Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Enorma litiumfynd hotar livet i avlägsen by i norra Portugal – det här är de riktiga förlorarna när världen vill överge fossila bränslen

Uppdaterad 04.12.2021 08:30.
Nelson Gomes framför sina kor som betar i hagen.
Bildtext Nelson Gomes mitt i den idyll han är rädd för att försvinner för gott. Regeringen har sagt att gruvorna och byborna kommer att kunna leva sida vid sida, men det övertygar dem inte.

Portugal har gjort stora fyndigheter av litium i bergen i de norra delarna av landet. Makthavarna i Lissabon ser stora inkomstmöjligheter i att låta utvinna och exportera metallen.

Bonden Nelson Gomes öppnar porten till ladugården och släpper ut sina kossor. Vi befinner oss i byn Covas do Barroso i norra Portugal, inte långt från gränsen till Spanien.

Ett trettiotal helbruna kor går förbi mig, ut mot den lilla landsvägen ner för den lilla backen. Endel travar snabbt, men de flesta lunkar i lugn takt.

Några av dem tar en lång titt på mig - en utomstående i en by där alla känner alla.

En ko tittar nyfiket på fotografen.
Bildtext Vem är du?
Bonde vallar sina kossor på landsvägen från ladugården till hagen en kilometer bort.
Bildtext Nelson Gomes och hans kor har just börjat vandringen till hagen.

Det är så här man sköter sina kossor här. Och höns. Hönsen spatserar fritt i naturen och lägger sina ägg exakt där de vill.

På ett ställe drar Nelson undan lite grön vegetation och visar en liten grop där det ligger sju nyvärpta ägg.

Frigående höns i Covas do Barroso, norra Portugal.
Bildtext Riktigt på riktigt frigående höns.

– Vi försöker att inte blanda oss i deras liv alltför mycket, säger Nelson. De får leva så som är naturligt för dem.

Vi har satsat mycket på att bevara den flera sekel gamla livsstilen här - det handlar om det sätt som vi tar hand om naturen, hur vi bevarar miljön och det rena vattnet

― Nelson Gomes

När jag följer kossorna, Nelson och gårdshundarna den lite över en kilometer långa och smala vägen genom byn till hagen, slås jag av den gemenskap och frihet djuren har.

En ko blir långt bakom, men Nelson bryr sig inte, han vet att den kommer när den har snusat klart vid vägrenen.

Beteshagen ligger strax nedanför Nelsons hem, i sluttningen med utsikt över dalen.

En ko betar och lantbrukaren Nelson Gomes tittar ut över dalen nedanför byn Covas do Barroso.
Bildtext Nelson Gomes tittar ut över dalen. Bakom de sista husen som syns på bilden kommer den största av de litiumgruvor som planeras.
Kossor som betar på sluttningen i byn Covas do Barroso.
Bildtext Gott gräs - garanterat utan tillsatsämnen.

– Vi bryr oss väldigt mycket om naturen här och tar hand om den, säger Nelson. Vi vill bevara miljön, det rena vattnet och den livsstil som har överlevt här i hundratals år.

Nelson och hans fru Aida växte upp här, men som de flesta ungdomar lämnade de byn för studier och ett liv i stora världen. Idag är Nelson pappa och tillbaka där han hör hemma.

Det här är en FN-uppmärksammad idyll, det vill säga regionen har tagits med på listan över ”Globalt viktiga system för jordbruksarv”.

Livsstilen här bedöms alltså vara unik och värd att skyddas.

Nelson Gomes tittar på sina betande kor.
Bildtext Nelson Gomes befarar att miljön och livsstilen hotas av gruvorna.

Men nu är den naturnära och hållbara livsstilen hotad. Litium, metallen som används i elbatterier, har hittats här i regionen Trás-os-Montes, vilket bokstavligen betyder Bortom bergen.

Fyra öppna gruvor ska byggas nära byn, den närmaste inom synhåll från Nelsons hus och hage, på bergssluttningen där borta, pekar han.

Det är inte lätt, vi har ingen kontakt med företaget eller regeringen - vi får ingen information och vi känner inte att företaget har goda föresatser

― Lúcia Martins Dias Mó, Covas do Barrosos folkvalda representant i kommunpolitiken

– Det skulle påverka vår livsstil på alla sätt. För det första skulle lugnet och tystnaden försvinna, vilket påverkar oss alla, säger Nelson. Hela miljön påverkas också, som jorden och vattnet.

Allra värst upplever Nelson, och andra bybor jag träffar, är risken att grundvattnet förstörs om gruvorna börjar läcka.

– Vi är vana vid att dricka vatten från alla källor, det kommer inte att gå mer. Dessutom är våra vägar är för smala för alla transporter, så vi vet inte vad de kommer att göra åt det.

Allra säkrast är Nelson på att det är slut på det unika lugnet i byn - och tystnaden.

Vi försöker att inte blanda oss i djurens liv alltför mycket - de får leva så som är naturligt för dem.

― Nelson Gomes är rädd att husdjurens vardag kommer att försämras avsevärt

Nelson Gomes kusin Carla tar mig upp till en av utsiktsplatserna över dalen. Ur ett fågelperspektiv får vi en bättre bild av hur nära gruvorna kommer.

Covas do Barroso och dalen bortom bergen.
Bildtext Till höger på bilden ser vi byn Covas do Barrosos centrum och strax till höger om busken i förgrunden Nelson Gomes kossors betesmark. Husen längst till vänster ligger vid fronten. På sluttningen bakom ser man de vägar gruvbolaget har använt under sin prospektering av området. Där kommer de största gruvan att byggas. De tre övriga kommer längre bort på bilden. Gruvorna blir dagbrott, det vill säga öppna gruvor.

– Härifrån ser vi det område där gruvbolaget har prospekterat, bakom de där husen. Den största gruvan kommer genast bakom dem. Berget bakom kommer att utplånas, säger Carla.

Dalen ligger bokstavligen bortom bergen och väldigt få portugiser har någonsin besökt området.

Byborna fick veta om planerna att bygga fyra gruvor här av misstag, berättar Carla. Officiellt hade gruvbolaget lov att leta efter metaller för en mindre gruva.

– Av en händelse råkade en bybo som jobbade för det engelska bolaget se dokument som visade att det egentligen var något mycket större i görningen.

Carla Gomes med sin mamma på mammans gårdsplan.
Bildtext Carla Gomes till höger, hennes mamma till vänster. Carla bor idag i Braga, men kommer ett par gånger i månaden hem till sin mamma och styvfar, som bor i Covas do Barroso. På den stora bakgården växer citrusträd, de viktigaste grödorna för matbordet och annat gott. Matbordet domineras av lokala produkter - köttet kommer till exempel ofta från egna husdjur eller från det lokala jaktlagets byte.

Regeringen och gruvbolaget håller sig borta

– Det är inte lätt, vi har ingen kontakt med företaget eller regeringen, säger Lúcia Martins Dias Mó, Covas do Barrosos folkvalda representant i kommunpolitiken.

– Vi får ingen information och vi känner inte att företaget har goda föresatser. Och det är helt omöjligt att få kontakt med regeringen.

Lúcia Martins Dias Mó, Covas do Barrosos folkvalda representant i kommunpolitiken.
Bildtext Lúcia Martins Dias Mó

Den portugisiska regeringen har inte heller svarat på min intervjuförfrågan, men det kan bero på att det ordnas parlamentsval i januari.

Företaget Savannah Resources har ett informationskontor i byn, men det är tillbommat när jag åker dit. Det har varit stängt länge.

– Inte för att de någonsin hade någon som egentligen visste något på plats på den tiden det ännu var öppet ibland, säger Carla Gomes.

Gruvbolaget Savannahs övergivna kontor i byn Covas do Barroso i norra Portugal.
Bildtext Det övergivna kontoret.

Här är Savannahs information om projektet på företagets webbplats.

En karta med lite information som hänger på dörren på företaget Savannahs tillbommade kontor i Covas do Barroso.
Bildtext På kontorets dörr finns en bild på var gruvorna kommer att byggas. På bilderna ser man tydligt vad dagbrott, alternativt "öppen gruva", betyder i praktiken.

Det här är en nonchalans som oroar lokalbefolkningen. De vet att den statliga miljömyndigheten utför en miljökonsekvensbedömning, men på vilket sätt?

När blir den klar? När tas vilka beslut och av vem?

Närmaste grannen planerar att flytta

– Allt kommer att förstöras för vi talar om en enorm gruva bara 200 meter från mitt hem, säger Elisabete Martins, som är den person som bor närmast den största gruvan.

Säkerhetsområdet slutar drygt 50 meter från hennes hus.

– Det blir omöjligt att bo kvar, jag måste flytta. Det finns inget positivt med det här.

Demonstration i Boticas, centralorten i den kommun där byn Covas do Barroso ligger.
Bildtext Demonstration i Boticas, centralorten i den kommun där Covas do Barroso ligger. Längst bak med blått munskydd är Nelson Gomes. Damen längst till höger längst bak är hans fru Aida.

Jag träffar Elisabete på en demonstration mot gruvorna. Hon bär en t-skjorta där det står "Nao a mina - sim a vida". Det är så de säger här och det betyder "Nej till gruvan - ja till livet".

Det har ordnats många demonstrationer mot gruvbolaget Savannahs gruvplaner - nuförtiden ofta med utomstående gäster.

Den här veckan har trakten celebert besök, ett 50-tal zapatister från Mexico.

Det är en grupp vänsteraktiva mayaindianer från landsbygden i den mexikanska delstaten Chiapas.

Zapatisterna har i generationer fått se sin livstil tryckas ner av både centralmakten och delstaten. De vet vad det betyder där internationella storföretag prioriteras framom lokalbefolkningen.

De har nu tagit sig till bortom de portugisiska bergen för att ge sitt stöd åt de lokala bybornas kamp mot starkare makter. Tyvärr ger de inga intervjuer.

Zapatister från Mexico demonstrerar mot litiumgruvprojektet i Covas do Barroso.
Bildtext Zapatister demonstrerar tillsammans med lokalbefolkningen.

– Det är svårt att veta om vår kamp har någon praktisk betydelse för dem som tar besluten, säger Carla Gomes. Men vi har inget val. Förlorar vi har vi inget kvar.

– Ingenstans att bo, att så våra grödor eller att föda vårt boskap. Inget blir kvar.

Maria Teresa bor vi kusten mitt i Portugal, men deltar ofta i demonstrationerna trots den flera timmar långa resan hit.

– Alla i Portugal borde ta det som händer på allvar, säger hon. Portugals regering gör det här för att få poäng i EU.

Hon är rädd för att regeringen, eller mer exakt den statliga miljömyndigheten, först godkänner gruvorna här i Covas för att sedan gå vidare och godkänna flera andra potentiella projekt.

– Det finns litium på många ställen i Portugal. Om inte livsstilen och den orörda naturen här i Covas är värd att bevara kommer inte någon del av landet att vara det, säger Maria Teresa.

Demonstration mot planerna att öppna litiumgruvor i Covas do Barroso.

Tillbaka till Nelson Gomes, hans kossor och den fantastiska utsikten han har över dalen när han vallar dem genom byn.

– De säger att regionen behöver mer invånare och att gruvan är bra för ekonomin, säger han. Vi behöver inte gruvor för att locka folk att flytta hit, det finns mycket att göra här för den som vill.

För Gomes är en hållbar livsstil viktigare än att ekonomin växer. Det här är en åsikt alla jag träffar verkar hålla med om.

Odlar man sina grödor på bakgården, där citrusträden också får utrymme mellan de fritt spatserande kycklingarna, klarar man sig redan långt.

– Vi vill inte ha en gruva som förstör naturen bara för att skapa arbetsplatser för att locka mänskor hit för sakens skull. Folk som jobbar i gruvor är annorlunda mänskor än vi är, tror Nelson.

Vy över byn Covas do Barroso i norra Portugal.
Bildtext Byn Covas do Barroso från utsiktspunkten Olhar do Guerreiro, "Krigarens blick".