Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Ungdomar i Karis och Ekenäs talar gärna om psykisk hälsa – många har märkt att kompisarna mår sämre

Uppdaterad 26.11.2021 11:56.
Tre tonårsflickor står och pratar.
Bildtext (Fr.v.) Emelia Orre, Emelie Enberg och Bella Stenroos berättar att det talas mycket om mental hälsa i skolan.

Oro, nedstämdhet, ökad användning av rusmedel och skällsord präglar vardagen enligt många av de Raseborgselever som vi har pratat med. Samtidigt finns det ingen brist på idéer hur vuxna kunde hjälpa de unga att må bättre.

Det råder inget tvivel om att mental hälsa engagerar högstadieeleverna i Karis och Ekenäs. I båda skolorna möter jag en pratglad skara ungdomar som gärna diskuterar sitt och andras välmående.

– I skolan pratar vi mycket om det på hälsokunskapen, vi vet ganska mycket. Och det är viktigt att prata om det, svarar Bella Stenroos, 15 år, från Ekenäs högstadieskola på frågan hur mycket unga talar om psykisk hälsa.

Två tonårsflickor står ute och ser på något som är utanför bilden.
Bildtext Bella Stenroos och Ada Lindh säger att det finns människor i skolan att tala med.

Skolkamraten Emelie Enberg, 14 år, berättar att de fått lära sig bland annat vilka webbplatser man kan vända sig till för hjälp.

De som annars är väldigt energiska blir nedstämda och sura, andra kommer fram och pratar

― Anna Lundberg

Trots att elevernas välmående diskuteras aktivt i skolorna så vittnar ändå många om att de själva eller vänner har börjat må sämre under coronaåren.

I de svenskspråkiga skolorna i Raseborg är också rektorerna bekymrade över elevernas välmående. För ett år sedan uttryckte de sin oro i ett brev till stadens bildningsnämnd.

– Nyligen har jag hört mera om att unga kanske mår dåligt, och att de har börjat må sämre under och efter coronapandemin. En del vänner berättar att de mår illa och skulle behöva prata med någon. Det händer ganska ofta nuförtiden, säger Erkki Ylitalo-Phillips, 15 år, från Karis svenska högstadium.

En tonårspojke med mörkt hår ser allvarlig ut.
Bildtext Erkki Ylitalo-Phillips säger att det har hänt oftare att någon mår dåligt och behöver prata.

Anna Lundberg, 14 år, och Jerry Gustafsson, 14 år, som går en klass under Ylitalo-Phillips, instämmer.

– På vissa märker man på humöret. De som annars är väldigt energiska blir nedstämda och sura, andra kommer fram och pratar, säger Lundberg.

En tonårsflicka med rött hår och svart tröja ser in i kameran och ler.
Bildtext Anna Lundberg säger att en del som mår dåligt reagerar med våldsamt beteende.

Ylitalo-Phillips brukar fråga vänner som mår dåligt om de vill tala med honom om det eller med någon annan.

– Vill de prata med mig försöker jag förstå problemen ur deras synvinkel, och annars försöker jag uppmuntra dem att prata med en psykolog eller någon annan som kan hjälpa dem. Mental hälsa är en allvarlig sak, konstaterar han.

Jag mådde bättre av att stanna hemma när jag inte träffade dem som tryckte ner mig

― Una Mjølsnes, 14 år

Emma Tuomolin, 15 år, berättar att åren med restriktioner har påverkat både henne själv och andra unga.

– Jag har märkt att jag har blivit mycket tröttare under coronatiden, och att det har blivit oroligare och vanligare med rusmedel bland ungdomar.

Inez Kranz, 14 år, från Karis högstadium, säger att hon inte talar med sina kompisar om välmående, men att tillvaron under coronaepidemin tagit på krafterna.

– Jag börjar vara ganska slut på det nu, vi skulle kunna återgå till det normala, jag vill inte mera.

Ekenäseleven Emelie Enberg, 14 år, säger att det kunde upplevas jobbigt att delta i undervisningen hemifrån och vara borta från kompisarna.

– Man kände sig mera ensam, så jag förstår att en del då känner sig ledsna.

Två tonårsflickor står ute och ser på någon som är utanför bilden.
Bildtext Emelie Enberg (t.v.) tycker det har varit ensamt att vara ifrån kompisarna. Hon står bredvid Bella Stenroos.

– Jag har märkt att vissa kompisar har varit lite nedstämda, säger skolkamraten Bella Stenroos, 15 år.

Även om coronaåren har lett till att unga börjat må sämre, finns det också en del fördelar med distansskolan. Det menar Una Mjølsnes, 14 år.

– Jag mådde bättre av att stanna hemma när jag inte träffade dem som tryckte ner mig och fick mig att må dåligt, säger hon.

En tonårsflicka med mörkt långt hår ser på någon utanför bilden och ler.
Bildtext Una Mjølsnes tyckte det var skönt att stanna hemma från skolan.

Mjølsnes tror att det också kan bottna i psykiskt illamående då någon är elak.

– De är kanske osäkra på sig själva och därför vill trycka ner andra så att de inte är ensamma om att vara osäkra.

Cesar Westerholm, 14 år, som går i nionde klass i Ekenäs högstadieskola, känner däremot inte igen sig i påståendet att unga skulle må dåligt.

– Jag har märkt att det talas mera om det i sociala medier, men hos vänner har jag inte märkt det. Visst var jag mera ensam under coronapandemin, men inte något mer än så, konstaterar han.

Tre tonåringar står ute och pratar.
Bildtext Cesar Westerholm (i mitten) har inte märkt att unga skulle må sämre. Ada Lindh och Rufus Svensson står bredvid Westerholm.

– Jag har den uppfattningen att alla mina kompisar mår ganska bra. Jag kan ju inte vara helt säker, men så uppfattar jag det.

Westerholm upplever att vuxna som uttalar sig inte alltid vet vad de talar om.

– Ibland undrar man vad de pratar om, och jag känner inte alls igen mig. Men så finns det också riktigt kloka människor, säger han.

"Fortfarande lite tabubelagt"

Kariseleven Ronja Åkerfelt, 13 år, tycker att ett sätt skolan kan hjälpa är att ha en lektion som berör mental hälsa, och säger att det skulle vara bra om det fanns en skolpsykolog i Karis högstadium.

Det har varit svårt att få skolpsykologer till Raseborg och Karis har fått klara sig utan en nästan hela läsåret.

Det finns även önskemål om en öppnare diskussion kring mental hälsa.

– Trots att det öppnas upp mer och mer så är det fortfarande lite tabubelagt. Man kunde tala mer om det, och också från en tidigare ålder, säger Alexandra Ajalin, 15 år.

Fem flickor sitter i en trappa och pratar.
Bildtext Una Mjølsnes, Inez Kranz, Ronja Åkerfelt, Emma Tuomolin och Alexandra Ajalin tycker att det borde finnas bättre möjligheter att prata med någon i skolan.

Klasskamraten Tuomolin håller med.

– Det skulle vara bra att ha besök av människor som har mått dåligt och har fått hjälp och börjat må bättre, tänker hon.

Una Mjølsnes tycker att årliga kuratorbesök skulle vara bra.

– Så som vi går till skolskötaren. Många kanske tycker att det är en för hög tröskel att kontakta kuratorn, men om man går dit årligen kanske man märker att det är bra för en, att man mår bättre av att prata.

Det är nog ganska många i skolan som mår dåligt och tar ut det på andra

― Erkki Ylitalo-Phillips, 15 år

Det har också blivit vanligare med våld i skolorna i Raseborg. Anmälningar om hot och våld mot personalen i skolor och förskolor har fördubblats varje år under fem år.

Det är något flera av de elever vi har talat med i Karis känner igen.

Ylitalo-Phillips säger att det händer att öknamn ekar i korridoren.

– Oftast är det så att de som kallar andra för något dumt mår sämst själva, så jag tar inte så illa upp. Det är nog ganska många i skolan som mår dåligt och tar ut det på andra, konstaterar han.

Anna Lundberg håller med om att en del som mår dåligt reagerar våldsamt.

Tre ungdomar sitter och pratar i en skolmiljö.
Bildtext (Fr.v.) Jerry Gustafsson, Anna Lundberg och Erkki Ylitalo-Phillips tycker att det är viktigt att tala med någon om sina problem.

– Vissa som har dåliga dagar försöker inte prata om de blir sura, utan blir jättevåldsamma och slänger ut skällsord.

– Man knuffas i korridorerna och slåss med varandra och sådant, berättar Jerry Gustafsson.

Alexandra Ajalin, 15 år, säger att det lätt blir oroligt när det är ett större gäng ungdomar samlas.

– Jag tror nog att det är kopplat till illamående.

En tonårspojke med ljust hår och iklädd blå jacka ser in i kameran och ler.
Bildtext Rufus Svensson menar att det är kramar istället för slag i Ekenäs högstadium.

Bland Ekenäseleverna är igenkänningen inte lika hög.

– Jag har aldrig varit i ett slagsmål och jag har inte heller sett på ett slagsmål. Jag har inte upplevt det i vår del av Västnyland, här är det bara kramar, kommenterar Rufus Svensson, 15 år, lite skämtsamt.

"Lärarna kanske inte vet hur de ska hjälpa"

Ungdomarna känner väl till vem de kan vända sig till i skolan om de har det jobbigt.

Emma Tuomolin säger att det finns många vuxna i Karis högstadium som hon känner sig trygg att diskutera med.

– Själv är jag bekväm med att tala med mina föräldrar, och jag tycker att skolpersonalen är jättetrevlig, jag kan tala med vem som helst här.

En blond tonårsflicka i vit tröja ser allvarlig ut.
Bildtext Emma Tuomolin talar gärna med sina föräldrar om något känns tungt.

- Jag talar sällan med lärarna, men många gör det om de måste, eller med kuratorn. Det brukar hjälpa, berättar Jerry Gustafsson.

Klasskompisen Anna Lundberg säger att även om man inte vill tala med lärarna så kan de hjälpa till med att hitta rätt stöd.

– Prata med en lärare eller kurator eller föräldrarna och försök hitta ett sätt att få träffa en psykolog. Jag tycker att det är mycket lättare att tala med en främmande människa.

Erkki Ylitalo-Phillips, som går en klass över Lundberg och Gustafsson, önskar att skolan hade mer resurser för unga som mår dåligt.

– Det skulle vara bra om det fanns en psykolog i skolan. Jag tror att alla lärare vill hjälpa, men det är inte deras grej, de kanske inte vet hur de ska svara och hur de ska hjälpa.

Alexandra Ajalin håller med och menar att det bara är de som mår riktigt dåligt som får tillgång till en psykolog.

Ekenäseleven Emelia Orre, 15 år, understryker vikten att faktiskt lyssna om någon vänder sig till en med sina problem.

– Så att man inte försöker bilda en egen uppfattning från ingenstans.

Sociala medier på gott och ont

Under de senaste åren har sociala medier fått en allt mer betydande roll i våra liv, inte minst i tonåringarnas. Samtliga som vi talat med menar att applikationer så som Snapchat och Tik Tok kan påverka måendet i bägge riktningar.

Man ska alltid komma ihåg att man inte berättar precis allt om man inte kan lita på den andra personen

― Anna Lundberg, 14 år

– Sociala medier är en bra sak som kan hjälpa, men det finns också väldigt mycket hat, kränkande saker och mobbning, speciellt på Snapchat är det väldigt lätt att säga något kränkande. Man ska vara försiktig med sociala medier för det kan väldigt lätt göra din mentala hälsa sämre, säger Ylitalo-Phillips.

Anna Lundberg säger att det goda med sociala medier är att man kan hitta någon att prata med.

– Du kan ha kompisar på nätet, men man ska alltid komma ihåg att man inte berättar precis allt om man inte kan lita på den andra personen.

Jerry Gustafsson poängterar att innehållet på sociala medier varierar väldigt mycket.

– En del videor på Tik Tok är glada och andra är deprimerande. Det finns också mobbande “tiktoks” där de skrattar åt någon eller slår och sparkar.

En tonårspojke i svart luvtröja ser in i kameran och ler.
Bildtext Jerry Gustafsson berättar att en del elever slår på varandra i korridorerna.

Ronja Åkerfelt, 13 år, säger att även om hon själv inte utsatts för nätmobbning så är det en av avigsidorna till sociala medier.

– Det finns också positiva sidor, men vad jag har sett finns det mest negativa sidor, kommenterar hon.

Två tonårsflickor. De ena ser mot kameran och ler, den andra ser mot något som är utanför bilden.
Bildtext Emelia Orre (t.v.) och Ada Lindh kan se både positiva och negativa sidor med sociala medier.

Ada Lindh, 15 år, från Ekenäs högstadieskola lyfter fram problematiken med att allt kan läggas ut på nätet.

– Det sprids mycket via sociala medier och oftast ganska fula och negativa saker, säger hon.

Emelia Orre menar att en god sida med sociala medier är att unga kan hitta kontakt till lämpliga resurser den vägen.

– Det kan vara bra att veta att det finns någon att tala med eller stöd att få, eller att det finns information vart du kan vända dig.

Diskussion om artikeln