Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Sjätteklassaren Ruben Linna läser åttans matematik: "En lättnad att få ta det i egen takt"

Uppdaterad 02.12.2021 09:20.
En pojke som sitter vid sin pulpet.
Bildtext – På sjuan läser jag troligen ut nians matte och sedan läser jag gymnasiets matte på åttan och nian, berättar Ruben Linna.

Att Ruben Linna hade en stor förmåga för matematik märkte hans föräldrar av redan tidigt. Han jämförde tal och sträckor och var duktig på huvudräkning långt innan han kunde läsa. Men när han började i skolan blev mattelektionerna tråkiga och motivationen sjönk då nivån var för lätt. På trean fick han börja gå sin egen väg i matteundervisningen och idag läser han matte för årskurs åtta även om han själv går på sexan.

Ruben Linna är en av tiotals elever i Vasa som får differentierad undervisning i Vasas svenskspråkiga grundskolor. En möjlighet som han och hans föräldrar är glada över.

– Det var en lättnad att inte behöva sitta i klassen och ta den där långa vägen, utan jag fick ta det i min egen takt, säger Linna.

Klar med nians matte på sjuan

I årskurs ett och två deltog Linna i matematikundervisningen med sina klasskompisar. Matematik förvandlades till ett tråkigt ämne. Mamma Veera Dolk-Linna, som är matematiklärare i en annan skola, funderade på om hon skulle ta över ansvaret för sonens matematikundervisning.

– Jag tänkte att så här får det inte vara. Pojken som faktiskt är duktig, får inte tycka att matte är tråkigt. I början av vårterminen på trean föreslog jag åt skolan att vi tar matteundervisningen för oss själva. Då började skolan föreslå att det fanns andra alternativ, och att han kunde gå vidare i egen takt, berättar Veera Dolk-Linna.

Under mitten av treans vårtermin fick Linna börja gå sin egen väg i matematikundervisningen. Innan sommaren kom hade han läst klart treans och fyrans matematik. På fyran gjorde han klart femmans och sexans matte.

I takt med att utmaningarna blev större växte motivationen.

– Det känns jättefint och vi är tacksamma över att skolan erbjuder den här möjligheten. Det kräver att både lärare och rektor är medvetna om särbegåvningen och att de är villiga att jobba på det här sättet. Förstås kräver det här extra, säger Dolk-Linna.

Dolk-Linna berättar att Haga skola varit en bra skola för differentiering, eftersom specialundervisning är allmänt förekommande i skolan. Särskilda arrangemang väcker inte så stor uppståndelse, vilket gynnar barn som inte vill sticka ut på ett eller annat sätt.

– På samma sätt som elever som har svårt i skolan har rätt att få undervisning på sin egen nivå har även begåvade barn rätt att få undervisning på sin egen nivå. Det är också en satsning för samhället, varje elev borde få utvecklas på sitt eget område så bra som möjligt, säger Dolk-Linna.

En kvinna sitter framför en klasstavla.
Bildtext – Vi får se hur det blir på sjuan när Ruben läser nians matte, jag tycker att det är både spännande och skrämmande, berättar Veera Dolk-Linna.

I egen takt på lärstigen

I höst har bildningsnämnden i Vasa behandlat den så kallade lärstigen och utarbetat verktyg för att lättare kunna identifiera barn med hög inlärningspotential.

– Det här är en sida som vi missat litet, och nu har vi tagit fram ett verktyg som ska hjälpa skolorna att vara jämlika, säger Ulla Granfors som är ordförande för den svenskspråkiga sektionen av nämnden för fostran och undervisning.

I planen för lärstigen finns frågor som riktar sig till eleven, lärare och föräldrar. Syftet är en grund för en pedagogisk bedömning. Granfors understryker att lärarna gör ett bra differentieringsarbete idag, men välkomnar ändå lärstigen som ett extra verktyg.

– Det handlar inte om något elitistiskt, utan alla elever ska ha möjlighet att utveckla sin egen potential - sina egna styrkor, säger Granfors.

Kvinna som ler. Befinner sig i en aula vid ett universitet.
Bildtext Ulla Granfors betonar betydelsen av att jobba med elevers styrkor.

"Tråkigt om vi alla vore lika"

I Haga skola har personalen erfarenhet av att differentiera elever sedan ett par år tillbaka. Det kräver ett fungerande samarbete mellan lärare, elever och familjer men också mellan skolor.

Differentiering är vanligast i matematik och språk. Det är ämnen som innehåller en del uppföljning vilket gör det lättare att identifiera vilken nivå eleven befinner sig på.

– Vi är olika, och man behöver få olika saker. Vi vuxna tänker i termer av bra och dåligt, men jag vill att vi ska tänka i den riktningen att vi är olika. Olikheterna behövs i samhället, annars blir det ganska tråkigt om vi ska vara en grå massa i samhället, säger rektor Ann-Christine Loo-Örn.

En kvinna framför en grön klasstavla.
Bildtext Det bästa med lärstigen är att lärarna får ett arbetsverktyg, elevernas behov blir tydliga och motivationen bibehålls, berättar rektor Ann-Christine Loo-Örn i Haga skola.

Ensamt att gå sin egen väg

Att läsa ett ämne tillsammans med en annan årskurs som inte nödvändigtvis finns i samma skola kan också innebära känslor av ensamhet. Även om Linna gillar utmaningen med att läsa matematik i egen takt, säger han att han inte gillar "konstigheter" i skolgången. Veera Dolk-Linna har också reflekterat över situationen.

– På femman då han läste sjuans matte var han ensam i sin matte. Det var dåligt, och han tyckte också själv att det var trist att han inte hörde till någon grupp. Det blir inte så mycket matematisk diskussion, vilket är viktigt. I år har de en liten grupp och det känns väldigt roligt för elevernas skull, säger Dolk-Linna.

– Vissa gånger skulle man bara vilja göra den matten som klassen gör, men nog blir det bättre diskussioner i mattegruppen jämfört med vanlig matte, säger Linna.

Vad är det bästa med att få läsa åttans matte?

– Ingenting är för enkelt, allt är passligt svårt, säger Ruben Linna.

En pojke sitter vid en pulpet.
Bildtext Ruben Linna gillar att matematiken är tillräckligt svår, men saknar ibland sin klass.