Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Jobben finns – men ökat samarbete behövs för att locka arbetskraft

En kvinna står vid en fabrik och monterar plasdelar
Bildtext Elin Möller bytte jobb för två veckor sedan och fick napp på flera ansökningar då hon bestämt sig för att byta bransch.

Industrin i Jakobstadsregionen går för högtryck och nyinvesteringar ökar behovet av personal. På företagen syns ett stort behov av både arbetare och specialutbildade. Nu vässar alla parter klorna för att sätta klorna i rätt personal. 

Att det går bra för företagen i Jakobstadsregionen har lett till ett allt värre problem. Arbetskraften räcker inte till. Redan nu är arbetslösheten låg i trakten. Dessutom håller trenden i sig att många flyttar bort för jobb och studier. Därför intensifierar nu såväl arbetsgivare, som kommuner och utbildningar sina åtgärder för att täcka luckorna i personalleden.

– Klart att det är ett positivt problem. Samtidigt är det en flaskhals för hela näringslivets utveckling. Vi har stort behov; det handlar om kring 2 000 nyanställningar som borde göras inom några år. Lyckas man inte med det, stryps utvecklingen, säger Stefan Svenfors, som är kommundirektör i Pedersöre.

Vi borde marknadsföra regionen tydligare

― Stefan Svenfors, kommundirektör i Pedersöre

Nu jobbar han tillsammans med traktens andra kommuner, i samråd med företag och utbildningsinstitutioner för att både kartlägga behoven och arbeta fram lösningsmodeller. Enligt arbetsgruppen som jobbar med frågan, behövs nu en högre växel för att trygga framtiden. Ett starkare samarbete mellan alla inblandade och en intensivare marknadsföring kan lösa ekvationen, hoppas man.

stefan svenfors
Bildtext Stefan Svenfors, som är Pedesöres kommundirektör, säger att många arbetgivare i kommunen har positiva erfarenheter av arbetskraftsinvandring.

– Inom kommunerna måste vi lösa frågan med bostadsproduktion och hur kan man locka med en god service. Och sen är frågan också om man kan locka inflyttare från övriga delar av landet, eller hur man effektivare löser frågor kring arbetskraftsinvandring, säger Svenfors.

Personalen allt mera långväga

På företagen låter det lite likadant. Vid många av regionens företag, speciellt inom den tillverkande industrin, råder det brist på arbetstagare. Även om det kontinuerligt nyanställs, kommer behovet inom de kommande åren att tillta, både till följd av pensioneringar och expansion.

– Inom det kommande året har vi behov av ett tiotal personer till produktionen, men även tjänstemän kommer att behövas. Och det finns helt enkelt inte människor, säger Ulrika Ahlbäck som är administrativ direktör på Rani Plast i Terjärv.

Till många av arbetsplatserna har pendlingsavstånden ökat, då rekryteringen sker på ett allt vidare geografiskt område. Till platsproduktstillverkaren Prevex pendlar man idag från Karleby i norr till Vasa i söder. Trots att man anställt ny personal till både produktion och kontor under den senaste månaden, finns det alltfort ett behov.

– Det här är ju ett fenomen i hela regionen. Vi har ett stort antal branschbytare, och det är vi glada över. De finner oss genom öppna rekryteringar. Men då det gäller mera nischad personal, där har vi en utmaning, säger Kenneth Holmgård som är personalchef på Prevex.

Jag tror attraktionskraften på sikt tar hem folk som varit ut i världen

― Kenneth Holmgård, personalchef på Prevex

Ett av företagens nyförvärv är Elin Möller, som jobbat på Prevex i två veckor. Hon bytte från ett jobb inom detaljhandeln till att jobba inom produktionen i treskiftesjobb.

– När jag väl tog steget och sökte mig till en ny bransch var det inte speciellt svårt att hitta ett nytt jobb. Jag såg en annons och sökte jobbet. Jag sökte samtidigt ett annat och blev också där kallad på intervju, men valde redan det här, säger hon, 

I hennes vänkrets finns ingen som går ofrivilligt arbetslös och det har heller inte varit svårt för hennes bekanta att placera sig på arbetsmarknaden.

Lönen betyder inte allt

Även om det nu arbetstagarens marknad, har Elin Möller inte sett detta som en öppning för att förhandla om anställningsvillkor eller löner.

– Jag var egentligen inte ute efter det. Jag ville helst ha ett jobb med klarare arbetstider, så förmånerna var ingen fråga för mig, säger hon.

Vad gäller löner kan man konstatera att trakten har lägre nivåer än exempelvis huvudstadsregionen. Men Stefan Svenfors tycker inte heller att lönerna ska vara för dominerande i frågan om att ragga arbetskraft.

– Visst har lönerna en betydelse, men det finns också andra faktorer som talar för ett liv i den här regionen. Där kan kommunerna bidra genom att trygga en tillräcklig servicenivå och framför allt boende, säger han.

Jag kände inget behov att förhandla om villkor

― Elin Möller, montringsarbetare på Prevex

Från arbetsgivarnas sida är man också medveten om att lönerna kan ha en viss effekt på attraktionskraften. Men Ulrika Ahlbäck tror inte heller att det blir kapplöpning om arbetskraften med större lönelöften.

Ulrika Ahlbäck
Bildtext Det går bra för företagen i hela regionen och då blir det problem när alla behöver mera arbetskraft, säger Ulrika Ahlbäck, som är admininstrationsdirektör på Rani Plast i Terjärv.

– Jag tror vi lönemässigt ligger på rätt lika nivå här i trakten. Och jag tycker den ligger på en konkurrenskraftig nivå. Jämför man med huvudstadsregionen är också levnadskostnaderna så mycket lägre.

Alla parter är överens om att situationen behöver lösas. Det är inte gjort i en handvändning. Men genom flera skräddarsydda utbildningar för att möta efterfrågan på arbetskraft kan man täppa några luckor. Och sen är siktet inställt på att attrahera inflyttade. Hittas de inte inom landet, får man blicka på arbetskraftsinvandring.

– Och då måste processerna göras smidigare både gällande arbetstillstånd och integration, säger Stefan Svenfors.