Hoppa till huvudinnehåll

Sport

"Det var ett slag i ansiktet": Succésagan började med en smärtsam insikt – nu kan Anni Keisala vara Finlands nyckel till OS-medalj

Anni Keisala under en skogspromenad.
Bildtext För Anni Keisala blev ett landslagsläger år 2020 den käftsmällen hon behövde, nu blickar hon framåt mot en ljus framtid som hockeymålvakt.
Bild: Felicia Raiha / Yle

Hon blev vald till VM:s bästa målvakt genast när hon fick chansen som Finlands förstaval mellan stolparna. Men vägen fram krävde en käftsmäll och en omvälvande läxa. Nu rullar Anni Keisalas karriär fram som på räls – och hon är långt ifrån klar.

Över tio år har gått sedan Damlejonen i en stor klunga jublade vilt intill den svenska avbytarbänken. Finland hade precis knipit brons i OS i Vancouver.

Närmast kameran i tumultet, liggande på isen omslingrad med en lagkamrat, syns Noora Räty – en stor idol för flera unga målvakter. Åtminstone för en vid den tiden 13-årig flicka i Lojo.

På läktaren står en brett leende och smått dansande Tarja Halonen och viftar med Finlands flagga. Hemma i tv-soffan sitter Anni Keisala och tänker: en vacker dag …

Nu är den drömmen närmare än någonsin.

I höst var Keisala Damlejonens förstamålvakt i VM, och till slut också turneringens bästa burväktare – men det krävdes en käftsmäll och en avgörande insikt som den talangfulla keepern länge inte var mogen att förstå.

Och än är hon varken klar, eller den målvakt hon en dag hoppas vara. Långt ifrån. Den läxan har hon lärt sig.

Se Sportliv om Stjärmålvaktens hårda läxa:

Stjärnmålvaktens hårda läxa - Anni Keisala insåg att talang inte räcker: "Hade för höga tankar om mig själv" - Spela upp på Arenan
Anni Keisala blickar upp i himlen.
Bildtext "Hade jag inte åkt på den käftsmällen hade jag aldrig gjort något för att nå världstoppen."
Bild: Felicia Räihä / Yle

Sportliv möter Anni Keisala vid Tesomahallen i Tammerfors. Ut ur bilen lastas väska efter väska. Bilen kurvar ut från parkeringsplatsen, Keisala står kvar, redo för nästa utmaning: Sportlivs tv-inspelning.

Hon är trött, men ser nöjd ut, och börjar lyfta upp väskorna, klubborna och benskydden. Snart ser hon ut som en packåsna, då hon med möda och besvär försöker ta sig in genom dörren, först till hallen, sedan till omklädningsrummet.

Ska jag vara ärlig så hade jag ännu i fjol en väska på hjul, säger hon och ler brett när jag frågar i vilken ålder hon tvingades börja bära sina egna saker.

Keisala har precis kommit hem från landslagets samling. Hon packar upp sina saker och byter om. Snart har hon hoppat upp på motionsscykeln.

Anni Keisala ligger på golvet i gymmet.
Bildtext Anni Keisala trivs med förutsättningarna och omgivningen i Tammerfors. Hon gör nu sin fjärde säsong i Ilves.
Bild: Felicia Räihä / Yle

Att ta den kompletterande träningen på allvar är i dag självklart för Anni Keisala. Ser vi tillbaka drygt fem år var situationen annorlunda.

Ännu under sin första sejour i landslaget förlitade hon sig enbart på sin talang. Det blev helt fel.

– Jag hade för höga tankar om mig själv, berättar hon nu för Sportliv.

På toppen av karriären?

Vi backar bandet.

Efter OS i Vancouver, hösten 2010, fick 13-åriga Anni Keisala ett samtal av Lohjan Kisaveikots tränare. Redo att komma med till Kuortane med damlaget?

I bussen kom ytterligare ett överraskande besked: du ska göra din ligadebut.

– Då började jag nog darra i knävecken, skrattar Keisala.

Fem år senare blev drömmen om att klä sig i damlandslagströjan verklighet.

Anni Keisala fick debutera i landslaget i en match mot Tyskland år 2015. Det blev en storseger för Finland, och den då 18-åriga målvakten höll nollan direkt.

Anni Keisala under damlandslagets träningspass på isen.
Bildtext Anni Keisala har sedan barnsben drömt om att få klä på sig Lejontröjan i OS.
Bild: Felicia Räihä / Yle

Redan samma säsong gjorde hon även sin debut i senior-VM.

– Jag tänkte att är jag på toppen av min karriär. Jag har ju kommit ända hit, vad mer kan jag göra?

Talangen hade fört henne till ett av målen, och hon trodde den skulle föra henne raka vägen till det andra: OS. Där hade hon riktigt fel.

Talangen har alltid funnits där, den såg vi direkt

― Pasi Mustonen

Det skulle ändå gå flera år innan hon insåg att hon inte tränade på den nivån som krävdes för att nå toppen. Självsäker som hon var, såg hon inte sina egna fel och brister.

Mognadsprocessen

Det är fredag kväll. Damlejonen har precis avslutat ett träningspass i Åbo och musiken ljuder ur omklädningsrummet. Förbundskapten Pasi Mustonen ser bestämd ut när han stegar fram till kameran.

När jag frågar om konkurrensen på målvaktsposten smyger leendet fram.

Mustonen har sett Keisala ta både sina första stapplande steg och sina senaste succéskär i Damlejonen. Till skillnad från Keisala själv såg chefstränaren redan 2016 att det fanns mycket jobb kvar att göra.

– Hon hade inte mognat i sig själv, eller insett vad som krävs för att nå världstoppen. Och då tyckte vi att hon måste ta det steget innan hon fortsätter sin landslagskarriär. Talangen har alltid funnits där, den såg vi direkt, berättar Mustonen.

Pasi Mustonen håller klubban i vädret.
Bildtext Pasi Mustonen gillar läget med flera starka kandidater till målvaktsposten.
Bild: Felicia Räihä / Yle

Men det efterlängtade steget lät vänta på sig. För det dröjde fortfarande ett tag innan Keisala förstod saken själv.

Ännu 2017 var hon med i VM som tredjemålvakt på läktarplats, då Finland knep brons. Under OS-säsongens sommarläger började det sedan gå utför.

Jag tänkte: "Fan också – jag är i rätt dåligt skick. Jag klarar mig ju inte här."

― Anni Keisala

Först åkte Keisala på en vristskada, rehabiliteringen drog ut på tiden och hon föll ur OS-truppen. I samma veva bytte hon klubb ett par gånger för att få ny fart, och landade till slut i Tammerfors.

Problemen fortsatte då Keisala snabbt åkte på skador i bägge knäna.

Under hemma-VM 2019 satt hon igen på läktaren och blickade ner mot isen – och tänkte: där vill jag vara igen, nästa säsong måste jag hållas hel.

Ännu hade hon inte förstått vad som verkligen krävdes. Den insikten kom som en käftsmäll ett drygt år senare.

Slaget i ansiktet som förändrade allt

Sommaren 2020 fick Anni Keisala sin första landslagskallelse på ett par år. Intet ont anande tog hon ivrigt sitt pick och pack och reste iväg till lägret.

– Jag tänkte att "jess nu ska jag visa hurdan jag är nuförtiden!".

Anni Keisala på väg ut på isen.
Bildtext När Keisala gick ut på isen på landslagssamlingen 2020 hade hon ingen aning om vilken vändpunkt det skulle bli.
Bild: Felicia Räihä / Yle

Det blev ändå inte riktigt som hon hade tänkt sig. Det klarnade redan under lägrets första ispass.

– Jag märkte att "fan också – jag är i rätt dåligt skick. Jag klarar mig ju inte här."

Det blev som en kalldusch för Keisala, som fick kämpa ordentligt för att hänga med i tempot. Talangen hade hon visserligen kvar, men att hon skulle ha orkat hålla samma fart i en vecka var uteslutet.

Hon satte sig ner med målvaktstränaren och lovade förbättring. Hon hade bestämt sig: hon skulle sätta allting på spel, och vända upp och ner på sin vardag.

– Det var nog ett slag i ansiktet, beskriver Keisala.

En välfungerande och balanserad vardag är a och o

Under dag två av Sportlivs inspelningar får vi en närmare inblick i Anni Keisalas vardag – åtminstone nästan.

Vi möts upp vid Tammerfors yrkeshögskola där Keisala under morgonen har föreläsningar. Det betyder samtidigt att morgonens ispass inte blir av som normalt.

Hon studerar till socionom för tredje året, och har som tanke att jobba inom barnskyddet i framtiden.

Anni Keisala på skogspromenad.
Bildtext Ett jobb där skulle vara meningsfullt och lämpligt utmanande. "Att stödja de unga och se dem bli självständiga är jättefint."
Bild: Felicia Räihä / Yle

– Det finns många utmaningar inom barnskyddet och om jag kan hjälpa ens en ungdom så skulle det kännas väldigt belönande.

Tillbaka i lägenheten gräver Keisala fram två lådor från förrådet, fyllda med minnen från karriären som just först tagit fart.

På paradplats i lägenheten finns bevisen på att beslutet hon tog 2020 var både nödvändigt och lyckat.

Anni Keisala håller i bronsmedaljen och priset för bästa målvakt hon fick i VM i Calgary.
Bildtext Det var en fin hyllning, men jag fick snabbt lägga det bakom mig och fortsätta jobba på när vardagen tog vid, säger Keisala om priset.
Bild: Felicia Räihä / Yle

"Vilken en-kvinnas-show! Damlejonens hjälte Anni Keisala är en exceptionell ishockeyspelare" rubricerade Yle Urheilu en artikel dagen efter att Keisala fört Finland till medaljmatcherna i årets VM-turnering.

Keisala ledde landslaget till seger i kvartsfinalen med otroliga parader och hon minns fortfarande matchen med stor värme. Det blev dessvärre ingen final, men nog en bronspeng – och för Keisala priset som VM:s bästa målvakt.

En som inte var överraskad var Pasi Mustonen. Enligt landslagstränaren är Keisala en mentalt stark och otroligt bra målvakt när hon nu även är fysiskt vältränad. Dessutom har hon storleken på sin sida.

– Efter att hon började satsa allting har det varit som en saga. Hon kommer tillhöra världstoppen en lång tid framöver.

Anni Keisala på isen i Tammerfors.
Bildtext När studierna är klara drömmer Anni Keisala om ett proffsliv som målvakt utomlands.
Bild: Felicia Räihä / Yle

OS-drömmen hägrar

Keisalas tankemönster har ändrat. Då hon 2016 tänkte att hon var framme på högsta toppen, vet hon nu att hon är långt ifrån klar.

– På sitt sätt var VM och framgångarna ett avslut på den resan jag började 2020. Men man vill ju alltid uppnå mer, säger hon och ler.

Gör jag inte jobbet, så kan jag inte uppnå nästa nivå

― Anni Keisala

Före OS återstår ännu gott med tid för det som för tillfället präglar Keisalas vardag: träning, träning och mer träning.

Majoriteten av veckans ispass kör Keisala med Ilves B-pojkar. Det ger farten och tuffheten hon behöver. Hon har tränat med laget sedan i fjol, och det märks att hon kommit bra in i gänget. Skämten och pikarna flyger redan bland viktstängerna.

Anni Keisala står i mål redo att rädda ett skott på väg rakt mot henne.
Bildtext En dag vill Anni Keisala leda Damlejonen till det som aldrig ännu uppnåtts: ett mästerskapsguld.
Bild: Felicia Räihä / Yle

Väl ute på isen är blicken en annan, det är fullt fokus som gäller. Det är bara månader kvar till huvudmålet, och nu vet Keisala vad som krävs för att nå – och hållas kvar på – den absoluta toppen.

Hon har gjort sitt misstag, och tänker inte göra om det. Hon vet att dagens toppform inte är någon garanti för framgång i morgon.

– Det fungerar inte så. Gör jag inte jobbet kan jag inte uppnå nästa nivå.

Se Sportliv med Anni Keisala på Yle Arenan.

Se alla Sportlivs minidokumentärer här.