Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Unga vill inte längre bo i pyttesmå lägenheter: "Jag vill ha en lägenhet med utrymme, så att man inte behöver göra allting i sängen"

Uppdaterad 30.11.2021 10:49.
Bilad av tre kvinnliga studerande.
Bildtext Studerandena Lina Frostdahl, Sofie Braxén och Rebecka Björklund är nöjda med hur de bor.

Små studiebostäder är inte gjorda för att man ska idka heltidsstudier i dem, säger professor Terhi-Anna Wilska. Erfarenheter från Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse, HOAS, visar också att unga inte vill bo i allt för små lägenheter.

Unga studerande erbjuds ofta små lägenheter, till och med lägenheter på mindre än 20 kvadratmeter – men det passar sällan dem.

– Generationen Z, det vill säga unga mellan 15 och 25, har som barn bott under bättre förhållanden än många tidigare generationer. När de flyttar hemifrån för att studera kanske de blir erbjudna lägenheter som till och med är under 20 kvadratmeter. Det är för litet utrymme. Det är de inte vana vid, och de mår inte bra av det, säger Terhi-Anna Wilska, professor i sociologi vid Jyväskylä universitet.

Här kan du berätta om dina egna erfarenheter. Vi vill höra vilka upplevelser ni har av att bo i pyttesmå lägenheter, eller med många rumskamrater.

Bild av forskaren sociologen Terhi-Anna Wilska
Bildtext Terhi-Anna Wilska, professor i sociologi vid Jyväskylä universitet, är orolig över unga som mår dåligt som en följd av pandemin.

Lina Frostdahl, Sofie Braxén och Rebecka Björklund är första- och andraårsstuderande i Helsingfors. Alla tre håller med om att en lägenhet på under 20 kvadratmeter är för liten.

Lina Frostdahl blev först erbjuden en etta på 17 kvadratmeter. När hon inledde sina studier tänkte hon ändå att hon antagligen kommer att vistas hemma rätt så mycket på grund av coronapandemin.

– Därför tänkte jag att jag inte klarar av att bo så trångt, samtidigt som jag ska vara mycket hemma. Jag valde till slut en annan lägenhet på 30 kvadratmeter och den känns ganska stor. Jag skulle klara mig med en mindre lägenhet, men inte under 20 kvadrat, det känns ganska smått, säger Frostdahl.

Jag vill ha en lägenhet med utrymme, så att man inte behöver göra allting i sängen

― Sofie Braxén, studerande

– Då läget är så här osäkert känner jag att jag vill ha en lägenhet med utrymme, så att man inte behöver göra allt i sängen, säger Sofie Braxén som bor ensam i en etta på 25 kvadratmeter.

– Man ska kunna göra skolarbetet på ett annat ställe i rummet, så att inte skolan och vardagen blandas ihop. Om man har en jätteliten lägenhet kan det vara svårt att göra så.

På Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse, HOAS, har man undersökt studenternas erfarenheter av bostäder i olika storlekar.

– Jag ser det som så att man inte ska bygga lägenheter på under 20 kvadratmeter för permanent boende. Vi har undersökt hur studerande trivs i lägenheter som är så små som 16,5 kvadratmeter, och det visade sig att trivseln minskade i de riktigt små lägenheterna med tiden. Efter att ha bott i dem ett år hade trivseln gått ned, säger Matti Tarhio, vd på HOAS.

"Det sociala är väldigt viktigt för unga"

På HOAS har man undersökt lägenheter av olika storlek och i olika hus. Ett exempel är ett hus på Vandrargatan i Helsingfors. Det visade sig att inte ens mångsidiga gemensamma utrymmen ökade trivseln för dem som bodde i lägenheterna under 20 kvadratmeter.

Möjligheten att vara social är väldigt betydelsefull för unga, säger Terhi-Anna Wilska, och den här möjligheten kan gå förlorad om man bor ensam i en etta.

– Gemensamt boende är inte längre trendigt, till skillnad från tidigare generationer som ofta bodde tillsammans i delade bostäder. Då fanns i och för sig en påtvingad social samvaro.

– Dagens ungdomar växer upp med tanken att det måste finnas privatliv, det är viktigt för vår tid – för alla generationer. Men det ska finnas möjlighet att vara social, och nya typer av allmänna utrymmen där man kan samlas. Unga behöver andra unga, säger Wilska.

Rebecka Björklund tänkte i de banorna när hon skulle välja studentbostad. Valet föll på en studielägenhet i Majstad i Helsingfors där det bor studerande från olika skolor.

– Jag och min kompis bestämde oss för att flytta ihop i en tvåa och en orsak var pandemin. Jag tänkte att om coronan blir värre har jag trygghet och stöd, och vi har varandra. Det har absolut varit en trygghet, trots att vi nu har fått delta i evenemang och gå till skolan igen.

Enligt Terhi-Anna Wilska måste samhället ta lärdomar av pandemin och dra konsekvenserna av den.

– Ungas problem med psykisk ohälsa har ökat massivt, de är studietrötta, mår dåligt och känner sig ensamma. Vi får en stor nota att betala i framtiden och det är jag mycket orolig för. Boendelösningarna för studerande stödjer på inget sätt dem då de försöker hitta en gemenskap någon annanstans.

Terhi-Anna Wilska poängterar att hon inte vill försköna hur det var förr, men risken att bli ensam inte var lika överhängande för unga studerande då, eftersom man bodde ihop i högre utsträckning.

– Under pandemin har unga börjat uppskatta utrymme och social samvaro på ett annat sätt. Det behovet borde samhället och de som bygger bostäder svara mot.

Vilken är din upplevelse av att bo i en minilägenhet? Berätta!