"Är det ens ett alternativ att inte ändra extremt destruktiva vanor?" Därför spelar individen också roll i kampen mot klimatförändringen

Det enskilda hushållets livsstil har en minimal effekt på klimatet – samtidigt visar klimatmötet i Glasgow att våra levnadsvanor har en inverkan och att alla måste jobba för att stoppa den globala uppvärmningen till 1,5 grad.

För det ändamålet har spelet Klimatpusslet utvecklats.

Bli vegan, sälj din bil, handla alla dina kläder begagnat. Dessa och 134 andra handlingar, stora som små, finns tryckta på fyrkantiga pusselbitar i olika färger, där kortens storlek korrelerar med hur mycket de egna utsläppen minskar om man väljer att leva i enlighet med handlingen på kortet.

– Idén om ett pussel kom vi på tillsammans med vd Michael Lettenmeier på bussen från Borgå till Helsingfors. Vi ritade och pratade, och baserat på det kom den första prototypen till, berättar Sonja Nielsen som är forskare och tjänstedesigner vid konsultföretaget D-mat.

Spelet kallas Klimatpusslet och utkommer i början av nästa år på svenska. Idén med pusslet är att på ett konkret och visuellt sätt illustrera hur man kan leva i enlighet med 1,5-gradersmålet. Spelet har utnyttjats i acceleratorn för en mer hållbar livsstil som företaget i samarbete med 15 städer och kommuner genomfört sedan 2018, däribland Vanda. I projektet väljs ett antal hushåll ut för att under en månads tid testa att leva mera hållbart.

Användningen av spelet har varit ett bra sätt också för beslutsfattare att se vad de behöver göra för att invånarna ska kunna välja en mera hållbar livsstil. Går det att välja klimatsmart energi, och finns det möjlighet att leva så att man inte behöver bil, till exempel.

– Kanske behövs det något från staden, skolan, husbolaget eller staten för att genomföra förändring. Spelet har varit ett bra sätt att skapa kontakt mellan kommunerna och deras invånare, säger dataanalytiker vid D-mat Ursula Rinta-Jouppi.

"Ändra vanor planerat, eller när du tvingas till det?"

Men vilken effekt har det att en enskild person eller ett hushåll skär ner på sina utsläpp? Minimal, konstaterar Nielsen.

– Men samtidigt: om flera hushåll förändrar sina vanor så är trycket att förändra det politiska och ekonomiska systemet också mycket större, eftersom det politiska beslutsfattandet och företagen påverkas av livsstilar. Det handlar om en kulturell och värdebaserad förändring i samhället, där nya vanor normaliseras. Livsstil innefattar också hur vi tänker, vad vi värdesätter och hur vi interagerar med varandra, säger Nielsen.

Vi har historiskt producerat mycket utsläpp och vi måste ta ansvar för dem

Sonja Nielsen

Klimatmötet i Glasgow avslutades i helgen, då världens länder kom överens om åtgärderna för att stoppa uppvärmningen vid 1,5 grad. Ursula Rinta-Jouppi påpekar att mötet visar att det verkligen spelar roll vilka levnadsvanor vi har.

– Varje sak vi gör har en stor betydelse. Vi brukar prata om by design eller by disaster – vill man övergå till de nya levnadsvanorna planerat, eller när man tvingas till det för att det inte längre finns några alternativ?

Nielsen tillägger att det är beslutsfattare som har makten att påverka sociala och ekonomiska strukturer, men:

– Just nu ser det ut som att de inte gör tillräckligt, så alla måste börja agera mer. Företagen har börjat göra lite mer, men beslutsfattarna har agerat långsamt och reaktivt.

"Är det ens ett alternativ att inte agera?"

I Finland var utsläppen per person år 2019 högre än medeltalet i EU – 7,5 ton jämfört med EU-genomsnittet 6,4. Rinta-Jouppi och Nielsen pekar bland annat på att det behövs mycket energi för att värma upp våra bostäder, och att vi flyger ganska mycket. Konsumerar gör finländarna också en hel del.

En vanlig invändning mot att skära ner sina egna utsläpp är att många andra länder är värre än Finland – då vi 2019 stod för 0,11 procent av de globala utsläppen, utgjorde till exempel utsläppen från Kina hela 28 procent. Vad gör det för skillnad att vi ändrar våra vanor om de inte gör det?

– Först och främst producerar Kina en stor del av västländernas råvaror, det är därför deras utsläpp är så höga – inte på grund av deras egen konsumtion. Det är en fråga om rättvisa också, vi har historiskt producerat mycket utsläpp och vi måste ta ansvar för dem, säger Nielsen.

Samtidigt, säger hon, kan Finland föregå med gott exempel och visa hur en rättvis övergång till koldioxidneutralitet kan uppnås.

– Men nyckelfrågan är: är det ens ett alternativ att inte agera om du vet att dina egna handlingar är extremt destruktiva för framtida generation? Jag förstår inte frågan, varför måste vi ens prata om det.