Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Barn chattar hellre på nätet än talar med sina föräldrar – anställd på stödchatt: ”Ett litet barn skrev att hen inte vill leva mer”

Någon anonym tittar ner på sin telefon. Bilder är svartvit och blurrad.
Bildtext Ofta är det via chatten som barnen för första gången berättar om sina problem för någon. Bildsättningsbild.

Allt fler barn berättar om sina problem via chattar på nätet. Meddelanden om självskadetankar har blivit bekanta för de som arbetar på stödchatten Apuu. Ofta är det via chatten som barnen för första gången berättar om sina problem för någon.

När skolorna stängde på grund av pandemin blev många barn ensamma med sina problem. Barnskyddsorganisationen SOS-barnbyar i Finland ville hjälpa till och grundade en stödchatt på nätet.

– Ofta krävs det att barnets situation blir allvarlig innan hen får hjälp i verkliga livet, säger Johanna Virtanen som är projektchef för Apuu-chatten.

Johanna Virtanen menar att de förebyggande tjänsterna helt enkelt är för få.

I höst har de anställda varit tvungna att kontakta myndigheter så som polis, barnskyddet eller nödcentralen fler gånger än förr. Speciellt meddelanden om självskadetankar och -beteende har blivit vanligare i chatten.

– Ibland kan barnet berätta att hen har ångest, och när man fortsätter chatta kommer det fram att det också handlar om självskadebeteende, säger Ida Holmgren som arbetar med att svara på chattmeddelanden.

En kvinna i långt mörkt hår har ryggen mot kameran och knapprar på tangentbordet till sin dator.
Bildtext Ida Holmgren började arbeta med chatten under sommaren i år och redan då märkte hon att meddelanden om självskadetankar och -beteende ofta dök upp.

Föräldrarna går ofta ovetande

Många barn som skickar in i chatten berättar då för första gången om sina problem. Ofta har de inte berättat något ens för sina föräldrar.

– Vi får ofta påminna barnen om att deras föräldrar också varit unga och att de säkert vill lyssna på barnens problem, säger Virtanen.

Ibland kan en chattdiskussion gå ut på att man tillsammans funderar på hur man kan berätta om något ämne för en vuxen.

Det här gäller ändå de fall där problemen är lindrigare. När det rör sig om värre saker måste de sakkunniga på chatten ofta ta ärendet vidare.

Våld i hemmen, sexuella trakasserier eller övergrepp och självskadebeteende – oftast är det dessa tre saker som leder till ett samtal till polisen, nödcentralen eller barnskyddet.

En bild på en telefonskärm där det står: berätta om dina bekymmer, så hjälper en vuxen.
Bildtext Apuu-chat uppmanar barn att berätta sina bekymmer till en vuxen via chatten.

Många barn är ensamma med sina tankar

Stödchatten är anonym, de som arbetar med chatten vet alltså inte vem som gömmer sig bakom skärmen. Men ibland måste de som arbetar där fråga om barnens kontaktuppgifter och identitet.

De som arbetar med chatten har blivit överraskade av barnens vilja att få hjälp. Många delar gärna med sig av sina kontaktuppgifter.

– Det här kanske tyder på att de har varit väldigt ensamma med sina tankar.

En kvinna i 30-års ålderns som tittar rakt in i kameran, Hon har håret uppsatt och stora örhängen.
Bildtext Johanna Virtanen berättar att unga också kontaktar chatten när det gäller ensamhet, kompisrelationer eller menatala problem.

Det finns emellertid också unga som känner att de inte blir hörda trots att de söker hjälp. Att nätchattar och hjälp som fås ansikte mot ansikte i större grad kunde stödja varandra kunde vara en lösning, enligt Virtanen.

– Under den senaste tiden har det hänt att barn kontaktat oss på nytt och sagt att de inte fått hjälp av myndigheterna, trots att vi på Apuu-chatten fört saken vidare, säger Virtanen och låter oroad.

Barn på chatten: “Jag vill inte leva mer”

På ett år har antalet meddelanden fördubblats och tonen i chattrummen blivit mer desperat.

– Jag har inte behövt ringa 112 många gånger, men en gång kommer jag speciellt bra ihåg. Det var ett litet barn som skickade att hon inte ville leva mer, att hon tänkte göra något åt sig själv, säger Ida Holmgren.

Det samtalet glömmer Holmgren inte. Under ett arbetspass får hon minst ett meddelande där ett barn berättar om sina självskadetankar. Också under lördagskvällen efter vår intervju ska hon svara på meddelanden.

– Jag hoppas jag inte behöver bli jätteorolig i kväll.

Du kan skriva in till Apuu-chat på apuu.fi, eller så kan du vända dig till svenskspråkiga stödchattar Ärligt talat-chatten. Samtalsstöd kan man också få hos Helsingfors missionens Krisjouren.

Diskussion om artikeln