Flera köpare besvikna på finländsk hästförsäljare – fortsätter sälja trots anmälningar till både polis, konsumentverket och djurskyddsmyndigheter

Svenska Yle granskar hästförsäljning i en tredelad artikelserie. Granskningen visar på en utbredd handel med sjuka hästar, större import av hästar från Baltikum, och flera fall av misstänkt bedrägeri. Vi har också berättat att tullen fått ökade befogenheter, men inte mera pengar. I den här, tredje och sista delen riktar vi blickarna mot en finländsk försäljare.

Anna sökte efter en lugn familjehäst som skulle passa både henne och 12-åriga dottern. Hon letade på webben och i augusti i år hittade hon en som verkade passa. Men när hon ringde försäljaren var hästen redan såld. Istället erbjöd försäljaren henne ett vackert mörkbrunt sto som skulle passa både Anna och dottern.

Anna provred stoet och konstaterade att det var ganska överviktigt, hade dålig kondition men i övrigt var lugnt.

Anna köpte hästen och utrustning för 6000 euro. Under den första dagen var hästen lugn, men redan nästa dag var den som förbytt. När Annas 20-åriga dotter, med flera års riderfarenhet, försökte sitta upp på hästen skenade den i väg direkt. Dottern hoppade upp igen och red ett halvt varv på ridbanan tills hästen återigen skenade iväg. Den här gången gick det värre. Dottern föll av och fick en fraktur i den nedersta ländkotan.

– Det var ett totalt oväntat beteende, jag var helt chockad. Oron för dottern var givetvis enorm när hon hade skadat sig så pass illa.

Importen ökar under pandemin

Under de senaste åren har finländarna köpt mera hästar än på länge. Pandemin har satt fart på handeln och priserna har stigit rejält. Antalet importerade hästar har också ökat. Flest hästar kommer från Sverige på grund av travsporten. Många av hästarna kommer från Estland.

Svenska Yle har varit i kontakt med elva personer som köpt en häst från samma finländska hästförsäljare som i första hand importerar hästar från de baltiska länderna och Polen. Årligen säljer hon ett hundratal hästar runtom i Finland.

Köparna vi talat med är olika. Bland dem finns både mammor som vill köpa en häst till sig själv och sin dotter för att få en gemensam hobby och förverkliga en barndomsdröm. En del av köparna har sysslat med hästar hela livet och äger ridskolor. En del av köparna är själv hästhandlare.

De flesta av köparna har inte åkt för att titta på hästen utan köpt den på basis av videor och bilder de sett på nätet. En del har åkt och provridit och några har veterinärbesiktigat hästen före köpet.

Den gemensamma faktorn är ändå att köparna känner sig grundlurade av försäljaren.

Hästarna de har köpt har sålts som snälla, lugna, friska och lämpliga för barn. De ska vara lätta att transportera och sko, inte beroende av andra hästar. Annonserna finns på både i stora hästforum med tusentals medlemmar på sociala medier och på olika hästsajter. Formuleringarna i annonserna påminner om varandra.

När hästarna har anlänt till sina nya ägare har det snabbt blivit klart för dem att så inte är fallet (läs om flera fall i faktarutan nedan).

Flera missnöjda köpare

Öppna

Här är några av berättelserna från personer som är missnöjda med sitt köp.

Köpare A sökte efter en lämplig ponny åt sin 13-åriga dotter som ridit i flera år och som nu ville börja tävla. Hon hittade en annons på nätet. Enligt den var connemaraponnyn lite känslig. Men både försäljaren och köparen tänkte att det går bra eftersom köparen har närmare 20 års hästerfarenhet. Försäljaren bad köparen fatta ett snabbt beslut för det fanns flera intresserade. Priset blev 3700 euro.

När dottern skulle rida ponnyn för första gången hann hon inte sitta på ryggen i många steg förrän ponnyn plötsligt stack iväg och bockade så att dottern föll av och fick en spricka i armen.
– Mest orolig var jag för dottern och hur illa det gått. Men jag tänkte också på vilket dumt köp det var och att jag aldrig ska lita på någon.

De bestämde sig för att ponnyn måste ridas av någon riktigt erfaren. Hon anlitade en bekant som ridit in unghästar. Men ponnyn slängde också av den ryttaren som i sin tur fick 12 frakturer i bröstryggraden.

När hon hörde av sig till försäljaren ansåg försäljaren att de skulle använda hjälptyglar som hindrar hästen från att slänga med huvudet.

– Jag tycker inte att man med våld ska tvinga ner hästens huvud. Det måste finnas andra sätt.

Försäljaren vägrade också häva köpet, men gick med på att betala 500 euro som ersättning.

– Resten ansåg försäljaren var en “läropeng”. Jag funderade på om hennes poäng var att lära oss att man inte kan lita på alla människor?

Vad tänker du om ditt ansvar som köpare?

– Jag har förstås ett ansvar i att jag köpte hästen på för lätta grunder. Jag har i alla fall lärt mig att jag aldrig köper en häst utgående ifrån en video. Jag funderar på om försäljaren gjorde det med flit?

Köpare B köpte en ponny i utbyte mot sin egen 6-åriga häst. Eftersom hon var gravid åkte hon inte och tittade på ponnyn för att provrida den. Också hon upplevde att försäljaren stressade på och sade att hon måste bestämma sig fort för det finns många intresserade köpare. Hon bestämmer sig för att köpa ponnyn i utbyte mot sin häst.

När ponnyn klev ut ur transporten insåg hon att den var så pass smal att revbenen syntes tydligt och att den hade utslag bakom öronen. Några dagar efter att den anlänt fick den också snuva. När ponnyn skulle ridas kastade den av alla som försökte ta sig upp i sadeln.

Hon saknar sin häst som hon gav bort i utbyte mot ponnyn. Hon har kontaktat hästens nya ägare och får höra att försäljaren sagt att hästen hoppat en bana med en meter höga hinder. Det vet hon att den aldrig gjort. Däremot vet hon att hästen lidit av magsår, men den är inget som försäljaren nämnt för den nya ägaren.

Köpare C har haft hästar hela livet och tränar både hästar och åsnor. Den 17-åriga ponny hon köpte för 3500 euro skulle vara helt frisk, men den levde i bara fem månader efter köpet.

– Hästen hade en fantastisk personlighet, men den var sjuk hela tiden.

Hon märkte ganska snabbt att hästen hade problem. Den haltade, hade eksem på hela kroppen som gjorde att den tappade hår, den hade svullen mage och ville inte stiga upp när den lagt sig ner på bete. Fyra månader efter att den kommit till hennes gård måste den avlivas i samband med en akut kolikattack.

Efteråt konstaterar köparen att hon borde ha reagerat på att försäljaren stressade på att det finns andra köpare som är intresserade av hästen.

– Jag vill inte understödja olaglig verksamhet eller djurhandel som inte är ansvarsfull. Jag hoppas att man skulle övervaka försäljarna, för försäljare kan nog prata bort alla tvivel när man väl är på plats.

Ridskoleläraren D har köpt ett hundratal hästar under årens lopp. Han hade ett akut behov av lektionshästar på ridskolan och behövde en som kunde börja jobba direkt. Han bad försäljaren vara ärlig om den elvaåriga valacken han betalade 4000 euro för.

Hästen skulle vara redo att gå på lektioner direkt. Han beskriver hästen om snäll men väldigt oerfaren och helt olämplig. Försäljaren sade också att hästen hoppat, men när de provade konstaterade de att hästen knappt kunde gå över en bom på marken.

Han försökte häva köpet eftersom den överhuvudtaget inte gick att använda i undervisningen utan måste få mera grundläggande utbildning. Det gick försäljaren inte med på utan enbart att byta ut hästen mot en annan.

– Jag hade aldrig betalat så mycket för hästen om jag visste hur lite den kunde. Vi skolade den i åtta månader men den kunde ändå inte tillräckligt för att gå på lektioner. Det tog mycket tid och resurser helt i onödan, säger ridskoleägaren och konstaterar att han som professionell borde ha provridit hästen före köpet och inte litat på försäljaren.

Försäljaren svarar

Vi ringer upp försäljaren som lägger på och ber att få frågorna per e-post.

Hon skriver att det är beklagligt att köparna inte är nöjda och att hon aldrig haft för avsikt att sälja en sjuk häst, och tillägger att alla köpare kan göra en veterinärbesiktning.
– Tyvärr kommer eventuella sjukdomar fram först flera månader efter köpet, svarar hon.

Försäljaren konstaterar att coronapandemin har fått en massa människor som totalt saknar hästerfarenhet eller som enbart kan grunderna man lär sig i ridskolan att vilja köpa häst.

– Ofta överskattar kunden sin egen förmåga. Försäljaren ansvarar inte för hur hästen beter sig i en ny stallsmiljö eller om hästen har tillfälligt ont av något som går att behandla. Om vi skulle ta tillbaka alla gnällande kunders hästar och kunderna inte själva bemödade sig att reda ut varför hästen har ont, skulle jag få tillbaka alla hästar.

En återkommande kritik bland köparna är också att ponnyer som hon sålt som lämpliga för barn inte alls visat sig vara det. Två barn har fått frakturer och en vuxen har fått 12 frakturer i bröstryggraden.

Hur ser du på ditt ansvar som försäljare?

– Hästen är ett djur, den är ingen robot och du kan inte på förhand förutspå hur den reagerar i en ny miljö och på nya människor som hanterar den. Ofta har människor grymt bråttom, man måste ge hästen tid att göra sig hemmastadd.

Hon konstaterar att den första ridturen på ett nytt ställe alltid är spännande för både häst och ryttare och det kan uppstå farliga situationer, men att det här inte är något försäljaren kan påverka på något sätt. Barn ska alltid övervakas och få hjälp av vuxna i samband med hästar.

Hur försäkrar du dig om att ponnyn är lämplig för ett barn?

– Mina barn testar både att sköta och att rida ponnyerna hemma hos oss. På det sättet kan vi bedöma ponnyns lynne med barn.

Lugnande medel

Under flera av samtalen lyfter köparna själva fram att de misstänker att hästen fått lugnande medel före provridning eller i samband med att hästen skickats till dem.

Misstankarna om att lugnande medel används stärks av att en köpare säger att hen också noterade att hästen var konstig och frågade om den hade fått något lugnande. Då ska försäljaren ha erkänt att hon gett lugnande medel åt hästen eftersom hon var säker på att köparen skulle ta med sig hästen hem och hästen inte gillar transporter.

Köparen blev förbannad eftersom det inte går att rida en häst som fått lugnande medel. Men hon väntade några timmar, provred ponnyn och köpte den eftersom hon uppfattade den som så pass sympatisk.

Till Svenska Yle bekräftar försäljaren att hon gett ponnyn lugnande för att den inte skulle stressa under transportresan. Hon säger att hästarna aldrig får lugnande för provridning eftersom det vore farligt ansvarslöst.

Hälsointyg dröjer

Samtliga av de köpare vi talat med har haft problem med att få alla dokument som hästägaren ska ha av försäljaren, alltså hästens pass och det hälsointyg som görs före hästen startar sin resa mot Finland. Dokumenten eller en kopia av dem ska finnas där hästen finns och hos importören.

Försäljaren svarar att hon skickar en bild av hälsointygets kopia om printern är sönder.

Rekommenderad karantäntid följs inte

Livsmedelsverkets rekommendation är också att hästar som hämtas in i landet ska vara i karantän minst två veckor efter att de kommit in i landet. Men i hälsointyget framgår det att hästen som Anna köpte varit i Finland 12 dagar före den kom till henne.

– Försäljaren kan inte ha haft en speciellt bred bild av den hästen eftersom den varit i landet tre dagar före jag provred den. Jag tycker hon borde ha bekantat sig med hästen före hon sålde den som en “familjehäst”.

Anna vill häva köpet. Det går försäljaren inte med på. Nu är hästen hos en beridare, sen ska den säljas.

– Jag vill verkligen inte att någon råkar ut för samma sak.

Hur ser du på ditt eget ansvar i samband med köpet?

– Jag förstår att jag till exempel borde ha haft ett proffs med mig, men det föll bort mitt i all iver. Min bild blev att personer som beskriver sig som försäljare utnyttjar hobbyryttares godtrohet och brist på erfarenhet.

Flera anmälningar – försäljningen fortsätter

Vi tittar närmare på försäljaren och hittar tre nedlagda polisanmälningar som relaterar till hästköp där köparen är missnöjd, tre anmälningar till Konkurrens- och konsumentverket, några djurskyddsanmälningar under det gånga året och anmälningar om smittsamma sjukdomar.

Enligt polisens nedläggningsbeslut står det att polisen inte har skäl att misstänka att det förekommit ett brott. Enligt polisen handlar det om att parterna har olika uppfattning om hästen.

Kommunveterinären i hästförsäljarens kommun bekräftar för Svenska Yle att det pågår djurskyddsutredning och utredning om smittsamma sjukdomar. Men eftersom ärendet pågår kan veterinären inte kommentera fallet ytterligare.

Anmälningarna till konsumentverket har inte lett någon vart eftersom ett ärende där kräver att båda parter vill nå en lösning. Försäljaren har inte svarat på konkurrensverkets förfrågan.

Föreslår byte till käpphäst

Enligt försäljaren är djurskyddsanmälningarna ogrundade och hon anser att myndigheterna slösar sin tid på lögnaktiga anmälningar. De grundar sig på avundsjuka och okunskap. Enligt henne har det inte funnits något att anmärka på.

Försäljaren avslutar med att konstatera att försäljare i allmänhet inte har någon röntgensyn eller kan spå i framtiden samt att försäljare också blir lurade när hästar köps från andra länder.

– Det kan löna sig för köparen att fundera på sina färdigheter, borde man ändå fortsätta på ridskola eller övergå till käpphästar som hobby? svarar hon.

Flera köpare har funderat på att stämma säljaren. Men eftersom utgången är oklar, och rättsprocesserna dyra, i värsta fall betydligt dyrare än själva hästen, har de flesta valt att inte gå vidare med processen.

Fotnot:
Annas namn är fingerat.

Försäljaren nämns inte vid namn eftersom hon inte dömts för några hästrelaterade brott och hennes samhälleliga relevans i stort kan anses ringa.