Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Kommentar: Att konsumtionen ökar beror på att de flesta av oss inte förstår hur konsumtion fungerar och hur ofria vi egentligen är

Anna Dönsbergs bild i vinjett ovanpå en bild på en butik med Black Friday-rea.
Bildtext Vi är vad vi köper – därför är det svårt att låta bli att konsumera.

En vacker klänning dyker upp på skärmen och jag får hindra mig själv från att klicka på annonsen – för om jag gör det dyker ett dussintal till upp i mitt flöde de följande veckorna.

Det är svårt att värja sig för lockelsen att skaffa sig någonting nytt. Ett litet klick och varan sänds till dig. Om du inte gillar det du köpt kan du skicka det tillbaka. Nackdelen är att det mesta som sänds tillbaka inte säljs på nytt utan i värsta fall förstörs.

Världen har aldrig konsumerat så mycket som i dag. Och dagarna då vi uppmuntras att shoppa avlöser varandra. Kina och många asiatiska länder firade Singles Day den 11.11 vilket är den största online shoppingdagen i världen. Black Friday blev en hel veckas kampanj. Och måndagen därefter följer Cyber Monday för dem som vill köpa elektronik.

Snart är det dags för vår största shoppinghögtid, det vill säga julen och veckorna efter är det Rysslands tur att shoppa loss för att fira både nyår och jul. Att coronapandemin dämpar våra möjligheter att köpa varor i butikerna hindrar inte eftersom allt finns på nätet.

Så vad är ansvarsfull konsumtion?

Men är det möjligt att konsumera hållbart? Svaret blir ett nej ifall du köper saker du inte behöver. Ideella organisationer som Finnwatch påpekar att konsumtionen i dag inte överhuvudtaget hålls inom planetens bärkraft.

Enligt Finnwatch är konsumenterna intresserade av hållbarhet och en del företag har tagit det på allvar. Men klimatsmarthet är frivilligt och det övervakas inte. Företag kan alltså hävda vad de vill om sin hållbarhet. För att det ska bli en förändring behövs bindande reglering som skulle förpliktiga företagen att ta hand om mänskliga rättigheter och miljön.

Men varför är det hela så komplicerat?

Konsumtion handlar om social och kulturell identitet och de kulturella regler som bestämmer på vilket sätt vi ska bete oss motiverar vår konsumtion. Det konstaterar Jacob Östberg och Katarina Graffman i boken Vi är vad vi köper – konsumtionskulturen är här för att stanna. Enligt dem bygger konsumtionskulturen på en begärslogik snarare än en behovslogik. Att konsumtionen ökar beror på att de flesta av oss inte alls förstår hur konsumtion fungerar, inte kan kontrollera våra konsumtionsaktiviteter och än mindre förstår hur ofria vi egentligen är.

Autotehtaan lähelle parkkeerattuja autoja.
Bildtext Berättar vad du kör med något om vem du är?

Men givetvis konstaterar de också att vi inte har blivit så värst mycket lyckligare av all den ackumulering av prylar som vi ställt in vårt samhälle mot. Slutsatsen är att vi omgående kommer att behöva ställa om våra konsumtionsmönster så att vi sänker omsättningen på prylarna. Men lätt blir det inte.

Vi har ingen aning om varifrån våra prylar kommer

En förklaring till varför det är svårt ger Mikko Pelttari i boken Lämpenevä Maa: ilmastolukutaidon käsikirja där han konstaterar att olja finns närvarande överallt i vårt vardagliga liv. Nästan allt vi rör vid är antingen gjort av eller har transporterats till oss med hjälp av olja. Tack vare denna fossila energikälla kan vi äta, klä oss och arbeta utan att veta ursprunget till vår mat, våra verktyg eller våra kläder.

Oljans användbarhet och effektivitet gör avstånd obetydliga och okunskapen oundviklig. Materien omkring oss är lösgjord från de resurser och orsakssammanhang där den tillverkas.

Det här gör företagens globala produktionskedjor långa och dunkla. Det är svårt att utreda under vilka förhållanden enskilda varor är tillverkade. Men på samma gång vet vi att i det land som producerar mest i världen, nämligen Kina, är förhållandena för arbetarna undermåliga, arbetet pågår dygnet runt och en del av befolkningen är instängd på tvångsarbetsläger.

Laiva rahdattu täyteen kontteja.
Bildtext Kina är nummer två på listan av länder Finland importerar från. Etta är Ryssland.

Våra konsumtionsutsläpp räknas i Kina

Kina har världens högsta utsläpp av växthusgaser och landet producerar mer än vad man konsumerar på den inhemska marknaden. Skillnaden mellan produktion och konsumtion har uppskattats till 13 procent. En stor del av den finländska konsumtionen kommer från Kina, men utsläppen för vår konsumtion räknas alltså i Kina. Skulle all vår konsumtion räknas till våra utsläpp skulle de öka med drygt en tredjedel.

Kinesiska produkter går åt i Finland. Importen av elektronik, kläder och textilier mångfaldigades i fjol. Under andra kvartalet, det vill säga efter att pandemin tvingade oss att stanna hemma i mars 2020, ökade importen från Kina med drygt 19 procent.

Sitra har undersökt hurdana vi är som konsumenter och kommit fram till sju profiler. I vilken grupp hittar du dig själv?

Kinas egen konsumtion minskar dess beroende av omvärlden

Men konsumtionen ökar även i Kina. Samtidigt som Kina är öppet för utländska företag satsar man aktivt på att öka den inhemska konsumtionen. Något som förväntas göra inhemska aktörer mindre känsliga för sanktioner eller annan press utifrån. Kinesiska företag ska istället sälja mer varor och tjänster till kinesiska konsumenter.

– Det har skett en väldigt stor förändring under de senaste trettio åren både totalt sett och per capita. Under de senaste åren har Kina gått om EU i utsläpp per capita. Siffrorna varierar, men det rör sig kring tio ton växthusgaser per år, säger Tim Forslund, expert på cirkulär ekonomi vid jubileumsfonden Sitra.

Han har bott i Kina i två omgångar och noterade en markant skillnad mellan perioderna 2014 och 2019.

– Det var påtagligt, redan i Peking var gatubilden helt förändrad. Första gången var alla betallösningar kontanter och andra gången sköttes allting med mobilen och överallt syntes leveransbud som levererade varor och mat.

Kauppakeskus Kiinassa.
Bildtext Kina satsar på inhemsk konsumtion.

Designen avgör varans miljöpåverkan

Cirkulär ekonomi är Forslunds specialområde och då handlar det både om produktion, konsumtion och hur vi förvaltar och tar hand om de material vi har. När vi producerar saker sker det ofta i Kina där sakerna planeras och tillverkas och 80 procent av miljöpåverkan kommer från designskedet, så det är högst relevant vad som görs i Kina.

– Men också när vi reparerar saker skulle mycket av det inte ske i Finland. Vi behöver samarbeta med andra länder för att kunna göra det. Det är viktigt att se till hela livscykeln, säger Forslund.

År 2018 inrättade Kina ett projekt som kallas National Sword, vilket betydde att man stängde av all import av diverse avfallsströmmar som Kina mottagit, bland annat från EU. Det ledde till en omvälvning av hela den globala avfallshanteringen.

– Det tvingade oss att se över vår egen avfallshantering och har indirekt också bidragit till initiativ som till exempel textilåtervinningsanläggningen i Pemar som ska ta hand om våra avlagda kläder och tyger.

Kina först på cirkulär ekonomi

Forslund nämner att Kina faktiskt var det första landet i världen som hade policydokument där ordet cirkulär ekonomi nämndes, men betydelsen av begreppet är lite olika. Där har man mer fokus på resurseffektivitet på industriell nivå, medan vi ofta tänker på delningsekonomi och tjänstelösningar på individnivå.

– Kina vill ha två olika cirklar "Dual Circulation System", en inhemsk loop för konsumtion och en extern för handel med andra länder. De här två cirklarna ska överlappa för att ekonomin ska fungera. Ordet Dual Circulation System är samma ord som cirkulär ekonomi i kinesiskan.

Men för att återkoppla till vår egen konsumtion: Inte ens den mest ambitiösa cirkulära ekonomi kan täcka över det faktum att engångsprodukter, alltför billiga varor och varor som snabbt går sönder är oetiska.

Det mest etiska är att inte lägga varor du inte behöver i köpkorgen. Satsa istället på tjänster av olika slag när du väljer julklappar, om du vill stödja en företagare.

Diskussion om artikeln