Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Förklarat: Så här påverkar teknologiindustrins avtal också din lön

Uppdaterad 02.12.2021 10:37.
Svetsning pågår med en klar blåvit låga som speglas i svetsarens svarta visir.
Bild: Alm Jesper / Yle

Oberoende av vad du arbetar med påverkar teknologiindustrins inkomstförhandlingar sannolikt också din lön. Då de avbröts på tisdag eftermiddag drabbades också du av osäkerhet. Vad kommer du att tjäna i lön nästa år?

För de flesta vanliga löntagare är teknologindustrins avtal riktgivande för den egna löneutvecklingen.

Men det är klart att alla inte påverkas, bland annat chefer och företagare påverkas inte direkt av mera centraliserade inkomstavtal.

Teknologiindustrins kollektivavtal har ett så stort inflytande på löneutvecklingen för att det handlar om en stor exportbransch som inbringar pengar till Finland.

Industrifackets hus i Hagnäs.

Teknologiindustrins avtalsförhandlingar har strandat

Förhandlingarna har pågått länge.

Varför påverkar exportbranscherna allas löner?

Finland har en stor offentlig sektor. För att en välfärdsstat ska kunna betala lön till alla sina anställda måste den få in skattepengar från den privata sektorn. Särskilt viktiga är exportbranscherna som inbringar nya pengar till Finland.

Visserligen betalar de offentligt anställda också skatt. Men då handlar det bara om att de så att säga betalar tillbaka en del av sina lönepengar till staten och kommunerna. Den offentliga sektorn måste hela tiden få in nya pengar från den privata sektorn för att kunna bekosta alla löner.

Därför är det viktigt att de skatter som staten får från företagen och de privat anställda räcker till för att bekosta de offentliga lönerna. Om de offentligt anställdas löner stiger snabbare än exportbranschernas löner kommer skattepengarna inte att räcka till.

Det enda alternativet är då att höja skatteprocenten. En högre skatt upplevs ändå ofta som problematisk. Det handlar inte enbart om att få tycker det är roligt att betala höga skatter.

Om skatterna stiger blir finländsk service och finländska produkter dyrare jämfört med konkurrerande varor och tjänster. Det kan leda till att efterfrågan på dem minskar och inhemska företag tvingas säga upp anställda.

Då kan statens skatteintäkter minska trots att skatten stiger. Förhållandet mellan produktion, skatter och den välfärdsservice som också företag kan dra nytta av är komplicerad, och det är ofta svårt att överblicka alla följder av en skatteförändring.

Därför får de offentliga lönerna inte bli för höga i förhållande till de privata lönerna.

För att så inte ska ske har Finland redan länge tillämpat ett system där exportindustrin avtalar om sina löner först. Sedan rättar sig andra branscher efter den lönenivån.

I praktiken sitter nu alla andra arbetsgivarorganisationer och väntar på resultatet från teknologiindustrins förhandlingar innan de själva vill fortsätta sina förhandlingar.

Varför är det här ett problem?

Det goda med att alla följer exportbranschen är att staten och kommunerna bättre kan betala ut löner utan att ta lån. Det dåliga är att de har svårt att höja enskilda branschers löner ens när det skulle behövas.

Coronapandemin har visat ett behov att höja sjukskötarnas löner. Många sjukskötare är trötta och frustrerade och överväger att byta yrke. Branschen borde hålla kvar de gamla sjukskötarna och locka till sig nya. Det gör man bäst med en konkurrenskraftig lön.

Problemet är inte nytt. I tiden såg man sjukskötarnas arbete mera som ett kall än ett jobb. Det ledde till att lönen sattes på låg nivå. Redan länge har det ändå varit klart att den nuvarande lönen inte räcker, och många vårdare har sökt sig till andra länder i Norden där lönen är högre.

Läget påverkas dessutom av vårdreformen. De nya välfärdsområdena som i framtiden ska sköta social- och hälsovårdstjänsterna komplicerar förhandlingarna. Då personal som i dag har många olika arbetsgivare flyttar över till välfärdsområdet borde deras löner harmoniseras.

Det är dessutom inte bara sjuk- och hälsovården som lider brist på personal. Bristen på personal är också på många håll skriande till exempel inom dagvården.

Så länge alla löneförhöjningar är bundna till höjningsprocenten inom exportindustrin är det svårt att åtgärda dessa problem utan skattehöjningar.

Vad är annorlunda i år?

Förr avtalade arbetsgivare och arbetstagare centralt om lönehöjningarna i Finland. Systemet var klart och redigt, men ledde till att olika branscher hade svårt att höja sina löner i förhållande till varandra.

Arbetsgivarna har också tyckt att det var orimligt att kräva att olika bolag skulle klara av lika stora löneförhöjningar oberoende av hur lönsamma de var.

Inom skogssektorn sluts nu lokala avtal för enskilda bolag och produktgrupper.

Stora Ensos fabrikområde.

Stora Enso och Pappersförbundet överens om eget avtal

Skogsindustrins första företagsspecifika avtal.

Hur stora kan löneförhöjningarna bli?

Efter många år har inflationen igen tagit fart. Det betyder att priserna stiger. En löneförhöjning borde vara minst lika stor som prisstegringen för att arbetstagarnas köpkraft ska bibehållas. En förhöjning som är lägre än inflationen är egentligen en lönesänkning.

I Europa steg inflationen i november till 4,9 procent. Det är den högsta inflationen på 20 år. I USA har priserna stigit ännu snabbare. Där har inflationen nått över 6 procent. I Finland har coronakrisen inte varit lika djup, och återhämtningen är inte lika häftig, men också här har inflationen under hösten tidvis stigit över 3 procent.

För löneförhandlarna är det ändå viktigare att bedöma hur stor inflationen kommer att vara i medeltal under hela avtalsperioden. De flesta bedömare utgår från att den inflationstopp vi ser nu blir tillfällig. När världens ekonomier har återhämtat sig efter coronanedstängningen väntas inflationen plana ut.

En stor del av dagens prisökningar beror också på höga energipriser. Det beror bland annat på att många länder har tömt sina krislager under nedstängningen. De fyller nu på dem samtidigt. Det har lett till en bränslebrist som pressar upp priserna, men när lagren igen är fyllda väntas priserna sjunka igen.

På längre sikt förutspår många prognoser en inflation under 2.5 procent.

Samtidigt lider många företag av arbetskraftsbrist. Det leder lätt till att också reallönen stiger när företagen konkurrerar med varandra om arbetskraft. Det betyder att lönen stiger snabbare än inflationen, och löntagarna får mera köpkraft. Samtidigt kommer inte alla arbetsgivare att ha råd med detta.

Sannolikt kommer löneavtalen att skilja sig mera från varandra än tidigare år.