Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Robban Hagnäs i Wentus Blues Band berättar hur man dealar med djävulen om man vill bli framgångsrik som musiker

Wentus blues band vid vägg
Bildtext Wentus Blues Band inspireras av sina hemtrakter
Bild: Wentus Blues Band

Wentus Blues Band har spelat med många av bluesens legender, som har berättat om sina liv. När Eddie Kirkland besökte Österbotten berättade han om dealen han gjorde med den onde, och hur han tog sig ut ur den.

Wentus Blues Band från Karleby har haft en karriär som varit långt mer framgångsrik är man kunnat drömma om vid starten 1986.

Det ligger ändå inga onda makter bakom det här, snarare hårt arbete.

Basisten Robban Hagnäs berättar skrattande om sin första spelning och hur förvånad hans mamma var att höra honom sjunga.

– Låten var Cocaine.

Bandet fyller 35 år i år och delar upp sin karriär i tre delar. De första tio åren var de ett lokalt bluesband, efter det en internationell artist som turnerade runt omkring i Europa och spelade med många kända artister.

Den tredje fasen handlar om att omforma sig, anpassa sig till en ny situation.

Scenen är i förändring, den gamla och trogna bluespubliken börjar vara till åren kommen och många av de gamla artisterna ligger redan i jorden.

Wentus Karleby ger dem kraft och inspirerar till att “vilja göra bra juttur här”.

Wentus blues band övar, en spelar gitarr, en bas
Bildtext Bluesbröder - Robban Hagnäs och Niko Riippa
Bild: Sebastian Bergholm / Yle

Bandet har ändå aldrig glömt varifrån de kommer.

Under årens lopp har de legat bakom att bland andra Louisiana Red, Mick Taylor, Lazy Lester och Eddie Kirkland har alla besökt Österbotten och uppträtt med bandet.

– En dag när jag kom in till Robban stod Lazy Lester där och stekte strömming, minns gitarristen Niko Riippa.

Lester fiskade också i Sundet, vattendraget mitt i Karleby, trots att ortsborna påpekade att det inte kommer något där.

– Sure here is fish, it's like Mississippi, minns Robban Hagnäs att Lester replikerade.

Men strömmingen köptes i affären.

Anekdoterna, upplevelserna och samarbetena är många.

– Wentus blev större än sig själv, påpekar Riippa, som en stor familj.

Eddie Kirkland sålde sin själ till djävulen

I musikdokumentären Blues är det bästa som hänt på 300 år, berättar Niko och Robban om Wentus Blues Bands historia och om varför bluesen är en så skimrande pärla.

De har besökt sydstaterna och lärt sig blueshantverket av genrens slitvargar.

– Louisina Red och Eddie väntade hela sitt liv på att det där breaket skulle komma.

Inför turnéerna med musiker som själva vuxit upp i segregeringens Amerika berättar Riippa att han läste litteratur om förhållandena i det fattiga Amerika, John Steinbeck som skrev Vredens druvor till exempel.

Wentus blues band övar, en spelar gitarr, två andra ser på, sitter på förstärkare.
Bildtext Riippa spelar gitarr, solisten Juho Kinaret och trummisen Daniel Hjerppe ser på.
Bild: Sebastian Bergholm/Yle

Wentus själ byggs upp av sina minnen och en gång när bandet åkte över Kalajoki hävdade Eddie Kirkland att han gjort den mytomspunna dealen med djävulen, den som gör dig till en virtuos på ditt instrument, men att han också "cancelled the deal".

– Det är ju lite voodoo och går ut på att man säljer sin själ till djävulen för att få ett kort men framgångsrikt liv. Han hade varit med om allt möjligt och var desperat, minns Hagnäs.

Receptet för hur du byter ut din själ, återgivet av Robban Hagnäs:

Du måste hitta en svart katt, koka den och äta den så att du kan hitta ett ben, the black cat bone.

Det här benet smakar surt, när du får det i munnen vet du direkt vilket det är eftersom resten av katten smakar på ett annat sätt. Det betyder i praktiken att du måste äta hela katten.

När du har hittat det ska du fara till en fors och kasta benet i den. Om benet springer uppströms, inte nerströms så vet du att du har nyckeln.

Den här storyn kom han på att berätta när vi körde över Kalajoki å eftersom det är ett perfekt ställe.

Efter det ska du fara till ett vägskäl sju nätter i rad och vänta. På den sjunde natten ska Legba, som han kallas, komma emot och göra dealen med dig.

Under de sju nätterna kommer du att få se många otrevliga saker. Eddie sade att han bara klarade av tre nätter, sen var han helt förstörd.

Rya med hjortmotiv, solen belyser kronhjorten.
Bildtext Wentus Blues Bands replokal är tryggt inredd från och med 1980-talet.
Bild: Sebastian Bergholm / Yle

Han uppsökte en präst och berättade vad han gjort och prästen sa att nu måste vi be sju gryningar i rad för att kunna upphäva det här. Under den sjunde gryningen steg prästen upp och sade att nu är du fri, men du kommer att ha ett långt och bekymmersamt liv.

– Och så var det, Eddies liv var fyllt av motgångar, minns Robban Hagnäs, som inte själv ätit någon katt.

Wentus Blues Band i replokalen, spelar blues.
Bildtext Wentus Blues Band har tränat i samma kämppä sedan 1980-talet.
Bild: Sebastian Bergholm / Yle

I musikdokumentär berättar Hagnäs om de diskussioner han fört med sig själv om han som vit har rätt att spela blues, att Nirvana inte förstod vad Where did you sleep last night handlade om, och så lyssnar Niko och Robban på stenkakor och pekar ut vad i soundet som var en så kova juttu, fick föräldrar att hålla för öronen.

"Bluesen är det bästa som hänt på 300 år" - en musikdokumentär om Wentus Blues Band - Spela upp på Arenan