Framtiden för glesbygdens hälsostationer är oviss – i Birkaland är farhågan att äldre inte alls söker sig till vård om servicen försvinner
Diskussionen om hälsovårdsservicens framtid går het inför välfärdsområdesvalet. En del småorter är rädda för nedskärningar, medan andra kan vinna. Frågan är vad politikerna riktigt kan lova.
Det är en fräsch och kall vinterdag i Mouhijärvi, ett byacentrum beläget drygt 40 kilometer från Tammerfors. Ett tunt lager snö pryder marken och vinden viner i öronen.
Många minns orten via Mouhijärven Osuusmeijeri, som verkade här i nästan 100 år och som tillverkade mejerismör i Finland på 1900-talet.
Det är inte speciellt livligt utanför hälsostationen en vardagsförmiddag. Mest är det det äldre gardet som rör sig på byn den här tiden.
Sanelma Ritamäki är på väg in till hälsostationen. Hon har en bestämd åsikt om hälsovårdsservicens framtid.
– Det är klart att vi ska ha kvar den! Vi har ju inte heller annars service här. Apoteket finns i byn Häijää. Det är illa för äldre personer.
Det går bra för byn, men många befarar att servicen försämras i regionen
Mouhijärvi hade drygt 3 000 invånare då kommunen år 2009 blev en del av Sastamala stad.
Den relativa närheten till Tammerfors gör att Mouhijärvi klarar sig förhållandevis bra. Här finns både barnfamiljer och arbetspendlare.
Det finns en rädsla för att beslutsfattarna i det framtida välfärdsområdet ska börja planera nedskärningar eller sammanslagningar av verksamheter i regionen, vilket kan drabba åtminstone en del av de nuvarande stationerna.
Också byar som det går förhållandevis bra för kan drabbas av förändringar i servicekonceptet. Sastamala har i dagens läge vad man kallar för en huvudhälsostation och fem andra hälsostationer.
Välfärdsområdet i Birkaland har det största befolkningsunderlaget i hela landet. Frågan om att "effektivera" verksamheten kan bli aktuell.
Resor på tiotals kilometer lockar inte ortsbon
Mouhijärvibon Niilo Säntti har varit nöjd med servicen på hälsostationen. Han nämner speciellt laboratoriet.
Säntti vill inte åka till någon annan ort, där han inte känner läkaren eller personalen.
– Det är inte bra om man byter läkare hela tiden. De vet inte vilka mediciner man behöver och vilka problem man har, säger Säntti, som själv länge jobbade som tandläkare.
Säntti vet inte vad som skulle hända om han blev tvungen att åka någon annanstans för att besöka en läkare eller skötare, eller om delar av servicen skulle ges på en större centralort.
– Det skulle vara krångligt. Kanske jag skulle bli tvungen att åka till Vammala eller Tammerfors. Det är 30 kilometer till Vammala och drygt 40 till Tammerfors.
"Det uppstår köer om vi går in för större helheter"
Sastamalaborna är ingalunda ensamma om att värna om servicen på sina hälsostationer. Överallt i landet finns mindre orter, där folk är rädda för hur det ska gå med närservicen i framtiden.
Centern har synligt drivit frågan om att bevara glesbygdsservicen i Välfärdsområdesvalet. Enligt partiet ska det finnas minst en social- och hälsostation i varje kommun. Enligt Centerns valprogram kan servicen som erbjuds vid serviceställena variera, beroende på människornas behov på ett visst område.
Kandidaten Katariina Pylsy från Tavastkyro tar också hon upp servicefrågan.
– Det uppstår köer om vi går in för större helheter. Äldre människor orkar inte röra sig långa sträckor. Sedan åker man ingenstans och sjukdomarna förvärras, säger Pylsy.
Kamp om överlevnad, samtidigt som orten också kan bli uppgraderad
Samtidigt som det politiska spelet inför valet pågår, vill regeringen införa en ny slags social- och hälsocentraler. Det ökar begreppsförvirringen.
En del orter är rädda för att bli av med sin nuvarande hälsovårdsservice. Samtidigt ser andra fram emot en uppgradering i och med att det ska satsas på de framtida centralerna.
Mouhijärvi kan tack vare sitt läge och sin befolkningsutveckling höra till dem som det satsas på i framtiden. Situationen är svår att greppa för väljarna.
Vad alla dessa planer betyder för till exempel Sastamala och andra städer och kommuner där det finns flera hälsostationer utspridda på olika ställen återstår att se.
– Jag hoppas att det inte blir mycket service på nätet, utan att servicen ges ansikte mot ansikte. Den äldre befolkningen klarar ännu inte av att leva i den digitala tidsåldern. Servicen ska också finnas nära invånarna, säger Katariina Pylsy.
Samlingspartisten lovar inget, tror på digitaliseringen
Samlingspartiets kandidat Petri Rajala från Tammerfors säger att det i Birkaland finns väldigt olika områden, men att befolkningen är koncentrerad till Tammerforstrakten.
Vilken är hans hälsning till till exempel Mouhijärviborna?
– Det är ju möjligt att hälsostationen blir kvar. Men jag vill vara ärlig och avstå från att ge sådana löften. Det är inte realistiskt att det i framtiden finns en egen hälsostation i varje kommun.
Rajala vill utnyttja digitaliseringen för att erbjuda distansservice på glesbygden. Vidare talar han för så kallade hälsobussar, som skulle besöka en kommun en eller några gånger per vecka.
– Vi kunde också ha ett mottagningsrum för en läkare, men det är inte nödvändigt för läkaren att vara där varje dag. Läkaren kunde besöka mottagningen en gång per vecka och sen flytta till en annan kommun nästa arbetsdag.
"Om viljan finns så klarar man av att representera hela området"
Svenska folkpartiets kandidat Henrik Löfberg säger att Birkalands område är stort. En kandidat måste vara beredd att sätta sig in i mångt och mycket.
– Om man har viljan så klarar man av att representera hela området, där det bor över en halv miljon människor.
Enligt Löfberg måste man noga fundera på var det lönar sig att ha hälsostationer i framtiden. En del kommuner har litet befolkningsunderlag, som dessutom minskar. Bara för sakens skull ska man inte ha en hälsostation på en ort.
– Man får och måste använda förnuft. Jag kan inte lova att allt blir oförändrat. Knappast kan varje kommun ha en hälsovårdscentral. Men om man menar att det finns något ställe där man en gång per vecka kan träffa en sjukskötare så då är det ju möjligt.
Förslag om guidade rundturer på landsbygden för de invalda
Katariina Pylsy tycker att det kunde arrangeras guidade rundturer på landsbygden för ledamöterna då de blivit invalda i nya fullmäktige.
– Så skulle de förstå hurudana glesbygdsbyar vi har här. Man kan inte ta sig fram överallt med spårvagn och buss.
Det första välfärdsområdesvalet förrättas den 23 januari 2022. Förhandsröstning ordnas i Finland den 12-18 januari 2022 och utomlands den 12-15 januari.
I dagsläget finns inget kvotsystem som garanterar olika områden representation i välfärdsområdenas fullmäktigeförsamlingar. Det har kritiserats från olika håll.
Mouhijärvibon Niilo Säntti tror inte att småbyarna kan konkurrera om synligheten med de stora städerna.
– Nej. Jag är rädd för att de inte får sin röst hörd.
' /%3E%3C/svg%3E)
