänen, konsultativ tjänsteman vid Finansministeriet.

Modellen utgår från ett antal faktorer bland vilka behovet av hälsovård, åldringsvård och socialvård är de viktigaste kriterierna för hur pengarna delas ut.

De beräknade kostnaderna kommer från städernas och kommunernas sammanlagda hälsovårdskostnader i varje område, som de har angett i sina respektive budgetuppgifter för 2021 och ekonomiplaner för 2022.

Det innebär att Helsingfors och Västra Nylands välfärdsområde har kostnader som åtminstone inledningsvis är större än den summa som staten är villig att ge dem.

Tanken är att dessa områden, genom att effektivera vården, ska skära ner på kostnaderna så att de motsvarar de behov som listas i kalkylen.

Sazonov: Helsingfors kan få rejäla problem om några år

I Helsingfors ser Samlingspartiets Daniel Sazonov, biträdande borgmästare med ansvar för stadens social- och hälsovård, med skepsis på den nuvarande finansieringsmodellen.

År 2029 ser Helsingfors ut att få 100 euro mindre per invånare än staden har beräknat att deras hälsovård kostar. Den ursprungliga differensen är 335 euro, men en utjämningssumma delas ut av staten i efterhand, så att differensen är som högst 100.

– Om modellen håller streck, har Helsingfors rejäla problem om några år, säger Sazonov.

DANIEL SAZONOV
Bildtext Daniel Sazonov är inte nöjd med den nuvarande finansieringsmodellen.

Han vill inte gå händelserna i förväg och spekulera i var Helsingfors i så fall ska skära ner, men säger att staden måste se över servicenivån som helhet om det blir aktuellt.

– Just nu tar inte staden betalt för ett läkarbesök, men om finansieringsmodellen inte förändras så kan det bli aktuellt att börja dryfta frågan, säger Sazonov som ett exempel på hur Helsingfors kan täcka de framtida hälsovårdskostnaderna.

Välfärdsområdet kan delvis finansieras av kund- och användaravgifter.

Sazonov lyfter också fram att den nuvarande finansieringsmodellen inte i tillräckligt hög grad känner igen särdrag som är typiska för Helsingfors och huvudstadsregionen.

– Här finns exempelvis majoriteten av alla bostadslösa i Finland, säger han.

Han lyfter också fram att en stor andel av befolkningen talar ett främmande språk. I Helsingfors beräknas ungefär var sjätte person tala ett främmande språk.

I den nuvarande finansieringsmodellen utgör andelen personer som talar ett främmande språk 2 procent av grunderna på vilka pengar delas ut i ett välfärdsområde.

Sazonov hoppas att den nuvarande finansieringsmodellen ses över när reformen har trätt i kraft och att de karaktärsdrag han lyfter fram i högre grad beaktas då.

Svahn: Risken är att servicenivån försämras

Sanna Svahn, omsorgsdirektör vid Esbo stad och ordförande för den förberedande gruppen i Västra Nylands välfärdsområde, är inne på samma linje som Sazonov och förhåller sig kritiskt till kalkylen. Hon tror också att det blir bråttom om välfärdsområdena ska vara fullt funktionsdugliga då nästa decennium tar vid.

Risken är att servicenivån försämras

― Sanna Svahn

Då övergångsperioden tar slut år 2029 beräknas Västra Nylands välfärdsområde fortfarande sakna omkring 50 miljoner euro per år för att täcka alla kostnader. Det innebär att det saknas 224 euro per invånare i området år 2029. Men även här delar staten ut en utjämningssumma i efterhand så att differensen slutligen landar på -100 euro.

Som tidigare nämndes är modellen baserad på att välfärdsområdet ska få ner kostnaderna genom att effektivera vården, men Svahn är orolig för att det är omöjligt att få ner kostnaderna så pass mycket genom att effektivera.

Om man inte lyckas minska kostnaderna, tvingas området till nedskärningar. De nya välfärdsorganistionerna har heller ingen egendom att sälja för att få in extra pengar, utan de hyr alla byggnader av kommunerna.

– Risken är att servicenivån försämras, säger Svahn.

Precis som Sazonov i Helsingfors lyfter Svahn fram frågan om välfärdsområdets särdrag och hur de tas i beaktande.

– Modellen beaktar inte tillräckligt mycket områdets särdrag och vi ser att modellen borde ses över en gång till, säger Svahn.

Som exempel på särdrag nämner hon bland annat att en stor del av befolkningen talar ett främmande språk och att området är vidsträckt med olika vårdbehov i olika delar. Nästan 70 000 personer talar ett främmande språk i västra Nylands område.

Aronkytö: Vi får större tillväxtpotential än vi har haft de senaste åren

Vanda-Kervo välfärdsområde ser däremot ut att få pengar över då alla kostnaderna är täckta. År 2023 har området totalt omkring 41 miljoner euro extra, det vill säga 153 euro per invånare, och år 2029 ser differensen ut att landa på noll.

Timo Aronkytö, biträdande stadsdirektör med ansvar för social- och hälsovården i Vanda, är ordförande i välfärdsområdets förberedande grupp. Han säger sig vara nöjd med finansieringskalkylen för Vanda-Kervos del.

Vantaan apulaiskaupunginjohtaja Timo Aronkytö.
Bildtext Timo Aronkytö är tillfreds med att Vanda-Kervo välfärdsområde beräknas få mer pengar till hälsovården än städerna hittills har haft kostnader.

Aronkytö berättar att välfärdsområdet nog har utgifter att använda pengarna på. Bland annat kan servicenivån förbättras.

– Vi kan få en sju dagars vård- och servicegaranti och så kan mentalvården förbättras, nämner han som exempel på användningsområden för pengarna.

Befolkningen i Vanda-Kervo välfärdsområde är också på väg att bli äldre. Enligt Aronkytö utgör den åldrande befolkningen en grund för den ökande finansieringen.

– På många håll i Finland är befolkningen redan åldersstigen, medan den i vårt område först är på väg att åldras och det medför extra pengar i framtiden, säger han.

Men också Aronkytö ser orosmoln på himlen. Även med ett överskott under övergångsperioden, så finns risken att servicebehovet i framtiden är större än vad pengarna räcker till för.

Han ser ändå en ljusglimt i att välfärdsområdet kan planera sin verksamhet med vetskapen om hur finansieringen ser ut hela det här årtiondet.

– Det underlättar planeringen av verksamheten att veta att det finns spelrum hela det här decenniet, säger han.

Kalkylen inte hela sanningen

Det ska ändå sägas att finansieringskalkylen ännu kan genomgå förändringar. Till exempel uppdateras kalkylen inkommande vår med bokslutet för 2021 och ekonomiplanen för 2022. Det kan medföra att de beräknade kostnaderna antingen kan öka eller minska vilket i sin tur påverkar differensen.

Så finansieras social- och hälsovården i framtiden

– År 2023 jämnas skillnaderna ut så att de motsvarar de kostnader som har överförts från kommunerna, därefter uppstår en differens som ökar under hela övergångsperioden, säger Antti Väisänen vid Finansministeriet.

Under övergångsperioden, som sträcker sig fram till 2029, jämnas alltså skillnaden mellan de kostnader som överförs från kommunerna och välfärdsområdets kalkylerade finansiering ut genom en utbetalning av staten. År 2029 betalar staten en utjämning som medför att välfärdsområdets differens är högst +200 och -100 euro per invånare.

Avsikten är att välfärdsområdena ska ha lyckats organisera och effektivera vården så att skillnaden mellan pengarna som har betalats ut och de faktiska kostnaderna inte är större än så.

Euroslantar och en börs.
Bildtext Tanken är att välfärdsområdena själva ska spara pengar genom att effektivera vården.

Väisänen säger att de pengar som beviljas ett välfärdsområde justeras i efterhand varje år så att de ska motsvara de faktiska kostnaderna på riksnivå.

Om pengarna ändå inte räcker till för att trygga vårdtillgången, har välfärdsområdena dessutom möjlighet att ansöka om tilläggsfinansiering. En ansökan om tilläggsfinansiering påverkar inte finansieringen därpå följande år, men om ett område ansöker om mera pengar för många gånger kan det riskera ett utvärderingsförfarande.