Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

"Jag studerade i sängen, såg på tv i sängen, åt i sängen, sov i sängen" – här är era erfarenheter om att bo trångt

En ung studerande sitter i sängen och studerar.
Bildtext Coronatiden med distansjobb- och studier har varit krävande för många som bor i enrummare.

Få stortrivs med att att bo trångt – men mycket beror på din egen attityd och hur man använder de kvadratmeter man har. Vi bad Svenska Yles läsare att dela med sig av sina erfarenheter av att bo i små lägenheter, eller med många rumskamrater.

Svenska Yle rapporterade förra veckan om att många unga inte längre vill bo i pyttesmå lägenheter. Många läsare delade upplevelsen om att det är svårt att trivas i en liten lägenhet.

Signaturen "Glad mamma" skriver att hennes son, som bodde i ett år i en bostad på 17 kvadratmeter till en början trivdes med den kompakta planlösningen och det centrala läget, men efter en tid började han vantrivas.

"Det fanns inte adekvat utrymme att studera, det var svårt att bjuda hem kompisar och han besvärades av ljud från grannen. Hyran var hög såsom den är på den privata marknaden i Helsingfors. Nu har han precis flyttat till en lite större lägenhet och trivs utmärkt, 6 m2 mera utrymme gör en avsevärd skillnad."

En annan läsare, som kommer från en sex personers familj i Österbotten, beskriver sitt första år som studerande i Åbo i ett rum på 18 kvadratmeter som tungt, men lärorikt.

"Lägenheten hade gemensamt kök och låg i studentkorridor. Jag hade depression, ångest och självmordstankar. Det var en chock att vara helt ensam på främmande ort. Fick några nya vänner som "räddade" mig, och började be till Gud, vilket jag inte gjort så mycket tidigare. Det var ett av de lärorikaste åren i mitt liv och det formade mig för framtiden."

Att bo ihop vanligare förut

Många läsare delade också med sig upplevelser om gemensamt boende och kompislägenheter, vilket inte är lika vanligt nu som det var tidigare.

En kvinna pekar på taket i en enrummare.
Bildtext Tidigare var delade bostäder vanligare, nu är det populärare att bo i en egen lägenhet.

Upplevelsen av delat boende beror i mångt och mycket beror på vem man bor med. En läsare skriver att han under sin studietid i Åbo bodde i en 16 kvadratmeters lägenhet på Kåren, där han delade toalett och kök med ett dussin andra lägenheter på samma våning.

"Det fungerade bra då när vi hade aktiv social gemenskap och tillsammans arrangerade vi fester, sitzer, picknickar och annat roligt tillsammans. Att vi hade det trevligt berodde på vilka som bodde på vår våning, för det var inte lika socialt på varje våning och inte alla nyinflyttade grannar ville delta i gemenskapen. Vi hade det riktigt bra i några år, men det blev gradvis mer ensamt då alltfler av oss blev färdiga med studierna och flyttade bort, eller flyttade ihop med någon annan. Då jag var en av de sista från gamla gänget började jag vantrivas och flyttade bort från min Kårenlägenhet för att bo tillsammans med min nuvarande hustru."

Trånga rum kräver kreativa lösningar

Alla vantrivdes inte heller i små bostäder. Mycket beror på den egna inställningen och på hur man utnyttjar det utrymme man har.

"Jag har bott ensam i en jättemysig etta på 22 kvadratmeter, och trivdes bra där. Den kändes inte trång. Det enda jag saknade var en balkong, men jag använde ibland trapphusets städbalkong och jag bodde nära både parker och stranden. Lägenheten var välplanerad så varenda kvadrat var bra utnyttjad och jag hade tillräckligt med förvaringsutrymme”, skriver signaturen "Studerande i Vasa".

En annan läsare skriver att det är viktigt att inte bara sitta hemma, särskilt om man bor i en liten lägenhet.

"Jag bor i en etta på 18,5 kvadrat och har inga som helst problem med det. Det gäller bara att hitta bra lösningar för möblering! Jag bor mycket hellre så här än till exempel med rumskamrater. Att ha en egen plats betyder mycket för mig, men är inte så kräsen med storleken. Försöker ändå alltid variera platserna jag studerar på. Till exempel bibliotek eller universitetets utrymmen är bra alternativ. Jag tror det är hälsosamt med miljöombyte också då man bor större. I sängen behöver jag aldrig studera om jag inte vill, det ryms nog ett bord i min lägenhet fast den är lite mindre."

Allt var bättre före coronapandemin

Enligt professor Terhi-Anna Wilska vid Jyväskylä universitet är generationen Z, det vill säga unga mellan 15 och 25, inte vana vid att bo i ett litet rum eller en liten lägehet.

Signaturen "Hälsningar från 90-talet", som bott i studiebostad på 18 kvadratmeter i Åbo, ifrågasätter Wilskas uttalande.

"Inte var jag eller de jag kände heller vana med det! Men det jag hyrde motsvarade helt vad jag var beredd att betala för det första studieåret, då jag räknade mitt studiestöd och mina ekonomiska möjligheter. Läste tentlitteratur i sängen, såg på tv i sängen, åt i sängen, sov i sängen. Den tekniska verkligheten var ju så annorlunda då, inga sociala medier eller videosamtal och mycket häng vid "insten" med studiekompisar som läste till samma tenter och där man hade tillgång till litteraturen."

Läsaren påpekar ändå att coronaepidemin kastar boendelösningarna i ett nytt ljus.

"Vi hade däremot ingen pandemi eller annan samhällskris i tillvaron som hindrade att träffas och umgås eller att ses på föreläsningar och seminarier. Jag förstår mycket väl att man nu upplever behov att träffa andra och att ha utrymme för annat än en säng som används till allt."

En läsare påminner om att det inte bara är unga vuxna som ofta är tvungna att bo trångt, också till exempel personer som bor på boendeenheter kan bo i väldigt små rum eller bostäder.

"Oberoende om man sedan väljer att bo i miniutrymmen är ändå det viktigaste att hyran är så billig som möjligt och att man har bostadsbidragsfunderingarna i skick", skriver hen.