Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Utställningsaktuella Pamela Brandt leker med pusselbitar och matematikens språk

Målning med en stor pusselbit och hand inuti den.
Bildtext Pamela Brandts målning Varats språk visas på konsthallen Kohta.

I utställningen I begynnelsen leker målaren Pamela Brandt med pusslets symbolik. Genom färger, rum och matematiska formler skapar Brandt bilder om tid och varandets gåta.

I begynnelsen är namnet på den första målningen jag gjorde i den här serien, för det är en serie faktiskt. Uställningsidén handlar kanske om ett mera opersonligt grepp på de stora frågorna kring begynnelsen. I begynnelsen är ett citat, så börjar ju bibeln. Att det är bibeln är viktigt för det hör till de viktigaste dokumenten i vår västerländska kultur och därför vill jag stödja mig på det, men samma tanke kring alltings ursprung, gåtfullheten i tillvaron, finns ju i alla kulturer och religioner.

Så presenterar målaren Pamela Brandt (f. 1950) sin pågående separatutställning I begynnelsen som visas fram till 19 december på Kohta i Helsingfors.

Utställningen består av ett tjugotal nya målningar och en stor serie teckningar. Brandts målningar kretsar ofta kring vardagliga föremål. Hon har tidigare behandlat spelets tematik genom att använda bowlingklot, kortspel eller tärningar som motiv. Nu har hon valt pusselbiten.

Målning med spackelspade som täcks av ett pussel.
Bildtext Målningen Bygget, 40x37 cm.
Målning med pussel som tema.
Bildtext I målningen Tre rumsplan sker händelserna på tre olika plan. Biet surrar i en hålighet.

– Pusselbiten är ju sådan att den ska bilda en helhet. En bit är bara början på allting. Då ger det sig lätt att använda den ganska metaforiskt, som en symbol för en struktur, säger Brandt.

I målningen Tre rumsplan skapar Brandt olika rum.

– Här finns pusselbitar som föreställer "himlen" och en grå yta som också består av pusselbitar men som är genomskinlig, och bakom den en blomma. I mitten finns en sorts hålighet där biet försöker nå blomman. Bilden är kanske lite komplicerad, men därför beskriver jag den nu, säger Brandt.

I en målning faller en bit av ett pussel ner mot ett perfekt pusselbitsformat hål.

– Det är klart att håligheten betyder någonting, men jag kan inte precisera det exakt. Allt svarar inte exakt mot något exakt. Om man skulle kunna förklara alla sina bildelement med ord, då skulle man inte vara bildkonstnär. Det finns en viss gåtfullhet också för mig själv varför jag väljer det just så.

– Men där pusselbiten faller in i det svarta hålet så kanske jag tänkte att det är sista sekunden före graven. Det är ett livsögonblick, tillägger Brandt.

Matematikens förenande språk

Ett annat tema som syns tydligt i flera verk, bland dem Varats språk, är matematiken.

– Jag har en klockarkärlek till naturvetenskap och matematik och lyssnar en hel del på kosmologer. Jag är berörd av tanken om matematiken som ett förenande språk kring allting. Medvetandet, kosmos födelse, säger Brandt.

I Varats språk syns en hand med en angivelse av just detta språk. Det är x och y och kvadratroten ur minus, som konstnären beskriver som den märkliga konstanten i som man inte kan vara utan i matematiken. Viktigt är också att pusselbitarna är kantbitar.

Målning med en stor pusselbit i månsken.
Bildtext Målningen Vi vet inte är ett fint exempel på hur Brandt leker med olika element. Färgerna, ljuset, rummet, det symboliska och drömlika. Här finns humor men också sorg.
Två kannor i en teckning.
Bildtext Två kannor är en av flera teckningar på Kohta. Brandt skissar ofta flera versioner av en bild före hon målar den.

Jag tyckte väldigt mycket om att rita och måla som barn men jag var ganska hämmad eftersom mina föräldrar var väldigt starka personligheter.

― Målaren Pamela Brandt

I utställningen ingår en fin film om Brandt där man ser henne arbeta barfota i den ljusa ateljéen. Hon grunderar duken som hon sedan spänner upp på en aluminiumskiva. Det är en arbetsam metod men det gör att duken ger henne motstånd, förklarar Brandt för tittaren.

Hon tar några danssteg i filmen. Och blickar tillbaka på sin barn- och ungdom i ett konstnärshem.

Din far var författaren och målaren Rabbe Enckell (19031974) och din mor den svenska målaren Aina Eriksson-Enckell (19122006). Hur blev du konstnär?

– Det var en lite mödosam process. Jag tyckte väldigt mycket om att rita och måla som barn men jag var ganska hämmad eftersom mina föräldrar var väldigt starka personligheter. De var underbara föräldrar på alla sätt, men deras konstsyn var stark och allt jag gjorde i tonåren blev väldigt hämmat och hopplöst och jag var väldigt missnöjd själv, säger Brandt.

Brandt beskriver hur hon efter studenten började studera "ett vettigt yrke" vid universitetet. Behovet av att uttrycka sig i bild tog snart över.

– I synnerhet under det andra studieåret höll jag på med kritteckningar och försummade prov och grät när jag inte kunde statistiken. Behovet att uttrycka mig i bild var så starkt. Jag visade mina kritteckningar för målaren Carolus Enckell (1945–2017) och han tyckte jag skulle söka in till Fria konstskolan. Det gjorde jag och på den vägen blev det, säger Brandt.

Funderar du fortfarande på dina föräldrars konstsyn?

– Kanske det i mig finns något av min fars ethos, O spång av mellanord som han slog igenom med. Mellanorden är nog en kraft inom mig också. Det är inte antingen eller, utan både och. En mellanzon som är aktiv och innehåller en potentialitet, frågandets landskap. Min mamma lärde mig många tekniska och praktiska saker som jag fortfarande har nytta av, säger Brandt.

Kvinna framför en vägg med tavlor.
Bildtext Pamela Brandt på konsthallen Kohta i november 2021.

I en publikation som gavs ut i samband med Brandts utställning på Galerie Anhava 2003, skriver konsthistorikern Altti Kuusamo om hur skeendet i Brandts målningar blir "omgärdat av osynliga cictationstecken. Vi läser två rader, av vilka den andra är till hälften dold. Trots detta existerar även denna 'rad' som en möjlighet för tanken, framdriven som den är av kraften i det visuella. Vardagens egna ekvationer manas fram på nära håll, från nivån av en knapp och dess ditsydda tid."

Jag har aldrig kompromissat i mitt konstnärskap förutom då, för att få min första utställning.

― Målaren Pamela Brandt

Brandt utexaminerades från Fria konstskolan i mitten av 1970-talet, men höll sin första separatutställning först kring tio år senare.

Vad hände efter skolan?

– Det var det klassiska, två barn och en skilsmässa. Jag hade faktiskt en ganska stor produktion av mentala landskap i olja, ambitiösa och rätt stora målningar på lite märkliga landskap. Jag försökte ställa ut dem men det var helt hopplöst att få ett galleri för dem. Under den perioden skulle man måla abstrakt i just Fria konstskolans anda eller politiskt. Mina verk var varken eller. Jag har aldrig kompromissat i mitt konstnärskap förutom då, för att få min första utställning. Jag tänkte okej, jag gör också något abstrakt. Och mycket fort fick jag hålla en utställning på Konstsalongen.

– Det är den enda utställning jag känner att jag inte riktigt har stått bakom för den var visuellt sett ganska tråkig och misslyckad. Men den ledde till att jag kom igång och fick senare ställa ut på flera gallerier, säger Brandt.